Mormonisk historieskrivning bizarr…

Mormonkyrkan – eller Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga bygger sin tro på bland annat Mormons bok – som amerikanen Joseph Smith lät publicera.

Joseph Smith ska ha blivit uppsökt av en ängel vid namn Moroni som berättat att det fanns en gömd bok skriven på plåtar av guld vilken berättar Amerikas sanna historia.

Populär historias hemsida kan man läsa:

Redogörelsen i Mormons bok börjar i Jerusalem 600 år före Kristus. Profeter framträdde och varnade för att Jerusalem skulle förstöras om inte judarna slutade synda. En av profeterna var Lehi, en gestalt som är okänd i Bibeln. Efter att ha framfört sitt domsbudskap befalldes Lehi av Gud att fly ut i öknen med sin familj och en del vänner. I bagaget fanns en kopia av de heliga skrifterna. De vandrade flera år utmed Röda havets sterila strand och slutligen kom de till ett ställe där träd växte. Gud befallde dem att bygga en båt och segla iväg. Efter en lång resa österut kom de till den centralamerikanska kusten.

Efter profeten Lehis död delades gruppen upp i två fraktioner, uppkallade efter hans söner: nephiter och lamaniter. Krig följde och lamaniterna förstörde den nephitiska civilisationen. Lamaniterna är enligt mormonerna indianernas förfäder.

Glasmålning som visar Joseph Smiths första syn, utförd 1913 av okänd konstnär (Museum of Church History and Art).

 

Joseph Smiths första syn, utförd 1913 av okänd konstnär (Museum of Church History and Art). Från Wikipedia.

Om översättningsarbetet av plåtarna – som var skrivet på ett språk som Joseph Smith inte behärskade står bland annat på Wikipedias sida.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

8 kommentarer

  1. Milda himmel, vad jag är glad över att jag inte fastnade i deras garn!
    Min dumma mamma, blandade sig med mormonerna här i Malmö, efter att min mormor hade dött och släpade med mig.

    Hon såg till att jag blev ”döpt” i kyrkan, jag bör ha varit cirka nio år då, sedan satte hon sig själv i säkerhet i Rumänien (och gifte om sig där) och lämnade kvar mig att tampas med dem.

    Om jag letar bakåt i minnet till den ”undervisning” jag hamnade i, minns jag en hel del av ”historiebeskrivningen”, i synnerhet minns jag varför jag vände mig ifrån hela alltet.

    Det hette ju, så vackert, att ”Jesu krist heliga…” var den enda kyrkan som var sant jämställd och odiskriminerande, för de hade minsann inga präster utan ”alla fick stiga fram och tala Guds Ord”…utom kvinnor och färgade…

    På min fråga om varför kvinnor och färgade inte ”fick tala Guds Ord”, fick jag en rätt så svävande förklaring, som mumlande gick ut på att ”kvinnor var underordnade” och att ”färgade hade syndat i tidigare liv och därför var ovärdiga att förkunna”?!

    Efter det svaret, satte jag aldrig mer foten där…däremot har jag, enda framtill för något år sedan, varit jagad av dem med jämna mellanrum.
    Per brev och genom att stå på dörren, har de gjort tappra försök att få mig tillbaka in i fållan.
    Hade jag inte haft för vana att alltid ha hemligt nummer, hade de telefonbelägrat mig också.

  2. Nina:
    Så märkligt att just du av alla har varit intrasslad i detta. Du som verkar vara så redig och stå med bägge fötterna på jorden.
    Nå så lyckades du ju också trassla dig ur – fast med vissa efterhängsna sekterister i hasorna.
    Konstigt – så gör väldigt många sekter med sina ex-medlemmar.
    Ingen fantasi.
    En bekant till mig drevs till självmord efter att Scientologerna förfölt honom under en längre tid. De stod utanför hans dörr nästan varje dag när han kom hem från jobbet och undrade hur han mådde, tittade ner i hans matkassar och frågade vad han skulle äta och sa att han var så välkommen tillbaks. Och de hittade honom när han flyttade.
    Den typen av förföljerser är så obehaglig – man kan ju inte polisanmäla någon som frågar hur man mår – inte ens om det sker varje dag.

