Dejt + bok = sant?

Nu vet jag var jag ska leta efter honom.

LaBibliofille blev tipsad av Hermia om att hon var nämnd i DN Bok.

Bokhora och LaBibliofille tillhör redan mina livsfarliga favoriter (ja de frestar ju mig likt djävulen – när jag säger stopp – nu ska jag läsa de böcker jag har – inga fler böcker denna månad. Men tyvärr är dessa fantastiska djävlars inverkan så stark på mig att jag bara måste köpa 100 böcker mer än jag tänkt – själv är jag helt oskyldig *visslar falskt och tittar lite undanglidande mot en osynlig fläck i taket*).

Nå – jag måste ju också kolla upp de övriga livsfarliga länkarna (denna gång är det DN Boks fel om jag förköper mig).

Och på En Annan Sida – en bokdjävuls liv och lustar (ja ni hör ju redan nu vartåt det barkar – bokdjävulen är ute efter mig nu igen…) hittar jag platsen…

 

 

En annan sida har hittat en dejtingsida för bokälskare – Penguin Dating.

Jag noterar att när En Annan Sida besökte dejtingsidan så fick man 72 fria timmar – tre dagar – på sig att se om man hittade sin darling. Det var den 27 september. Nu skriver vi den 2 oktober – och erbjudandet har utökats med fyra dagar. Sju gratisdagar att leta bokälskande man som också har plats och tid för en dam!

Ska man passa på – eller ska man redan nu ge upp?

Sidan kan bli en ny djävulsk fälla. Jag kommer troligen bara att lockas till bokköp igen. Och en heterosexuell man som älskar böcker, inte redan har en hjärtedam och inte dricker sig redlös i god Hemmingwayanda..?

Finns han?

Annat än i Dave McKeans fantastiska konstverk. Och de kan ju vara både bögar, fruktansvärt upptagna och alkoholiserade för allt vad jag vet…

Men den här författarkillen verkar inte må så bra. Månne har han också forniter i maskinen..?

PS: Upptäckte just att en av Bokhororna funderar i samma banor som jag angående bokköp. Kanske kan man våga sig på att läsa lite på deras sida igen. Det finns ju någon där borta som kan hjälpa mig med min moral. Någon som kan få mig att avstå från mina impulser. Någon som påstår att man inte måste äga alla böcker…

Men jag är tveksam…

För övrigt är Malte Perssons Apolloprojekt minst lika farligt som de redan nämnda – läs inte den om ni har bestämt er för bokköpsstopp.

Första fotot på en fornit!

 

Forniterna kom jag för första gången i kontakt med i Stephen Kings andra novellsamling Skeleton crew från 1985 – i novellen ”The Ballad of the Flexible Bullet”

”The Ballad of the Flexible Bullet” is quite different from most of King’s other short stories. It is not horror, but neither is it completely realistic. The story concerns a paranoid writer who believes that a ”Fornit” inhabits his typewriter to help him write. His editor, humoring him, goes along with the idea and says that he has a Fornit too. Soon, the editor, who has begun to drink heavily, begins finding messages on his typewriter from his Fornit when he wakes up from his periodic blackouts. The last message warns him that the writer’s Fornit is about to be killed. When the writer hears this warning, he buys a gun to protect his Fornit but ends up killing himself after he watches his Fornit die. The flexible bullet of the title is madness; it kills just as surely as a lead bullet does, but in an unpredictable way. The story walks a neat tightrope between dismissing the Fornits as products of a deranged mind and admitting their existence: The writer’s wife wonders if madness is catching when she thinks she hears the dying screams of the Fornit from inside the typewriter.*

 

Nu finns det personer som tror att de går fria för att de slängt ut skrivmaskinen.

Inget kunde vara mer fel…

Forniterna är de som kastar om bokstäverna i dina ord – så att inte blir itne – en blir ne – och blir coh – osv.

Har du någonsin drabbats av CAPSLOCK? Tror du att det bara är en tillfällighet – eller att du skulle vara lite klumpig med vänsterhandens fingrar? Det har inte slagit dig att just capslockområdet skulle kunna vara ett favorittillhåll för dessa små gynnare. En annan populär plats är inserttangenten.

Ingen har någonsin lyckats fotografera forniterna – de är oerhört snabba och känsliga för våra tankar och handlingar. Därför blev jag glad och förvånad när jag hittade denna bild – en bild som dock lyckades slinka undan en flertal gånger innan jag kunde kopiera den.

Att trots det publicera inlägget – med foto – skulle kunna innebära något av ett hasardspel för mig.

Håll tummarna…

Bookaholic söker Bokoman

Detta är mannen i mitt liv – det vet jag…

~

 

Var kan jag hitta honom? På Bok– och biblioteksmässan i Göteborg? Men jag ska inte dit. Kanske kan LaBibliofille be honom att kontakta mig? Nähä – det var försent påtänkt.

