Europa=EU?

 

Radion står som vanligt på. När Ring P1 börjar slår jag över till P2. Ibland glömmer jag att gå tillbaks till P1. De har rätt bra program på P2. 

Några program jag kan rekommendera är:

Radio String Quartet. Foto: Lukas Beck

Kalejdoskop

Så här står det på deras egen sida: Gränsöverskridande konst-, pop- och världsmusik, electronica, jazz och blues, ragor och radiokonst, elektroakustik och stråkkvartett, symfonirock och slagverk, visa och postrock…

Skönt att höra något annat än det som hela tiden strömmar ut ur butikernas högtalare. För den som är nyfiken går det att lyssna på gamla program i 30-dagarsarkivet.

 

Klingan

Programmet påmminner ganska mycket om Kalejdoskop. Så här skriver de själva: I Klingan hör du varje vecka nya plattor varvat med reportage och intervjuer. Det rör sig ofta om hybridmusik som bottnar i flera traditioner, musikaliska byrackor, musik från kulturella korsvägar, musikaliska experiment i mötet mellan genrer – infallsvinklarna kan bli många.

Här finns också ett 30-dagarsarkiv att lyssna på. Dessa två program är verkligen sådana man blir glad av. Klingan presenteras av Lennart Wretlind.

Kungliga Operans Kör. Foto: Mats Bäcker Kungliga Operan

Och så det gamla programmet Eldorado med Kjell Alinge. Det behöver knappast presenteras. Och för den som lyckats missa det under alla år – gå in på 30-dagarsarkivet… På söndag den 9 december: Kjell Alinge har träffat Mats Ek med anledning av Stockholms-operans uppsättning av Orphée, Héctor Berlioz version av Orfeus-myten.

Massor av klassisk musik förstås.  Ikväll – torsdag 6 december klockan 19.30 kommer P2 Live klassiskt sända en konsert med Hanna Hartman. Också den ska gå att lyssna på via 30-dagarsarkivet.

På förmiddagarna sänds Önska i P2 med Pernilla Eskilsdotter. Jag fick med ett önskemål där för drygt ett år sedan. Det var ingen särskild kompositör – jag ville bara höra en kvinnlig kompositör – tycker visserligen mycket om Mozart, Beethoven, Bach, Haydn och de övriga gubbarna – men något verk av en kvinna måste väl musikhistorien kunna presentera? Jag fick flera värdefulla tips av lyssnarna – och under några veckor spelades minst ett verk per gång som komponerats av en kvinna. Nu verkar den gamla spelordningen vara återställd.

Alma Mahler – kompositör

Clara Schumann, Alma Mahler och de övriga ligger och dammar på hyllorna. Och där ligger de väl kvar tills någon annan lyssnare får den briljanta idén att önska en av alla kvinnliga kompositörer som uppenbarligen har varit verksamma och skapat fantastisk musik. Men människan är väl ett vanedjur.

Daria van den Bercken spelar Clara Schumanns Concerto, tillsammans med Rotterdams filharmoniska orkester. Dirigent JoAnn Falletta.

Dessutom kan jag på rak arm inte nämna ett enda verk av en kvinnlig kompositör – medan jag troligen kan rabbla upp över 20 av män.

För snart en månad sedan anordnade Malmö symfonirkester – MSO – en konsert med spelmusik, ”Joystick 2.0”. Konserthuset fylldes av TV- och datorspelande ynglingar och män. Där fanns också ickespelande publik, traditionella konserthusbesökare och spelande kvinnor. Men för första gången var män och ynglingar i majoritet på konserthusets klassiska arrangemang. Jag var inte där, jag arbetade den kvällen – men min son var där. Orvar Säfström var kvällens värd.

Jag tror jag ska ringa in till Önska i P2 och önska något av Yoko Shimomura. Hennes musik spelades i alla fall på konserthuset i Stockholm förra sommaren. Yoko Shimomura har en lång meritlista – bland de senaste verken finns bland annat musiken till Monster Kingdom: Jewel Summoner för Sony PSP. Man kan lyssna på Yoko Shimomuras musik på Youtube – här är ett klipp från Kingdom Hearts: Organization XIII.

Monster Kingdom: Jewel Summoner

Nå – nu lyssnade jag i alla fall på P1 – på Selimovic i P1. Programmet skulle handla om varför svenskarna inte kände sig som européer. För min del förstår jag inte frågeställningen. Redan i lågstadiet fick jag lära mig att vi bodde i Sverige, Skandinavien, Norden, Europa, Tellus, Vintergatan, Universum.

Vad menade Selimovic? Skulle jag känna mig mer som europé än som svensk? Och hur känner man sig då? Som sydeuropé känner jag mig inte. För det är jag inte. Möjligen känner jag mig som en nordeuropé. I alla fall är det vad jag är.

