Konsten att humla

Missa inte Birgitta Tollans serie ”Konsten att humla”.

Första delen gick den 13 januari och ligger fortfarande ute på 30 dagarsarkivet.

Det är märkligt – trots att jag vet att kvinnors vilkor inom många områden är tuffare än mäns – blir jag lika förvånad och besviken varje gång jag hör om ett nytt fall.

I första programmet presenteras tonsättaren Olga Neuwirth – hör hennes berättelse om de tuffa levnadsvilkoren som elev och yrkesutövare i detta mansdominerade gebit. Man skulle kunna tro att hon berättar om en tidsålder som för länge sedan var förbi. Olga Neuwirth är förövrigt god vän till Elfriede Jelinek och de har arbetat ihop – ett arbete hon berättar om i radioreportaget.

Wiens filharmoniska orkester har haft en policy som varit både sexistisk och rasistisk. 1997 fick man sin första kvinnliga musiker – Anna Lelkes – harpist. 2001 blev för första gången en person med delvis asiatiskt ursprung medlem. Anledningen till den könsseparatistiska och heleuropeiska sammansättningen ansågs ligga i att man då upprätthöll en högre kvalitet på sin orkester. Kvinnor i orkestern kan orsaka svartsjuka och bråk – enligt Hans Novak som varit orkesterns andre violinist.

Ett tag höll man auditions helt bakom skärmar – men upphörde med det – då man en gång upptäckte att den musiker man valt var japan – detta skulle förta intrycket av att orkestern skulle vara från Wien…

Detta kan man läsa om i en artikel skriven av William Osborne: ”Blind Auditions and Moral Myopia”.

År 2005 fick en kvinna för första gången äran att dirigera Wienerfilharmonikerna – Simone Young heter hon – hon hade redan en lång meritlista när hon som gästdirigent tilläts kliva upp på pulten. Detta skedde tre år efter att amatördirigenten och tidningsmagnaten Gilbert Kaplan ”dirigerat” musikerna. Jag hörde honom på konserthuset i Stockholm några år tidigare (1987) – och – ja – han var en passionerad Mahlerälskare – men dirigent? Wiens filharmoniska orkesters nålsöga av kvalitetskrav lyckades han tydligen tränga sig igenom – några år innan en kvinna med gedigen utbildning hade accepterats…

Kvalitét? Eller pengar som pratar? Eller är det bara stumpen det hänger på – igen?

J. S. Bach’s Air spelas av den filharmoniska orkestern för kvinnliga musiker i Wien (som inte är en integrerad del av den manliga orkestern). Dirigent: Izabella Shareyko.

Fler artiklar om Wiens manliga bastion:

Women and the Vienna Philharmonic av Hyde Flippo. Där jämförs andelen kvinnor i förhållande till män i några orkestrar världen över. Artikeln har några år på nacken – men är ändå intressant. Jag hittar inga aktuella siffror på andelen kvinnor.

Boys Club as Orchestra: The Wiener Philharmonic Interview – en översättning från tyska till engelska, av en intervju gjord för tyska radion.

Tack till Henrik för tipset om Konsten att humla.

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s