Dave McKean har inspirerats av Giuseppe Arcimboldos bibliotekarie

Du vet att du är en Bookaholc när…

Ett halvt vetande blir mera framgångsrikt än ett helt – Niezsche

I ”Bookinist” från Nils Holger Moormann hade jag fått plats med det jag läste i augusti. DN:s Pontus Dahlman skriver om fåtöljen och andra bokmöbler.

Under augusti månad läste jag 11 böcker tror jag. Jag hade bara mig själv och familjens två råttor att ta hand om. Arbetade en hel del och var social – men hade varken TV eller Internet.

René Vázquez Díaz Foto: Ordfront

Månaden inleddes med Fredrika i paradis av René Vázquez Díaz. Fick låna boken av min kusin, som köpt och läst den eftersom hon förälskat sig i Kuba. Den är en skönlitterär beskrivning av Fredrika Bremers besök på den karibiska ön Kuba. En fin bok – men jag funderade ideligen på hur mycket som var René Vázquez Díaz författarstoff och vad som var Fredrika Bremers upplevelser och tankar.

Marjaneh Bakhtiari Foto: Ordfront

Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari är en rolig bok om en familj som flytt från Iran och hamnat i Sverige. De tror att de är utvandrare – men får snart lära sig att det är invandrare de är. Känns som en film. Påminner lite om Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött. Om föräldrar som vill bli svenska och barn som vill bli något de inte vet så mycket om. Kanske har barnen någon slags romantiserad bild av ett hemland där allt är bättre än i Sverige.

Sen läste jag Mitt Iran av den persiska Nobelpristagaren (fredspriset) Shirin Ebadi. Intressant att läsa om persiska kvinnors upplevelser av revolutionen, tiden innan revolutionen – och dagens situation. Har tidigare skrivit om Marjane Satrapis seriealbum Persepolis och Azar Nafisis Att läsa Lolita i Teheran.

De båda sistnämnda har lämnat landet och skrivit sina böcker i exil – i Frankrike respektive USA. Men hur gör de som valt att stanna i den muslimska diktaturen? Shirin Ebadi är utbildad domare och har sedan revolutionen först tvingats stanna hemma och sedan accepterats som advokat. Nu engagerar hon sig för journalister som lever under dödshot och för kvinnor och deras familjer som hamnat i kläm med sharian och regeringens tolkning. Shirin Ebadi är påläst. Hon vet hur hon ska använda makthavarnas egna metoder emot dem. Hon kan också sharialagarna… Läs alla dessa böcker. Börja med Persepolis, fortsätt med Att läsa Lolita i Teheran och avsluta med Mitt Iran.

Steget från den persiska juristen Ebadi till den kinesiska juristen Xiao Rundcrantz och hennes bok Röd Åklagare är inte så långt. Böckerna liknar dessutom varandra på så sätt att författarna utelämnat vissa detaljer av hänsyn till de inblandade. Och de handlar inte om äran eller skammen, det handlar om dödsstraff eller inte dödstraff. Xiao Rundcrantz berättar detaljer om den kinesiska ettbarnspolitiken som jag skulle tagit för skrönor om jag läst det i dagpressen. Men jag tror att jag kan lita på det hon skrivit i sin bok. Bland annat om hur hon varit med vid en raid hos en bonde som hade ”för många barn”. Hustrun var återigen gravid och hon skulle skickas på tvångsabort. Hon var i åttonde månaden… Och ja – de tog bort hennes barn och steriliserade henne. 

Sen läste jag Nadia of the Nightwitches av Tom Townsend. Antar att det var en ungdomsbok. Enkelt skriven. Skönlitterär med dokumentär grund. Spännande. Rekommenderas till den som vill läsa lite mer om Natthäxorna på ett lättsamt sätt.

Mitt vågräta liv av komikern Chelsea Handler var intressant på så sätt att här behandlades män på samma sätt som kvinnor brukar behandlas – som förbrukningsvaror. Något man roar sig med en natt – men sedan undviker att stöta ihop med igen. Intressant som sagt – men inget jag kan identifiera mig med. Jag förbrukar inte människor. Dessutom har jag så svårt för hennes supande – och ännu svårare för att hon envisas med att köra bilen när hon är så gott som plakat. Trafiksäkerhet och nykterhet i trafiken är en av mina käpphästar. Det här är en bok jag ger bort utan saknad. Jag skrattade inte ens åt hennes skämt – om det nu var skämt i boken.

margueriteduraswriterparismay211993richardavedon.jpg

Marguerite Duras, Paris, 21 maj 1993

Foto : Richard Avedon

Marguerite Duras Halv elva en sommarkväll. Den var riktigt bra! Och jag ser fram emot att få läsa den igen –  denna korta och mycket spännande skildring av ett olycklgt par, en blivande älskarinna och en man som skjutit sin unga hustru och hennes älskare. Huvudpersonen är en alkoholiserad kvinna. Hon kör visserligen också bil – men i denna bok känns det mer ”rätt”. Allt är ändå så sjaskigt. Boken är på endast 112 sidor – jag läste den i ett streck. Vacker och hemsk och jag såg allt som i en film. Har den filmats?

