Fredrik I och den mordiska bastiljesnoken

När jag skrev min artikel om kvinnorna kring S:t Barthélemy funderade jag på Gustav III:s anspråk på Tobago.

Vilken kung var det som var släkt med hertigen av Kurland?

Fredrik I – vem var nu det?

Jag trodde jag hade bra koll på Sveriges regentlängd – åtminstone från Gustav I och framåt.

Måste ha varit en diffus människa, en beige kung – som jag sa till Clas.

Jag googlade och hittade honom på Wikipedia.

Men beige var han alls icke.

Artikeln på Wikipedia var mustig – kände inte igen tonfallet – det brukar alltid vara så sakligt och knastertorrt på ett trovärdigt sätt.

Läste artikeln en gång till – och noterade då att det längst upp stod:

Denna artikels neutralitet är ifrågasatt.
Det debatteras kring: En del av artikeln kritiserar Fredrik I på ett osmakligt sätt.
Se diskussionssidan för mer information.

Vem har skrivit denna ”osmakliga artikel” om den forne svenske regenten – tänkte jag. Faktum är att det vilar lite Nordisk familjebok – uggleupplagan – över tonen.

Den nordiska familjeboken var min barndoms stora nöje – vi älskade att slå upp tokiga ord och citera ur boken.

Min morfar och mormor hade läst hela uppslagsverket på 38 band + 3 supplement från pärm till pärm.

Min mamma och min moster kunde alla namnen på banden utantill – det lärde jag mig aldrig – men jag var på god väg.

A till Armati, Armatoler till Askersund osv.

Jag vet inte vad armati och armatoler är för något – jag skulle kanske ta reda på det någon dag.

Favoritorden var bad, kyss och negrer. Men även smålänningar och irländare var populära uppslagsord.

Om irländarna kan man läsa i band 12, Hyperemi till Johan, spalt 854:

”Af irerna förekomma två typer: de s.k. milesierna i s. och v. med svart hår mörka ögon och fint bildade former (möjligen en blandning med spanjorer), och de äkta irerna med utstående kinder, trubbnäsa, grå ögon, brunt hår och muskulös undersätsig kropp. Irerna ha ett lättrörligt sinne och sakna därför eftertänksamhet, ihärdighet och själfbehärskning. De älska sång och musik, ha sinne för konst och vältalighet, äro sluga skarpsinniga och kvicka. Men i allt sitt görande och låtande äro de ytliga; de äro opålitliga arbetare och icke vuxna stora uppgifter. ”Paddy”, som irländaren brukar kallas, är godhjärtad och förtroendefull, men förtjänar icke själf förtroende, ty han sviker det lätt, håller sig icke mycket till sanningen, är lättretlig och böjd för våldsamheter. Å andra sidan fördrager han nöd och brist och är nöjd om han blott har potatis.”

Som vuxen träffade jag Gerry Adams – Sinn Féins politiske ledare – han hade svart hårt och fint bildade former – så han tillhörde uppenbarligen inte den senare sorten – den opålitliga sorten. Det kändes tryggt att veta. 

Vad var det nu som var så upprörande i artikeln om Fredrik I och vem var han?

Han var Karl XII:s svåger – och eftersom Karl XII dog barnlös valdes hans syster Ulrika Eleonora till Sveriges drottning. Så småningom avträdde hon tronen till sin make Fredrik av Hessen – som därmed blev Fredrik I.

Wikipediaartikeln går i flera fall in på personen Fredrik – vilket inte är typiskt för Wikipedia – men mycket typiskt för Nordisk familjeboks uggleupplaga.

Till exempel så står det:

”Fredrik I var vid sin tronbestigning inte utan anseende och en viss popularitet. Han var en glad, välvillig och frikostig herre med ett ståtligt yttre, ett hurtigt, friskt och omedelbart väsen och ett angenämt umgängessätt. Ett gott omdöme, tämligen god bildning och rik erfarenhet stod honom till buds, och hans fördomsfrihet, öppenhet och tillgänglighet förvärvade honom lätt vänner och anhängare. Även energi kunde han utveckla, när omständigheterna så krävde; det hade han visat vid flera tillfällen under sin krigarbana, vid sin gemåls tronbestigning och under den brydsamma tid, som närmast följde. Inte desto mindre blev hans långa kungabana ett av de bedrövligaste minnena i Sveriges historia. Redan efter några år hade Fredrik I förspillt det personliga anseende han ägt vid trontillträdet. Delvis berodde detta på det bedrövliga resultat, varuti 1719 års politik utmynnade genom freden i Nystad 1721; det åstadkom ett allmänt klander av upphovsmännen till denna politik, och bitterheten blandades med misstankar att Fredrik I vid underhandlingen med tsaren snarare såg till sina egna än Sveriges intressen, när han i freden avträdde Livland, Estland, Ingermanland och en del av Karelen till ryssarna.

