Datamaskiner var bättre förr…

Arts et Metiers Pascaline dsc03869.jpg 

De var snyggare – som Blaise Pascals räknemaskin från 1642…

 BabbageDifferenceEngine.jpg

…och Charles Babbages differensmaskin – skapad efter de ritningar han utförde på 1820-talet, tillsammans med Ada Lovelace.

Lovelace utvecklade världens första datorprogram. Programspråket Ada är uppkallat efter henne. Tråkigt att man använde förnamnet – och inte efternamnet – vilket annars är brukligt då manliga uppfinnare lånar ut sina namn. Att Lovelace skulle vara ett för långt namn håller inte. Pythagoras, Pascal och Celsius är också långa namn.

Artiga – som fotofirman Apports brevskrivande datamaskin…

JAG ÄR EN DATAMASKIN SOM INTE FUNGERAT RIKTIGT BRA NÅGRA DAGAR. JAG VILLE DÄRFÖR MEDDELA DETTA SAMT BE OM URSÄKT FÖR DRÖJSMÅLET OCH HOPPAS PÅ DIN FÖRSTÅELSE.

Det enda aber man kan ha är att det ser otrevligt ut när man råkat peta på caps lock. Fast det kanske är en av de tokigheter som den ber om ursäkt för. Datamaskinen har ju inte fungerat riktigt bra den senaste tiden. Samtidigt får versalerna fram datamaskinens metalliska röst på ett alldeles ypperligt sätt. Kanske ska ändå versalerna vara där.

Profesor Baltazar.jpg

Och hade oändliga möjligheter – som professor Balthazars underbara datamaskin…

Eniac.jpg

Dessutom fick brukarna röra på sig – som här vid Eniac – skapad 1943-46 av John Mauchley – fysikprofessor vid University of Pennsylvania tillsammans med doktoranden Presper Eckert.

Annonser

FRA-kramarna på facebook

En av de FRA-positiva grupperna på Facebook använder denna affish som banner.

Som om man inte skulle ha något att frukta om man inte är en terrorist.

Så då är det bara skyldiga personer som sitter i häkte, som blir utvisade, som får sina tillgångar frysta, som sitter på Guantanamo, som torteras..?

Skulle inte tro det.

Scen ur Terry Gilliams film Brazil – som bygger på George Orwells bok 1984.

Och ja – detta är inget unikt för USA och deras utrikes- och försvarspolitik. Både vår förra och vår nuvarande regering samt vårt eget försvar har paranoida dårar anställda som tror att bröllop betyder terrorverksamhet. Bland annat…

Åsiktsregistrering har lett till att folk nekats arbete och fått sina tillgångar frysta eller blivit utvisade – utan förklaring – även här i Sverige.

Och hur försvarar man sig mot det?

En av de personer som fått sina tillgångar frysta – svensk-somaliern Ahmed Yusuf:

Regeringen i Washington presenterade inte några konkreta anklagelser eller bevis mot al-Barakaat och dess medarbetare. Den behövde inte göra det.

Lagstiftningen i USA tillåter presidenten att preventivt och utan rättslig prövning tillgripa ekonomiska sanktioner mot organisationer och enskilda som anses utgöra hot mot den nationella säkerheten.

Bevis skulle komma i efterhand, hette det.

Det kom inga bevis.

Tvärtom.

FBI kunde efter en av sina mest omfattande undersökningar någonsin konstatera att det inte fanns några belägg för att al-Barakaat skulle ha understött al-Qaida eller andra terrorister.

Ahmed Yusuf avfördes utan skäl från listan i augusti 2006. SR:

Efter knappt ett år avfördes två av männen från listan. Men den tredje, Ahmed Yusuf, har stått kvar ända tills nu, i snart fem år.

Men nu har hans advokat fått ett fax från de amerikanska myndigheterna där det står att Ahmed Yusuf inte längre finns med på listan, men någon motivering finns inte med

– Vi har ju inte fått någon motivering till varför han hamnade på listan, så vi hade kanske inte förväntat oss någon motivering till varför han avfördes.

En av de två egyptier som på ett förnederande sätt utvisades från Sverige på – som det skulle visa sig – ytterst tvivelaktiga grunder – har kompenserats. Mohammad Alzery fick tre miljoner i skadestånd av Sverige. Men om svenskarna inte hade varit så lyhörda inför USA:s nycker så hade det aldrig hänt.

Ahmed Agiza har nyligen fått samma summa. Eller ”fått” – han sitter fängslad i Egypten – dömd till 15 års fängelse. Straffet har redan sänkts med tio år. Ursprungligen skulle han fått 25 år. Han uppger att han torteras i fängelse. En uppgift som det finns anledning att sätta tillit till. Fängelserna är hårda i Egypten och regimkritiker behandlas mycket hårt.

Nawal El Saadawi

Något som den egyptiska läkaren och författaren, tillika regimkritikern Nawal El Saadawi också berättat om.

PRB

Lyssna också på programmet om de sju uiguriska män som suttit oskyldigt fängslade på Guantánamo.

På Guantanamobasen på Kuba finns i dag drygt 400 fångar. Omkring 100 av dem betraktas inte längre som farliga eller som NLEC, no longer enemy comabatant. Många av dem har överhuvudtaget aldrig varit krigare. De är oskyldiga män som kom i kläm under kriget i Afganistan 2001.

De såldes för 5000 dollar styck av pakistanska prisjägare till USAs armé i Afghanistan 2001.

Mer om oskyldiga på Guantánamo.

Rätt läskigt att man hittar USA och dess underrättelsetjänsts inblandning i så mycket världen över. Verkligheten är ju värre än mina värsta fantasier.