Googlade och såg att den blivit film 1966 med titeln 10:30 P.M. Summer. Vet inte om den är bra, men skulle gärna se den om jag fick tillfälle.

Hittills har jag tyckt om allt som Jeanette Winterson skrivit. Mest älskad är Fyrväktaren. Den är som en saga, där historiska skeden vävts in. Den är som Tusen och en natt och en vindpinad udde i havet. Den är en bok som jag vill läsa snart igen. I somras läste jag Passionen. Och om Fyrväktaren är en vindpinad variant av Tusen och en natt, så är Passionen en Venetiansk variant, genombruten av magiska kanaler.

En dag på Skansen hade jag glömt min bok hemma. Det var en grå och regnig dag. Inte många turister. Jag fick låna en bok hos grannen – Brofästet. Läste Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen. Kände igen texten och kom på att den sänts i dramatiserad form på radion i somras. En tunn bok som jag snabbt läste ut. Lånade August Strindbergs Röda rummet. Så nu har jag äntligen läst den! En bok som vi fick i uppdrag att läsa när jag gick på mellanstadiet. Märkligt – den är inte så lätt för en vuxen person som läser mycket att ta sig igenom. Hur skulle en 11-12-åring kunna läsa den och dessutom kunna njuta?

Nå jag läste och jag njöt. Han är kul han Strindberg. Även om en hel del av innehållet måste gått mig förbi. Mycket var daterat. Men beskrivningen av huvudpersonen Arvid Falks bror var så på pricken. En hemsk människa. Och beskrivningen av en byråkrati som inte fungerar, och av filantropiska damer som förfasar sig över de fattigas osedliga leverne, och beskrivningen av kappvändarna…

Ja, jag rekommenderar den – även om den kan kännas lite tung för den som är ovan vid 1800-talssvenska.

Fick av en arbetskamrat låna en bok om Sofie Sager – den första svenska kvinna som anmält en våldtäkt – eller ett våldtäktsförsök för att vara korrekt. Boken är skriven av Maj Olsen i skönlitterär form, men bygger på historiska källor – bland annat utdrag ur det Sagerska målet. Märklig kvinna. Och beundransvärd. Så modig. Jag är glad över att jag fick göra hennes bekantskap i somras.

Citatet i titeln till detta inlägg kommer från en skrift jag fick på världens längsta bokbord på Drottninggatan i somras. Det är Vetenskap och Folkbildnings skrift Folkvett nr 3 2001. Marianne Rasmuson citerar Nietzsche i sin artikel om ”Intelligent design”.

Hela citatet lyder:

”Ett halvt vetande blir mera framgångsrikt än ett helt: det uppfattar allt som enklare än det är och gör därför sin uppfattning mer begriplig och övertygande.” och hela artikeln kan du läsa här.

Fler boktips och mer info om Marjane Satrapi och Azar Nafisi.

Fritz fria tår

Filmen Fritz fria tår av Peter Wirén får mig att associera till Nikolaj Gogols berättelse ”Näsan” – som ingick i Gogols antologi Petersburgnovellerna. Dmitrij Sjostakovitj gjorde en opera baserad på Gogols novell.

Ivan hittar en avskuren näsa i det nybakade brödet. ”På vem har du skurit av näsan?” skrek hans hustru ursinnigt.

Ivan försöker göra sig av med näsan.

I en annan del av staden vaknar näsans forne bärare – och blir förskräckt.

Näsan har under tiden hunnit bege sig iväg på egen hand och ställer till en hel del.

På ryska har en animerad film gjorts – tyvärr inte textad på den film i två delar jag hittade på Youtube. Intressant att näsa heter nos (HOC) på ryska. Undrar var nosen har sitt ursprung?

Näsan – del ett – på ryska.

Hittade bara denna bok där näsan ingick – Entimmesboken – och den är tillfälligt slut. 

Du vet att du är en bookaholic när…

…din drömresa går till ett bibliotek…

…du köper en bok du redan har minst två exemplar av…

 

…du plockar ner barnens alla teckningar för att fylla väggarna med bokhyllor.

 

…du tar bilen för att storhandla – och glömmer att handla mat…

…du anser att detta är är en styggelse – hur kan de!?

 

The Librarian, a 1556 painting by Giuseppe Arcimboldo

…bibliotekarien inte bara vet vad du heter i för- och efternamn – utan även kan siffrorna på ditt lånekort utantill.

