”Regeringen har ingått ett avtal med Afghanistan som innebär att tusentals afghaner kommer att skickas tillbaka till sitt hemland. ”En stor framgång för Sverige”, säger migrationsminister Morgan Johansson.”
”En stor framgång för Sverige…”
Men för ungdomarna?
För bara några dagar sedan intog talibanerna Kunduz. Och så ser det ut – talibanerna har makten i flera provinser, antingen öppet, som i Kunduz, eller dolt som knarkmaffian som har kontrollen över opiumfälten, som de som kidnappar afghanska pojkar och sätter på dem bjällror och håller dem som sexslavar, efter att de dödat pappan och våldtagit mamman.
”Talibanerna tog en kort tid kontroll över Kunduz förra året och flera hårda strider har ägt rum i närheten sedan dess.Den senaste tiden har talibanerna ökat sin närvaro på olika platser i Afghanistan.”
Svenska Afghanistankommittén har lämnat Kunduz.
And the presidents children…
Ashraf and Rula Ghani have two children, a daughter, Mariam, a Brooklyn-based visual artist, and a son, Tariq. Both were born in United States and carry US citizenship and passports.
Ashraf Ghani, Afghanistans president har inte ens sina egna barn i Afghanistan.
Visserligen är de födda i USA, men hur kan han eller någon annan makthavare, som har barn i annat land, påstå att Afghanistan är en säker plats för våra barn och ungdomar?
EU utövar påtryckningar på Afghanistans president, ta hem flyktingarna, eller vi drar in biståndet till Afghanistan.
Biståndet?
Afghanistans fattiga ser inte röken av det biståndet.
Det går till makthavarna och stannar där.
Vill man göra något för Afghanistans folk kan man ge till de olika NGO – Non Govermental Organizations.
Svenska Afghanistankommittén till exempel.
Eller möjligen Svenska Röda Korset eller Läkare Utan Gränser/ Médecins sans Frontières (MSF Sweden) – om de nu har verksamhet i Afghanistan.
Och så kan man låta de ungdomar som bott här i mer än ett år nu, och lärt sig svenska och är oerhört studiemotiverade, få bo kvar i Sverige.
De gör stor nytta här i Sverige.
Kommer att bli utmärkta svenska medborgare en dag.
Och kommer förmodligen göra mycket för sitt gamla hemland, bara genom att vara ambassadörer här – och en dag, om talibanerna förlorar sin makt – kan de återvända och bygga upp landet, med skolor, infrastruktur, sjukhus, läkarvård, jurister, kunskap om demokratiska spelregler.
Låt barnen och ungdomarna stanna.
Vi har redan investerat så mycket i dem.
Låt dem stanna i Sverige och i resten av Europa, det är en win-win-lösning.
Här hamnar ofta ungdomarna som skickas till Afghanistan, men som av någon anledning inte kan återvända till sin region, de kanske är dödshotade hemma.
Men Kabul har en växande slum, ett område som är farligt att bo i, men har man inget val. Så det är här våra ungdomar ska gå under, om de inte väljer att möta döden i form av talibanerna som jagade dem hit.
Noorrullah Nikzai utvisades från Sverige och dödades av talibaner.
Rädda Barnen är kritiska till att vi skickar tillbaks minderåriga till Afghanistan.
Talibanerna har fortfarande makten i vissa delar av Afghanistan, ibland som vanliga maffiosos, ibland som ockupanter av städer eller regioner. Afghanistan är inte ett säkert land.
Men afghanerna kan ändå skickas hem med tvång.
– Kan jag låna strykjärn?
Vi letar efter strykjärnet, det finns hos FA. FA har också symaskinen på sitt rum.
AH ber mig visa hur man stryker, han ska stryka sin skjorta.
– I morgon ska jag till en gymnasieskola på studiebesök. Jag vill vara fin, säger AH och granskar sin nystrukna skjorta. Några ställen är fortfarande lite skrynkliga, AH sprutar vatten på och stryker försiktigt. Skrynklorna är kvar och jag visar honom hur man kan pressa lite hårdare så att det blir slätt.
– Jag är orolig att jag bränner då, säger AH. Men jag trycker lätt på hans hand, han är vänsterhänt som jag, och skjortan blir slät och fin, nästan som ny och inte alls bränd.
När FA kommer in i rummet frågar jag honom om han är färdig med symaskinen.
Så ser det ut bland killarna hos oss. De syr och stryker och lagar mat. Och de är mellan 14-18 år. Ibland tänker jag att svenska tonåringar borde komma hit och bli lite integrerade. Lära sig att sköta ett hem. Som killarna från Syrien, Afghanistan, Etiopien, Eritrea och Somalia gör. För när såg jag senast en svensk tonåring frivillig sy eller stryka sina kläder?