    *funderar på om någon gjort skräckfilm med tema – F.d. sektmedlem*

  3. Lena.Tja, det var ju inte mitt val…det viktigaste är ju att jag lyckades trassla mig ur och att jag, varje gång de har stått på dörren, gjort väldigt klart att jag inte är intresserad.

    Scientologerna, är fruktansvärda!En nära vän blandade sig, tyvärr, med dem, jobbade för den ett tag (på Narconon) när hon-äntligen-fick vett i skallen och stack därifrån, försökte de förfölja henne också och pressa henne att återvända.

    Med betydligt mindre ”subtila” medel än vad de gjorde mot din vän(jag beklagar, verkligen!) hon fick bo hos mig ett bra tag, då fick hon vara ifred, eftersom jag hotade med att anmäla dem för hemfridsbrott.

    Slutligen gav de upp, men eftermälet blev att hon hade-lågt räknat-femhundratusen i skuld, hon hade borgat banklån för flera stycken som-givetvis-inte betalade eftersom ”hon hade hoppat av”…

  4. Nina:
    Vad jag tänkte på var att du har ju din styrka och din klarsyn – delvis från föräldrarna – men uppenbarligen var din mamma inte lika klarsynt som du.

    Jag har en blogg på gång sen en tid tillbaks om just scientologerna…

    (Hoppas att jag kan skriva den nu när jag outat detta – jag outade vad som var på G på min andra blogg – och fick världens prestationsångest – fast artikeln är nästan färdig).

  5. Lena.Nja…mamma var i chock och panik efter mormors död, hon stod själv för första gången i livet…därav mormoner och rumänskt äktenskap…normalt sett var hon nog så klarsynt.

    Hon trasslade också sig ur båda sakerna (mormonerna snabbare än äktenskapet, dock) och skälet till att jag vet det där med telefonbelögring, är att det var vad de försökte med henne…även hon fick ta i på skarpen för att få vara ifred.

    Tycker-absolut-att du ska skriva om scientologerna!
    Det behövs, i synnerhet som det är så många (även socialkontor och försäkringskassor) som väljer att blunda för att Narconon är deras!

    Drabbas du av prestationsångest, bör du leta upp en journalist (Elisabeth någonting) hemmahörande i Lund, om hon fortfarande är vid liv.
    Hon jobbade på ”Arbetet” i en sabla massa år, var stammis på Grand, när jag jobbade där och hade gjort sig duktigt impopulär i scientologkretsar genom att skriva-mindre smickrande-om dem.
    Hon var mig till stor hjälp när min goda vän fastnade hos dem.

    Är hon omöjlig att lokalisera, av ena eller andra skälet, minns jag rätt mycket av vad hon berättade och står gärna till tjänst, om du behöver mer bakgrundsfakta än vad du har.

  6. Nina:
    Fast om scientologerna blir det ingen avancerad grej – jag får prestationsångest i allafall…

    Men har jag något annat på gång – om en annan sekt – som påverkat vår släkt mycket.

    Där har du prestationsångesten…
    Du vet – det är svårare att skriva om det som är nära.

  7. Lena.Ok.

    Om sekten soom bytt namn och din moster?

    Jo, jag vet..ibland behövs det många långa års perspektiv för att kunna skriva om det som är nära.

  8. Nina! Tråkigt att du haft dåliga erfarenheter med mormonerna – säkert har någon givit dig felaktiga förklaringar när det gäller färgare personer och kvinnor. Exempelvis finns det missionärer av alla folkslag och kön – de gör inget annat än predikar hela dagarna.

    Jag läste att du kände dig jagad av ”mormonerna” – istället för att känna dig jagad så kan du ta kontakt med kyrkan (Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga) på din ort och begära utträde eller prata med personerna som ”jagar” dig oh be dem ge dig adressen till Biskopen (församlingsföretåndaren). Sedan skriver du ett brev att du inte längre vill vara med i kyrkan – efter lite brevväxling kommer du sedan strykas från kyrkans uppteckningar och du behöver inte längre känna dig ”jagad”. Lycka till!


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s