En lysande bal på slottet…

Fick jag bara köpa ett plagg i år – så skulle jag nog strunta i de där strumporna som jag så väl behöver, använda mina gamla sandaler i år igen och påstå att den trasiga vinterkappan är grunge – så att jag fick råd till en riktigt fin – och opraktisk och ömtålig klänning i ett material som troligen inte går att tvätta.

Jag vill ha en lysande discoklänning!

Eller en lysande skjorta…

Detta går att beställa härifrån – och jag tar gärna emot gåvor från okända beundrare…

Tipset fick jag från brittiska Times online.

 

Antipruttbyxan och antistinksockan

Antipruttbyxan – eller som företaget föredrar att kalla den – ”UnderEase” kan – om man vill se välvilligt på den – vara en riktigt kinky grej att bära på första dejten – den – då man absolut inte vill släppa lönnmördare, blöta fisar – eller jättebrakare.

Nu misstänker jag att det bara är doften/stanken som döljs med hjälp av byxan – ljuddämpande är den troligen inte.

Redaktionen på tidningen Times online – UK – tyckte inte att den var sexig. Inte var den bekväm heller. Och man svettades floder.

Reportern på Times frågar sig:

But does it work? In the case of the pants, the answer is yes. Not once did a colleague or friend comment on anything unpleasant, even when kept abreast of my latest rumblings.

 

Byxan finns också i större storlekar.

Priset? $24:90 för den lilla och $29:90 för den stora. Frakt och skatt tillkommer.

7 Pairs of Fresh Feet Socks

Times onlline har också provat Marks and Spencers luktfria strumpor – ”Fresh Feet Socks”. Strumpan innehåller antibekteriella ämnen – som ska ta död på de bakterier som orsakar stanken i dina strumpor.

Forskare har uttryckt tvivel – de oroar sig för att detta kan leda till att det uppkommer stammar av multiresistenta bakterier. Herrstrumpan är hur som helst populär. På Marks and Spencer tror man inte att detta i första hand beror på att män är rädda för att lukta illa – men att det beror på att de gillar allt som har med teknologi att göra.

 Sju par strumpor kostar £10.

Tack för tipset – Jessika Gedin i Spanarna – fredag 16 maj 2008. Programmet går att lyssna på här i 30 dagar efter att det sänts.

Fuck you very much the FCC

it's a dirty fork!!

Eric Idle tröttnade en dag på FCC – och skrev en låt som man kan ladda ner här (högerklicka på det länkade ordet ”här” och välj ”spara mål som..” – sparas förslagsvis i en musikmapp).

Alla får ladda ner låten och spela den gratis – utom FCC:

”…it’s dedicated to the FCC and if they broadcast it, it will cost a quarter of a million dollars”.

Here’s a little number I wrote the other day while out duck hunting with a judge, QUACK

Fuck you very much the FCC
Fuck you very much for fining me
Five thousand bucks a fuck so I’m really out of luck
Thats more than Heidi Fliess was charging me.
So fuck you very much the FCC
For proving that free speech just isn’t free
Clear Channel’s a dear channel
so Howard Stern must go
Attorney General Ashcroft doesn’t like strong words and so
He’s charging twice as much as all the drugs for Rush Limbo
so Fuck you all so very much

So fuck you very much dear Mr. Bush
for heroically sitting on your tush
For Halliburton, Enron, all the companies who fail
Lets send them a clear signal and stick Martha straight in jail
She’s an uppity rich bitch, but at least she isn’t male
So fuck you all so very much

So fuck you dickhead Mr. Cheney too.
Fuck you and fuck everything you do.
Your pace maker must be fake
You haven’t got a heart
As far as I’m concerned your just a pasty faced old fart
And as for Condolezza she an intellectual tart
So fuck you all so very much

So fuck you very much the EPA
For giving all Alaska’s oil away
It really is a bummer
When I can’t fill my Hummer
The ozone a no go zone now that Arnold’s here to say
The nuclear winter games are going to take place in LA
So fuck you all so very much

So what the planet fails
Lets save the great white males
And fuck you all so very much

QUACK

Monty Pythons hemsida

Army Holds Annual Bring Your Daughter To War Day

…the most successful so far – only four girls where killed…

Brev från brorsan

Fick ett brev från lillebror – där han delade med sig lite av sina vinkunskaper.

Jag som är totalt vilse i vinvärlden blev glad – och jag litar helt på brorsans goda omdöme – eftersom han har arbetat en del inom krogsvängen.