Hans nöjeslystnad, ohåga vid allvarliga regeringsbestyr trots de sällsynt krävande uppgifter som förelåg, och slutligen hans tydliga bemödanden att i strid mot den nygrundade författningen utvidga sin makt väckte ytterligare klander och bidrog att förstärka den farliga opposition, som kom till utbrott vid riksdagen 1723.”

”Han förblev alltid en främling för Sveriges folk och lärde sig aldrig tala dess språk. Fredrik I:s personliga utveckling under den senare delen av hans levnad blev inte gynnsam. Hans medfödda bekvämlighet och njutningslystnad övergick mer och mer till verklig själslättja, moralisk slöhet och karaktärens försimpling. Hans tid utfylldes väsentligen av jakt, dryckeslag och umgänge med gunstlingar och mätresser.”

” Till den nye tronföljaren Adolf Fredrik och hans gemål stod Fredrik I i gott fastän föga intimt förhållande; han bemötte dem med utmärkt godhet och uppmärksamhet, men lyckades aldrig vinna deras tillgivenhet, väl närmast på grund av sitt sedeslösa levnadssätt. År 1748 drabbades Fredrik I några gånger av slaganfall, och från den tiden fick en namnstämpel, av vilken han förut mera undantagsvis betjänat sig, ersätta hans plats i regeringen.”

Och ja – längst ner på sidan står att: ”delar av denna text utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok”. 

Men när jag läser i Ulf Sundbergs bok Kungliga släktband – så står det ungefär likadant där om Fredrik I – kanske har han hämtat sin information från Nordisk familjeboks uggleupplaga – han med.

På andra håll har jag läst att Fredrik I uppehöll sig främst bland prostituerade tonåringar inne i stan. Och han hade ett långvarigt förhållande med Hedvig Taube. Hon var 16 år när hon tvingades bli hans älskarinna – kungen var 54. Hennes far Edvard Didrik Taube hade stora spelskulder – men med denna förbindelse kunde familjen Taube komma på fötter igen. Hedvig Taube och Fredrik fick 4 barn ihop, men han gifte sig aldrig med henne – trots att han så småningom blev änkling. Hedvig dog vid 29 års ålder.

Fast jag förstår om monarkisterna blir arga över att allt detta ska dras fram i ljuset igen – för att inte tala om kungen – han blir naturligtvis raaasande…

Filmen om kungligheternas sanna temperament hittade jag på Peter Englunds blogg – strövtåg med Herman.

Fotona på Fredrik I är från Wikipedia-artikeln, fotot på Hedvig Taube är från Ulf Sindbergs bok Kungliga släktband. Det är en ganska tråkig bok – jag rekommenderar den inte. Läs Nordisk familjebok uggleupplagan istället.

PS: Den mordiska bastiljesnoken är en familjebenämning på uppslagsverket och kommer från ett rim som min morfar skapade. DS

5 kommentarer

  1. […] en koloni på Tobago. Hertig Jakob Kettler var släkt med det svenska kungahuset (morfar till Fredrik I – som inte fick några barn med sin hustru). Kolonin hade aldrig sålts eller på annat sätt […]

  2. Även jag har ugglebandet hemma…kommer nu inte exakt ihåg från vilket år (och orkar inte klättra upp och kolla, dessutom sover extradotter på soffan precis vid just den bokväggen) men kan rapportera att familjen Romanov inte bara fortfarande regerade utan dessutom föreföll helt ohotade…

    Kungen, behöver ju inte bli raaasande…de är ju faktiskt inte släkt… ;-)

  3. ps.Vårt familjenamn på uggleserien är av något färskare datum…när son fick reda på att den kallades för ”röda Anna”, döpte han genast, som den äkta motvallsunge han är, om den till ”svarta Sara”…så nu heter den det…ds.

  4. Nina:
    Varför Anna?
    Röda förstår jag – boken har ju röda pärmar – men Anna?
    Svarta Sara – det är en god ost.
    Kanske skulle nästa namnändring leda till Gamle Ole?

  5. *Stannar förbluffad upp*
    Faktum är att jag inte vet…har aldrig vetat varför det är just Anna…för det är inte ett familjenamn…har stött på beteckningen alltför många gånger?!

    Ja, visst är den god!

    Njaeh…Gamle Ole luktar ju så illa…vill inte ha den stanken bland mina böcker… :D


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s