Mongofritt samhälle?

Pierre Björkman – skådespelare på Moomsteatern

Vill vi ha ett samhälle där alla är stöpta i samma form? Eller är det okej att vi är lite individuellt utformade? Charmigt rentav? Kanske en förutsättning för liv?

För den som är ute efter enhetlighet vore inavel mellan enäggstvillingar kanske det optimala, men eftersom de är av samma kön – så behövs det två par – två ”perfekta” par.

Eller kloning – ännu bättre – vi klonar en enda människa – så slipper vi de udda, de oslipade, de kantiga.

En människa – en Malkovich kanske? John Malkovich möter sig själv – ”I huvudet på John Malkovich”.

Jag vill ha olika människor omkring mig. Bra om vissa är organiserade – medan andra är drömmare. Bra också om de organiserade kan stå ut med drömmarna och vice versa…

Vissa är intelligenta, andra har en enorm social kompetens.

Några är lite snustorra, andra födda med stor portion humor.

Som medlemmarna i Moomsteatern. Tyvärr verkar det som om de drabbats av sjukdom – annars hade jag rekommenderat ett teaterbesök. De håller till i Malmö. Ser nu att alla föreställningar är slutsålda…

Skådespelarna har nyligen beviljats lön. Tidigare hade de bara en dagpenning på 26 kronor om dagen!

Moomsteatern är kända internationellt – Sydsvenskan var med när de åkte på turné till Slovenien:

Alla är lite tagna, inte minst av det översvallande mottagandet på scenen kvällen innan. Efter den två och en halv timme långa föreställningen ville applåderna aldrig ta slut. Inte heller det fortsatta nattliga firandet.

Moomsteatern vann kunskapspriset

Schlaug skriver på sin blogg angående en artikel på brännpunkt i Svenska Dagbladet:

1953 lyckades James Watson och Francis Crick presentera en modell över DNA-molekylens uppbyggnad. Nio år senare fick de nobelpris.

Fransic Crick, en på många sätt ärans man, har hävdat att barn som inte har tillräckligt goda arvsanlag mycket väl kan mördas:

”Inget nyfödd barn borde få kallas människa förrän det genomgått vissa tester när det gäller arvsanlag”. James Watson förklarar närmare: ”Om ett barn inte levnadsförklaras förrän tre dagar efter förlossningen kunde föräldrarna beredas tillfälle att ta ställning medan bara ett fåtal har den möjligheten under nuvarande system. Läkarna kunde låta barnet dö om föräldrarna så ville…”

För tio år sedan ansåg han att om det visar sig att homosexualitet är genetiskt betingat, vilket han trodde att det var, så borde alla gravida kvinnor ges rätt till abort. Så sent som för några månader sedan hävdade han att svarta hade gener som gjorde dem mindre intelligenta än vita, och att detta var förklaringen till varför Afrika var fattigt… Detta föranledde obskyra ogransiationer att jubla…

Artikeln i SvD är skriven av professor Svante Linusson – vars yngsta dotter är född med Downs syndrom. Han är rädd för det samhälle vi skapar på grund av att:

Idag, onsdag, beslutar landstingsfullmäktige om budgeten för hälso- och sjukvården i Stockholm. I den ingår en av sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydbergs (fp) käpphästar: att rensa bort icke önskvärda människor så effektivt som möjligt redan i fosterstadiet.

och vidare:

Man ska börja med massutbildning av barnmorskorna. Det självklara att samtidigt informera om vad Downs syndrom innebär nämner politikerna ingenting om.

Det ger ett eko av vad Schlaug skriver på sin blogg om nazisternas utrensningar av icke önskvärda spädbarn. Barnmorskan gavs den dubbla rollen att både välkomna nya liv och att skicka dem till bödeln.

Jag anser att aborträtten ska vara fri. Men om vi pressas att göra abort – för att samhället anser att barn med Downs syndrom inte är välkomna – då är aborten inte en frihet – utan ett tvång.

Hur känner sig en förälder som tackat nej till en abort? En förälder som valt att behålla sitt barn – med extra kromosom och extra charm – och kanske extra arbete? Vågar man be samhället om hjälp? Eller ska man skylla sig själv? Stå sitt kast, bita ihop, härda ut…

Och precis som Svante Linusson undrar jag; är det värt att lägga två miljoner per foster för att ta reda på om de har Downs syndrom? Finns det inget viktigare att lägga pengarna på?

Och var ska vi dra gränsen? Ska vi abortera på grund av kön, vänsterhänthet, sexuell läggning, allergier, kortväxthet, fel hårfärg..?

5 kommentarer

  1. Fruktansvärt!
    Man blir ju mörkrädd och precis som du skrev ”var ska gränsen dras”?!
    Fattar folk inte vilken väg vi är på väg på?
    Vad detta kan innebära i längden?
    Har folk ingen förmåga till perspektiv_alls_ längre?
    Usch!

  2. Nina:
    I Kina och Indien anses det okej att abortera flickfoster. Hur ser man på de föräldrar som getts möjlighet att ta bort sitt flickfoster men inte gjort det? Är döttrar en missad abort?
    Vore det inte bättre om man ändrade synen på flickor/kvinnor istället?

  3. Lena.Jodå, jag vet att den synen på döttrar ”lever och har hälsan” i Kina än idag.
    Den har ju, tyvärr, funnits i århundraden, nyfödda flickor som har satts ut att svälta ihjäl, sålts som slavflickor / tjänsteflickor, ”dansflickor”, som konkubiner eller andra tredje fjärdehustru.
    Det är för jäkligt och jag undrar vad som ska till för att den synen på döttrar och kvinnor ska ändras?!

  4. Nina:
    Och kan man ändra synen på döttrarna – så kan man kanske ändra synen på andra udda människor…
    Sådana som varken är män eller har ett IQ på mellan 95 och 115, eller har en helt fungerande kropp.
    Kanske har vi andra – lite udda varelser som befolkar detta klot också ett existensberättigande…

  5. Lena.Jo, det vore ju en nåd att stilla bedja om…


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s