Nu tystnar allt, nu slocknar alla ljusen,
där sitter mårran ensam som ett berg
och runtomkring är hela marken frusen
och själva månen tappar all sin färg.
Och knyttet sa: det här blir inte lätt
för mårran är det värsta jag har sett.
Först piggar han upp sig med en arg och krigisk dans
sen högg han sina tänder djupt in i mårrans kalla svans
och mårran blev så häpen att hon skrek och sprang till skogs
och på en sten satt skruttet och såg på när knyttet slogs.
Att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt,
men de är ännu lättare att trösta efteråt.
Ur Vem ska trösta knyttet – av Tove Jansson
2 kommentarer
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Såg skruttet på när skruttet slogs? Jag förstår mig nog inte helt på rollfördelningen här mellan skrutt och knytt.
Kontakt:
Hoppsan – skrev visst lite tokigt där…
Åtgärdat. Tack för din skarpa iaktagelse.