Men så kom den gamla vanliga tolkningen: Trots att vi har varit med i EU i en massa år – så har vi svenskar svårt att identifiera oss med Europa.

Europa utom Svalbard, Novaja Zemlja och Frans Josefs land – text och bild från Wikipedia

Åh – nej – inte han också! Så EU är detsamma som Europa? Vilken världsdel tillhörde vi innan årskiftet 1994-1995 – när Sverige gick med i EU? Världsdelen Skandinavien? Där Norge fortfarande ligger – för de är ju inte med i EU = Norge ligger inte i Europa? Eller hur menar de? Och var ligger Schweiz? Världsdelen Kanton? Nä – det ligger ju i Kina – och dessutom heter det numera Guangdong. Men schweizarna kanske är kineser?

Gäst i studion var Cecilia Malmström – EU-minister. Hon kände sig europeisk – för hon var uppväxt bland annat i Frankrike. Gäst i studion var även Jan Hammarlund – som sjöng sin fantastiska sång Jag vill leva i Europa.

Jan Hammarlund protesterade mot sammanblandningen EU/Europa. Tack! Äntligen en människa som har begripit. Jag tyckte om dig innan – och jag tycker om dig ännu mer nu!

För den som vill lyssna på Selimovic går det bra att lyssna på 30-dagarsarkivet. För den som vill lyssna på och kanske ladda ner Jan Hammarlunds sång Jag vill leva i Europa (på spanska) – så kan man gå in på hans hemsida. Där finns fler sånger av honom att ladda ner.

En bit ur en film om Alma och Gustav Mahler.

Uppdatering:

Det händer ofta att det jag just pratat om – eller skrivit om nämns på radion – som om de hör vad jag säger. Just nu går UR:s Personligt: Om globaliseringen på P1. Det handlar bland annat om s.k. världsmusik. Och om Urkult (ful hemsida – skärp er!). Tack för att ni påminde mig. Urkult och Multikulti (ytterligare en ful hemsida från en butik med en vacker idé, ett mysigt café och fantastisk musik!) –  som inte får förbigås om man vill höra något annat än de reklamfinansierade radiokanalernas upprepningar av samma skiva.

Det finns ytterligare en Multikultihemsida – men den verkar vara under uppbyggnad – här.

4 kommentarer

  1. Vill tipsa om att det på söndagar och måndagar i somras och i höstas har gått flera serier om just kvinnliga tonsättare. Så sent som i december var det en som handlade om kvinnliga singer/songwriters som hette Skuggor och ljus. Idag 3 jan finns två avsnitt kvar på http://www.sr.se/cgi-bin/p2/program/sandningsarkiv.asp?programID=2960

    Sen råkar jag veta att serien Konsten att humla av Birgitta Tollan kommer tillbaka i P2 i vår. Den handlar om kvinnliga tonsättare inom konstmusiken. Håll utkik efter den!

  2. Henrik:
    Tack för tipsen – ska lägga dem på minnet och tipsa vidare.

    Jag vet att rätten att komponera musik har varit förbehållen männen under många hundra år – dvs – så länge musiken komponerades i kyrkorna – och uttrycket ”Kvinnan tige i församlingen” gällde även musiken. Kvinnor fick inte ens sjunga och spela i kyrkorna. Det var bara om man hade turen att bli uppmärksammad av ett furstehus som man som kvinna kunde få komponera för en större publik.
    Hur det ligger till med utbildningen för kompositörer vet jag inte. Men de flesta högre utbildningar har väl varit stängda för kvinnor fram till omkring 1900.
    I Tyskland kom kvinnor inte in på konsthögskolorna förrän på 1920-talet.

  3. På söndag börjar Konsten att humla igen i P2. Kl 14 sharp. Be there or be square

    :-)

  4. Gulp!
    *sätter mobiltelefonen på larm för säkerhets skull*

    Har förreseten lyssnat på Skuggor och ljus.
    Skönt att höra Joan Baez igen – henne har jag vuxit upp med (tillsammans med Julie Felix, Leonard Cohen, Bob Dylan, Janis Joplin och Jimmi Hendrix – ja det var min mammas skivor…). Jag ärvde både skivorna och musiksmaken.
    Hade velat lyssna på programmen flera gånger.

    I somras var jag på Suzanne Vegas konsert på Tyrol – tyvärr var den inte så välbesökt. Och hon verkade lite… trött tyvärr…

    Hade velat haft min dotter med – hon har ärvt kärleken till både Vega och Lisa Ekdal av mig.

    I våras var jag på Patti Smith – på Cirkus – det var både utsålt och magiskt.


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s