So you think you can tell, Heaven from Hell…

So you think you can tell, Heaven from Hell… 

Så satt jag och nynnade i bilen i morse på väg till Malmö – där jag hade en statistroll som tjackhora i Sound of Noise av Ola Simonsson & Johannes Stjärne Nilsson.

Men det irriterande var att jag inte kom mycket längre.

So, so you think you can tell, Heaven from Hell – blue skies from… earth? Ground? Vad kommer sen?

Nå – jag sjöng första meningen om och om igen hela vägen till Malmö.

Och sen hela vägen till Landskrona – där jag skulle ha en guidning för pensionärer. När jag skulle köra av motorvägen såg jag en fruktansvärd krock – eller följderna av en krock. Brandkåren var där – en bil såg ut att vara uppsågad.

Hittade nyheten i Sydsvenskan – det var tydligen inte så farligt som det såg ut. Men jag blir alltid berörd av olyckor. Ju mer jag kör bil – desto värre tycker jag att bilkörningen är. Så många kör så omdömeslöst – varje dag – fulla, för fort och alldeles för nära framförvarande bil.

Guidningen gick bra – jag vandrade som vanligt runt i min 1500-talsinspirerade outfit.

Sen var det ett snabbt byte – för att åter åka till Malmö och statera som white trash-kvinna i närheten av Industrigatan/Nobelvägen. Men då började det att regna – så filmandet ställdes in.

Träffade lite trevligt folk (som vanligt trevliga människor på filminspelningar) – och körde sjungande hem.

Satte på Pink Floyds Wish You Were Here – och sjung för full hals:

So, so you think you can tell, Heaven from Hell,
blue skies from pain.
Can you tell a green field, from a cold steel rail?
A smile from a veil?
Do you think you can tell?
Did they get you to trade your heroes for ghosts?
Hot ashes for trees?
Hot air for a cool breeze?
Cold comfort for change?
Did you exchange a walk on part in the war for a lead role in a cage?
How I wish, how I wish you were here.
We’re just two lost souls swimming in a fish bowl, year after year,
Running over the same old ground.
Have you found? The same old fears.
Wish you were here.

 

 

2 kommentarer

  1. Något är det, med universum eller vibbar eller nåt.

    Jag har också gått och nynnat på Pink Floyd i flera dagar. (Inte den låten dock, utan Money.)

    Kanske är Polarprisvibbar.

  2. meta:
    Något är det ja…
    Fast om det är polarprisvibbar så måste de ha använt andra kanaler än TV:ns – eftersom jag inte tittat på TV på evigheter. Och under augusti månad – när priset delades ut var jag helt utan TV, jobbade nästan varje dag och använde fritiden till bokläsning, parkteaterbesök eller umgänge med vänner. Så jag missade nästan alla radiosändningar och sommarpratare också.

    En annan av Pink Floyds låtar som jag verkligen älskar – men som jag inte nynnade den aktuella dagen är ”The Great Gig in the Sky”. Jag älskar Clare Torry’s röst där. Önskar jag kunde nynna så…


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s