Publicerar brevet i sin helhet:

 

Hej mina vänner
 
Nu när det börjar bli lite somrigt, så skulle några vintips kanske kunna passa? Jag som är lite kunnig när det gäller vin, har några tips som jag tänkte dela med mig av.

Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner: Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin. Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött.
De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.
Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin. Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

 

När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.
Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.
/J

Humor i P1

Som bekant är vi trogna P1-lyssnare mycket misstänksamma mot alltförmycket flams och trams i vår intellektuella pratkanal.

”Låt humoristerna häcka på P4 och andra bondkomiska hemvister!” – skulle ha kunnat vara vår devis.

Men av någon underlig anledning har ”På minuten”, ”Spanarna” och ”Public service” i ”God Morgon världen” bitit sig kvar rätt länge i pratkanalen. Inte har jag hört mycket gnäll om dessa fnitter- och flamsprogram.

Jag tycker om ”På minuten” – skulle bara vilja höra slutet av varje historia – vilket inte ingår i konceptet – tvärtom. ”På minuten” får mig att längta efter ett gammalt favoritprogram: ”Sena skrönikörer”. Någon mer som blir salig och sakta suckar av längtan; sena skrönikörer..?

Programmet var ca 60 minuter långt. Tre berättare var inbjudna, det kunde vara författare, skådespelare eller helt enkelt goda berättare med annan profession. De hade cirka 15 minuter var på sig att ostört berätta en skröna. Jag minns att jag för säkerhets skull spelade in programmen – var så rädd att bli störd mitt i.

En av de historier jag minns bäst var en dramatiker som fått den kryptofascistiska organisationen EAP efter sig. Han hade kallat dem ”jävla CIA-agenter” och hade blivit anmäld för ärekränkning.

En vän till dramatikern rekommenderade en oerhört duktig advokat från Göteborg. Advokaten anlände till Stockholm dagen innan rättegången – men han verkade inte ha koll på någonting överhuvudtaget. Han tappade sina papper, rökte som en borstbindare och påstod att han inte rökte, såg dåligt och hade inget lokalsinne och gick därför fel hela tiden.

Dramatikern insåg att detta försvar skulle han få sköta helt på egen hand. EAP:aren och hans kritstreckrandige ombud var så säkra på att ha vunnit fallet att de gick och skrockade i korridorerna utanför salen.

Så började det hela. Dramatikerns advokat samlade ihop de papper som återigen hade fallit på golvet och bad om en ordningsfråga.

”CIA-agent. Är det en ärekränkning att bli kallad CIA-agent? Vad skulle USA:s regering och säkerhetspolis anse om en person i Sverige blivit dömd för ärekränkning därför att han kallat någon CIA-agent? Är det inte en yrkesgrupp? Precis som SÄPO?”

Rättegången avbröts med omedelbar verkan.

Tyvärr minns jag inte vad dramatikern hette – och jag hittar inte det gamla kasettbandet med historien.

Vet inte om det var i detta program jag första gången hörde om Jan Jönsson och hans möte med Becket. Mötet ledde till att Beckets pjäs ”I väntan på Godot” spelades på San Quentin. Att några fångar rymt från Kumla tyckte Becket var oerhört lustigt. Direktören för San Quentin såg till att missödet inte upprepades. Om du någon gång får möjlighet att höra Jan Jönssons historia från början till slut – ta chansen – även om han skulle behöva en hel natt – eller kanske särskilt då. Historien är underbar.

SR sände dessutom en dokumentär om Jan Jönsson och pjäsen – den hette ”Kumla – San Quentin Tur och Retur”. Det är en repris jag ser fram emot.

Hoppas dessutom att SR plockar upp det gamla programmet ”Sena skrönikörer” igen.

Angående det ännu existerande programmet ”På minuten” – så är det alltid Hans Rosenfeldt som vinner.

Spanarna” är ett spännande och underhållande program – jag får ofta tips om artiklar i tidningen Times som kan vara nog så matnyttiga – nu senast om antiflatulence pants (Jessika Gedins tips). Vad jag har emot programmet är att det är en manlig programledare och tre gäster, varav två alltid är män. Varför?

Och varför avbryter Jonas Hallberg de övriga gästerna? Och varför är Helena von Zweigbergk så snäll när han gör det. Henne gillar jag för övrigt rätt mycket. Skriver kul, smart och bra. Sissela Kyle (som aldrig är där samtidigt som Helena von Zweigbergk) är den som bäst biter av herr Hallberg.