 

…du anser att Brian Dettmer’s skulpturer också är en styggelse. Förstöra gamla böcker! Hmpf!

 

Farneheit 451.jpg

…du anser att Fahrenheit 451 är den värsta rysare som någonsin skrivits.

 

gamelin-skeleton-books.jpg

…du anser att aktiviteter som att äta, skita och sova har fått en allt för stor plats i livet.

 

…den här bilden säger allt…

Bibliotek att resa till – bloggaren skriver om  Candida Höfer som skrivit en bok om bibliotek – som jag vill ha… Libraries.

Citat från The Nonist – angående den fina boken:

Yesterday I came across a truly gorgeous book of photographs by Candida Höfer titled, Libraries, a title which pretty much says it all, because that is just exactly what it is, one rich, sumptuous, photo of a library interior after another. It’s like porn for book nerds. Seriously. They are gorgeous photos, nearly all without visitors and just begging to be entered.

Och ja – jag känner hur snålvattnet rinner till när jag ser alla foton från bibliotek världen över…

Läsknarkare (tack för den fantastiska länken till The Nonist)

Bokknarkare Levererar en bekännelse som det är lätt att känna igen sig i…

Bokhora Skriver om en kasse böcker som kom som en oväntad julgåva. Bland annat…

Böcker med mera har fått en leveransavisering från Adlibris – läs, njut och känn pirret inför ett ännu oöppnat paket…

Bokbloggen tipsar om en bok som tipsar om hur man skriver böcker, så att utbudet för oss som är beroende aldrig ska ta slut.

Pocketpocketpocket levererar några roliga citat från personer som blivit intervjuade av tidningen Sydsvenskan – angående bokcirklar. Och en fråga om bokcirklar – hm – jag vill starta en bokcirkel med några snygga killar och tjejer som har glasögon…

Peter Englund skriver om böcker han skriver. Nu har han precis lämnat in manus till en bok om första världskriget och har kommit rätt långt med nästa – samtidigt som han nostalgiskt blickar bakåt – mot Poltava.

Brian Dettmers bokskulpturer

Rebound books – bokväskor

En bok för alla! De lever än!

Antikvariet.net, Bokbörsen och Andrahandsbokhandeln – några platser för begagnade böcker

Adlibris, Bokus och Amazon några platser för nya böcker.

Och så glöm inte alla fantastiska bibliotek runt om i Sverige, Stadsbibliotek i de olika städerna, bokbussarna, universitetsbiblioteken, Kungliga biblioteket och alla underbara bibliotekarier – utom han på Kungliga biblioteket som snodde böcker – fy.

Antikvariat, bokloppisar och bokmässan har jag inte nämnt – dessa är dock ljuvliga gifter i en bookaholics värld.

Vad doftar bättre än en gammal smutsig bok? Möjligen en ny och oläst…

Det finns en bok som heter Parfymen – varför finns det ingen parfym som heter Boken?

The Myth of Mars and Venus – en lista

Myth 1: women talk more than men Nonsense, says Cameron. In a popular self-help book, The Female Brain, the claim is made that women say 20,000 words a day and men only 7,000. This statistic has been widely reported in newspapers and journals but has since turned out to be erroneous and based on no real research. It has since been removed from the book.

In fact a number of studies have found that men speak more than women, although others found that women speak more than men. A recent study by the University of Arizona, on a group of undergraduates, found that both sexes spoke an equal number of words a day – 16,000.

Myth 2: men and women communicate differently More hogwash, says Cameron. Linguistic studies have shown that men and women share a 99.75% overlap in the way they communicate. If there are differences in the way the sexes communicate, they are infinitesimal.

The only real markers of difference between men and women are that women smile more and spell better, and it is, says Cameron, only a ”moderate difference”.

Myth 3: men’s and women’s brains are hardwired differently when it comes to language This area, says Cameron, is more difficult. Brain scans show that, when men talk, they use almost exclusively the left-hand side of their brains, whereas women also use parts of the right side. But, according to Cameron, this has had no bearing on how we communicate.

The only proven effect of this neurological difference between the sexes, comes in the case of severe head injury. If men suffer an acute injury to the brain, they are more likely to lose their speech faculties than women, because other parts of the female brain are able to take over.

Myth 4: men interrupt more than women The evidence suggests women interrupt as much as men do. Cameron argues that some men, naturally, will interrupt more than others. The dangers of grouping men together is that the differences between men and women are so slight, whereas the differences between men and other men are more interesting.

When, and how people interrupt, argues Cameron, is much more about power and social relations than the genetic make-up of the sexes.

Från boken The Myth of Mars and Venus av Oxfordprofessorn Deborah Cameron.

För mer information – se tidigare inlägg.