och nu har jag skrivit något om mig…

Min familj kom som flyktingar till Sverige under andra världskriget.

Min farfar hatade Tyskland och tyskar i hela sitt liv och bojkottade alla tyska produkter, trots att kriget för länge sedan var över.

Min far och min farbror hatar svenskar – av någon obegriplig anledning.

Min far tjatar jämt om att alla svenskar är nazister – än i dag. Folke Bernadotte är en av fars favorithatobjekt – låter ibland som om Folke skulle varit den störste nazist som vandrat på jorden. Och de vita bussarna skulle inte alls ha varit Folkes – eller svenskarnas förtjänst, det var danskarna som körde ner och räddade judar i koncentrationslägren, enligt honom.

Min far hatar dessutom kvinnor – tror att kvinnor konspirerar för att fånga honom.

Min ena lillebror går i yeshiva. Han är ortodox jude och är misstänksam mot liberala judar och kristna och muslimer och ateister och…

Min andra lillebror hyser sympatier för Sverigedemokraterna, har arbetat som dörrvakt, skulle aldrig släppa in en rullstolsburen på krogen och ogillar vänstermänniskor.

Min lillasyster hatar vår far och har konverterat till kristendomen, hon har döpt och konfirmerat sig.

Min styvmor hatar araber och uttrycker sig mycket nedlåtande om dem.

Jag tycker om dem alla – men jag är hjärtligt trött på allt hat och all misstänksamhet.

Det känns så inskränkt, så infantilt och det leder absolut ingen vart.

3 kommentarer

  1. Bra jobbat. Din beskrivning av din familj påminner om färgsättningen på din sida – svart, vitt och röd. Starka färger, viss förenkling men också slående och inbjuder till kommentar.

    Jag återkommer.

  2. De flesta jag känner hatar något eller någon. Oavsett vem bör man se upp med dessa hatande människor. Det är lönlöst ge sig in i en diskussion med dem. Deras uppfattning går aldrig att rubba på. Allt hat gör människorna ensamma. De är olyckliga och ofta nedstämda. De kan varken se saker komiskt eller bara strunta i att hata. Fenomenet är utbrett lite överallt i Europa. Även Sverige. Trist att man måste leva med sådant. Det ger inte plus i tillvaron.

  3. Sven:
    Sant så sant.
    Den som hatar mår dessutom sämre än den som blir hatad. Den som blir hatad kan bara gå därifrån – lämna den som hatar – men den som hatar kan inte gå ifrån sig själv. Måste sluta hata för att slippa släpa på hatet och alla de hatade.

    Att hata är en tung börda.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Comments RSS TrackBack Identifier URI