God morgon världen” är ett bra program – mycket varierande. Vad jag har svårt för är dock humordelen: ”Public service”. Jag tycker inte att det är kul att några människor är duktiga på att härma Göran Persson och Gudrun Schyman. Ibland får de till det – men oftast är det pajkastning och bondkomik.

För några år sedan blev det ramaskri när Annika Lantz skulle in genom P1:s finkulturella port. Jag gillar henne och hade svårt att förstå hatet som P1-folket visade.

Om det hade gällt den allmänna omläggningen av programmen så hade jag förstått.

SR har dragit ner oerhört mycket på programkostnaderna – repriser går inte bara en gång – utan minst två. Ibland återigen. Och det är ju trevligt – så att man inte missar något – men det kan ju bli lite tjatigt. Om det dessutom är ett program man inte tycker om – som ”Ring P1” – som av någon anledning går varje dag – måndag till fredag – och då dessutom som förkortad repris två gånger till samma dag. Ja – då är man beredd att helt svika sin favoritkanal.

Mycket P2 har det blivit. Och det är också trevligt.

Lantz i P1 tycker jag om. Och Magnusson i P1– men det går inte längre. Nordegren i P1 tycker jag inte om. Nordegren ska alltid spela så cynisk, cool och avslöjande – men han är en fjant. Om jag inte minns fel så var det han som ”avslöjade” att statyn av Lennart Hyland blivit flyttad så att folk som inte arbetar på radion inte kan se den. Och? Vad spelar det för roll. Men upprörd och arg skulle han ställa de ansvariga inför radiodomstolen. I-landsproblem.

Selimovic i P1 hade jag också svårt för.

I dag skrev Bo Hansson en dikt om kulturbråken i direktsändning i Lantz i P1 – lyssna på diskussionen mellan Annika Lantz, Ulrika Knutsson, Pål Hollender – och på den fina dikt detta ledde till här. Lyssna också på vad Carl Bildt har att säga om vad ÖB tycker. Underbart! Sen pratar de om Lars Norén och DN-bråket.

Vem Lantz sidekick är tror jag inte vi får veta – möjligen är det gårdagens sidekick som återanvänds – Anders G Carlsson. Namnet Ulf återkommer dock. Så sidekicken kan heta Ulf.

Childbirth song

Helen Austin har skrivit ny text till en av mina favorit-Pogues-sånger: ”Fairytale of New York”.

Childbirth Song

You’ve bags under your eyes
You’ve got boobs to your knees
Your hand’s full of poo and your bra’s full of cheese
Your stomach is bloated your clothes do not fit
He still wants sex while you feel like shit
He begs for this favour not long after labour
It’s like eating a meal after you’ve just been sick

And the boys at the office tell him I should give him what he wants
To this I say that they’re a bunch of lalalalalalala

You bastard you cocked up it’s you got me knocked up
Just cos you want me to have bigger tits
You’re pleading, you’re pining
Oh please stop your whining
You’re not getting sex ‘til the kid’s 26

You say you want another child, another pregnancy
When you can poo a watermelon I’ll agree

I could have been someone if you just hadn’t come (along)
If I hadn’t been so drunk and I’d said maybe
We’d be going out and stuff, now there’s foreceps up my chuff
Pulling the head of a screaming 10lb baby

And the mums on Hornby Island* say keep breast feeding ‘til they’re four
If I do I won’t have nipples anymore

And all the doctors told me that I’d need a stitch or ten
I say sew me up so I can’t do this again.

*an island nearby with a reputation for being very wholesome!

Här är originalet – där Shane MacGowan och Kirsty MacColl sjunger en duett.

Kirsty MacColl föddes 10 oktober 1959.

I december år 2000 var hon med sin käreste och sina båda söner på semester i Mexico. De dök i ett område där all trafik i vattnet var förbjuden. Kirsty MacColl såg en båt som styrde mot en av hennes söner. Hon lyckades få honom bort från båten – men blev själv dödad.

Båten ägdes av en mexicansk miljonär; Guillermo González Nova. Vittnen såg honom köra båten – men en av hans anställda – José Cen Yam – tog på sig skulden. Han fick 2 år och tio månader – men betalade sig fri från straffet. Dessutom skulle José Cen Yam betala skadestånd till MacColls familj – ett skadestånd som baserats på hans förmögenhet – vilken inte var så hög.

Familjen kämpar fortfarande för att få rättvisa.

Justice for Kirsty

Aftonbladet: Sångerskan Kirsty MacColl död

PS: Tack Nina för Helen Austin-filmen.