Min morfar – som bland annat arbetade som fotograf på det svenska försvaret – och hade hand om ytterst hemliga kartor – fick en gång kopiera militärens hemliga negativ – i sällskap av två vakter som skulle kontrollera att han inte kopierade något för egen räkning.

Han kände sig kränkt och hämnades. Morfars överordnade fick sin beställning och negativet. Men i morfars lab på försvaret satt ytterligare en kopia av det hemliga negativet uppsatt på väggen över dörren. Bilden var försedd med en text:

Detta är en kopia av ett negativ som kopierats i endast ett exemplar – varav detta är nummer två.

Morfar menade att om man inte litar på sina medarbetare så ska man inte ha dem anställda. För det spelar ingen roll hur hårt de kontrolleras – vill man fuska eller stjäla hemliga uppgifter – så går det bra – även med två kontrollanter i labbet.

Och det stämmer ju in på samhället i övrigt. Lita på medborgarna – övervakning går alltid att fuska sig bort från – om man är riktigt skicklig – och har något att dölja. Och de som inte har något att dölja behöver inte övervakas.

FRA-kramarna säger: Den som inget har att dölja behöver heller inte frukta övervakning.

Nej – men den som inget har att dölja vill inte bli övervakad. Bara för att man inte fruktar övervakningen så behöver det inte betyda att man gillar den.

Eller vill de gärna ha övervakningskameror i hemmet, på toa och i sovrummet också?

Är man trogen sin partner, slår aldrig sina barn och låter bli att ägna sig åt hembränning – så kan man ju lika gärna ha kameror i hemmet. För man har väl inget att frukta – som laglydig medborgare..?

Kallocain skrevs 1940

Och den som inget har att frukta injicerar gladeligen en skvätt kallocain om dagen. Ärlighet varar längst…

 

SvD kan inte skilja ett skrik från ett annat.

SvD skriver i en notis att Pål Enger som stal Edvard Munchs ”Skriket” hade målningen gömd i bordet.

Det finns två versioner av målningen. Den ena hänger på Nasjonalmuseet (numera Nasjonalmuseet for kunst, arkitektur og design) – och den andra – den som stals – hänger återigen på Munchmuseet.

Men SvD bryr sig inte om att ta reda på vilken av målningarna man illustrerar artikeln med – utan nöjer sig med en en beskuren bild från Scanpix.

Edvard Munchs

Bilden som SvD valt…

M0514_01.jpg

Skriket som Pål Enger hade i bordet. Inte identiskt med SvDs skrik.

I och med att målningen kommit tillbaks i skadat skick har man renoverat den och funnit att den troligen är betydligt yngre än man tidigare trott. Kanske målad så sent som 1910.

Target Women: Feeding Your Fucking Family

Första fotot på en fornit!

 

Forniterna kom jag för första gången i kontakt med i Stephen Kings andra novellsamling Skeleton crew från 1985 – i novellen ”The Ballad of the Flexible Bullet”

”The Ballad of the Flexible Bullet” is quite different from most of King’s other short stories. It is not horror, but neither is it completely realistic. The story concerns a paranoid writer who believes that a ”Fornit” inhabits his typewriter to help him write. His editor, humoring him, goes along with the idea and says that he has a Fornit too. Soon, the editor, who has begun to drink heavily, begins finding messages on his typewriter from his Fornit when he wakes up from his periodic blackouts. The last message warns him that the writer’s Fornit is about to be killed. When the writer hears this warning, he buys a gun to protect his Fornit but ends up killing himself after he watches his Fornit die. The flexible bullet of the title is madness; it kills just as surely as a lead bullet does, but in an unpredictable way. The story walks a neat tightrope between dismissing the Fornits as products of a deranged mind and admitting their existence: The writer’s wife wonders if madness is catching when she thinks she hears the dying screams of the Fornit from inside the typewriter.*

 

Nu finns det personer som tror att de går fria för att de slängt ut skrivmaskinen.

Inget kunde vara mer fel…

Forniterna är de som kastar om bokstäverna i dina ord – så att inte blir itne – en blir ne – och blir coh – osv.

Har du någonsin drabbats av CAPSLOCK? Tror du att det bara är en tillfällighet – eller att du skulle vara lite klumpig med vänsterhandens fingrar? Det har inte slagit dig att just capslockområdet skulle kunna vara ett favorittillhåll för dessa små gynnare. En annan populär plats är inserttangenten.

Ingen har någonsin lyckats fotografera forniterna – de är oerhört snabba och känsliga för våra tankar och handlingar. Därför blev jag glad och förvånad när jag hittade denna bild – en bild som dock lyckades slinka undan en flertal gånger innan jag kunde kopiera den.

Att trots det publicera inlägget – med foto – skulle kunna innebära något av ett hasardspel för mig.

Håll tummarna…

Årets julklapp…

Årets julklapp hittade jag hos Projekt på Riktigt – som hittat dem hos Hartman.

Hett tips: Jag önskar mig en liten gullig sprattel-Reinfeldt – med fungerande fjärkontroll – och analoga snören – som säkerhet när batterierna tar slut. Vore ju tokigt om Reinfeldt sprattlade iväg på egen hand och ställde till det…

 

Gud vad söööt han är!

*Funderar på om den ska matas med något – och om den kan komma överens med våra råttor. De gillar majs mest av allt.*

Bookaholic söker Bokoman

Detta är mannen i mitt liv – det vet jag…

~

 

Var kan jag hitta honom? På Bok– och biblioteksmässan i Göteborg? Men jag ska inte dit. Kanske kan LaBibliofille be honom att kontakta mig? Nähä – det var försent påtänkt.

Dave McKean har inspirerats av Giuseppe Arcimboldos bibliotekarie

Du vet att du är en Bookaholc när…