Mina biologiska barn stryker aldrig.
AM vill ha hjälp med läxan.
Fyll i mig, dig, sig, oss de och dem. Han kammar sig, vi tvättar oss, hon sminkar sig.
Jag noterar att det fattas något.
– AM, det finns ett pronomen till. När du inte vet om det är en man eller kvinna, pojke eller flicka så kan du säga hen.
– Det är ju jättebra. Svenska namn, jag vet inte om det är ett pojknamn eller flicknamn. Jag kan säga hen då. Det är ju jättebra.
AM skriver hen. Sen skriver han hen igen.
AM ska berätta för sin lärare om hen på måndag. Om det bästa svenska ordet. Om ett pronomen de glömt.
Hen är glad.
Jag sitter på sängkanten och stryker A lätt över kinden.
– Vakna A, klockan är sex.
A börjar inte skolan förrän klockan åtta, men han ville att jag skulle väcka honom tidigt.
A sover. Nej han sover inte, han blundar bara. Det är kallt i rummet, fönstret står öppet, luften är frisk.
– Jag går nu, säger jag och reser mig upp.
– Nej, sitta här, svarar A och pekar på platsen jag just rest mig från.
Jag sätter mig igen. Fågelsång hörs plötsligt utanför fönstret. Fågeln sjunger så hjärtat vill brista. Som koltrast, men inte koltrast. Inte i gryningen. Inte klockan sex en februarimorgon. A och jag tittar på varandra.
– Det är en hälsning från Aleppo, säger jag. Din Ami och och Abi, din mamma och pappa har skickat hälsningar från Syrien. Hör du?
A lyssnar. Ja, det är en lång och vacker hälsning om mammas och pappas kärlek, om deras längtan efter sin son.
– Jag hade två fåglar i bur, säger A. Två fåglar och två katter innan jag reste.
– Det kanske är din fågel? Berätta något för den nu, skicka en hälsning till Ami och Abi och hälsa från oss. Hälsa från Sverige och skicka din kärlek och din längtan och berätta om skolan som du älskar, hälsa från mig och berätta att jag ska läsa läxor med dig, se till att du inte gör dumheter och att du får kramar när du vill. Hälsa att vi alla älskar dig och att Ami och Abi ska vara försiktiga.
–
När jag kommer hem hör jag på radion att Putin och Assads regeringsstyrkor bombar Aleppo och att syriska familjer flyr till den turkiska gränsen. Jag hoppas att A inte lyssnar på radion, jag hoppas att fågeln inte oroar honom idag.
Det är ändå ganska märkligt när de som har en bra inkomst blir sura för att det finns folk som inte har det.
Som blir oroliga för att man kanske ska ta hänsyn till att det finns låginkomsttagare i samhället.
Men allvarligt, ni tror att alla har råd för att de som inte har råd aldrig skyltar med sin fattigdom.
Låginkomsttagare ser ut som du och jag, men gör allt för att dölja den skamliga fattigdomen.
De barnen kommer alltid att vara sjuka när det är utflykt – och ni hånar deras föräldrar?
Ni borde skämmas.
DN om priset för att gå i svensk grundskola och i alla kommentarsfält haglar invektiv riktade till de fattiga föräldrarna.
Alice Teodorescu skriver i GP:
Straffet för terroristbrott enligt gällande rätt är fängelse i minst fyra och högst 18 år eller livstid. För mindre grova brott är straffet fängelse i minst två och högst sex år.
Men hon pratar inte om männen i Halland, de som greps med sammanlagt 550 kg sprängämnen. Hon pratar om två män, 30 respektive 32 år gamla, i Göteborg på sannolika skäl misstänkta för terroristbrott utförda i Syrien år 2013. Medan en nazist, son till en sverigedemokratisk politiker, och en man som arbetat med sprängämnen, men förvarade sprängämnen i förrådet i ett flerbostadshus och i sin bil av massmedia kallas för..? Vårdslösa. Och terrordådet är ”dynamithärvan”.
Nazisten har erkänt och kommer förmodligen att få ett straff på mellan sex månader och fyra år. Tiden för häktningen dras av och straffet förkortas i regel, man sitter sällan hela tiden ut.
550 kilo.
De hade kunnat orsaka massdöd och livshotande skador på stora delar av Göteborgs befolkning.
550 kilo.
Max fyra års fängelse.
För terrorism.
Eftersom det inte kallas terrorism.
Männen sitter häktade misstänkta för brott mot lagen om explosiva och brandfarliga varor.
Inte misstanke om förberedelse till terrorbrott.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.