En broderad svastika

I natt var det kristalnatten. Jag lyssnade på reprisen av Åsa & Gertruds radioteaterpjäs Turkudden.

Ett nästan dokumentärt nedslag i den svenska myllan.
   Linda är en alldeles vanlig småbarnsmamma som går hemma med havandeskapspenning. Hon har kommit på en jättebra affärsidé! På sin egen sajt valkyriabutiken.se säljer hon prydnadskuddar och böcker av Astrid Lindgren. Kuddarna har en alldeles särskild lyckosymbol – en svastika, en broderad gul svastika mot en vackert blå botten. SR

Gertrud Larsson och Åsa Asptjärn är oerhört skickliga – och pjäsen låter som en dokumentär – där Linda låter sig intervjuas och menar att Hitler var till stor belastning för nazismen. Han skulle inte ha gått så hårt ut och pratat om den här rasgrejen. Barnomsorgen låter bättre – och barnomsorg är något som nazisterna är bra på.

Radioteaterpjäsen är bra – därför att den är en parodi på något som hade kunnat hända och nästan har hänt. De nazistiska kvinnorna är inga monster – det är inte nazisterna – och dessa är helt vanliga ”fiffiga tjejer”. Och det är det som gör pjäsen både skrämmande och rolig. Man sätter nästan skrattet i halsen. Men bara nästan.

När jag läste Justitiekanslerns utalande i ett liknande mål – då skrattade jag inte.

”Vid mikroskopiska undersökningar påvisades färgavlagringar som skulle kunna tyda på att motivet är påfört med screentryck, vilket måste anses som en konventionell tryckmetod där färgen överförs från tryckmedlet till tyget genom direktkontakt och fysiskt tryck dem emellan. Dock framställs motiv på tyg i dag även på digital väg, vilket ger liknande resultat, varför något säkert uttalande inte kan göras.”

Finns i pdf här.

Åsa & Gertruds hemsida.

För övrigt undrar jag hur Anette och Linda skulle firat kristallnatten? Dagen, SvD, Aftonbladet, Sydsvenskan Lund, Malmö, DN, Intressant

Mansprogrammet ”Radio Allan” talar om döden

Lyssnar på Kulturradions program ”En dag ska vi lossna från allt. Ett kulturprogram om döden” (P1 söndag 2 november kl 14.05 – går att lyssna på i 30 dagar efter att det sänts).

Tomas Tranströmers poetiska bild inleder Johannes Ekmans program om döden. Vi möter tre diktare som kretsat mycket kring döden: Carl-Henning Wijkmark, Ernst Brunner och Jacques Werup.

Vi hör etnologen Karl Olov Arnstberg prata om vårt förhållande till döden då och nu. Poesi och andra litterära texter kring döden och musik på temat inramar programmet.

Noterar hur man efter man citerar man efter man. Förutom de uppräknade sex männen nämns Gunnar Asplund, Sigurd Lewerentz, Olof Lagercrantz, Lars Bergström, Verner von Heidenstam, Michael Wiehe, Samuel Beckett, J. M. Le Clézio, Rolf Sersam, Håkan Hardenberger, Edgar Lee Masters, Ingmar Bergman, Lars Forssell, Olle Söderström, Carl Michael Bellman, Emmanuel Swedenborg, Cornelis Vreeswijk, Lars Gustafsson och Hector Berlioz.

25 män. Dessutom berättar Ernst Brunner om två män i hans familj som drunknat – samt en som räddats från drunkning. Och det talas om Carl-Henning Wijkmarks bok Stundande natten – där män ligger på en sal och väntar på döden. Visserligen nämns en kvinna (utan namn) – en sjuksyster som lägger sig bredvid en av männen. Och när man pratar om Samuel Beckets affisch så säger man att en kvinna föder hukande över en grav. 2 kvinnor – utan namn…

Och kors i taket – ytterligare en kvinna – en namngiven dessutom – och poet – och män läser upp en dikt hon skrivit! Namnet på detta unikum: Sara Teasdale! Tadaa – inte helt enkönat!

Hade programmet handlat om döden – men 25 kvinnor citerats och nämnts vid namn (och en man) – så hade det förmodligen hetat ”Kvinnors syn på döden”.

Jag brukar inte räkna män och kvinnor i radioprogram och tidningar – men i detta fall blev det nästan skrattretande många män som travades ovanpå varandra.

Mannen är norm – har inte Kulturradion kommit längre?

PS: För övrigt blev jag nyfiken på Carl-Henrik Wijkmarks bok Stundande natten (har lagt på önskelistan), på Edgar Lee Masters (Spoonriver) och på Sara Teasdale – som jag inte hört talas om förut.

Wikipedia snabba med Le Clézio

Direkt efter att jag hade hört Horace Engdahl läsa upp namnet på årets Nobelpristagare i litteratur – slog jag upp namnet – och si – Det hade inte gått en minut – Jean-Marie Gustave Le Clézio fanns på Wikipedia – som årets Nobelpristagare…

 Bokomslag

Afrikanen

J M G Le Clézios berättelse om ett barns möte med den afrikanska kontinenten och om sin stränge far, ”Afrikanen”, gör Jenny Högström på GP andlös.

Finns på Adlibris och Bokus.

Bokomslag

Och Adlibris senast sålda bok när jag loggade in var – inte oväntat en bok av samme författare – Allt är vind.

Boken finns också på Bokus.

Det var roligt att lyssna på P1:s direktsändning – Kerstin M Lundberg – som länge haft Jean-Marie Gustave Le Clézio på sin önskelista – fick äntligen ringa upp honom och gratulera. Lundberg och Horace Engdahl rekommenderar båda att läsa Le Clézio ”baklänges” – dvs – börja med de senaste böckerna – tex Afrikanen.

De hade också Ulla Bruncrona på tråden – Bruncrona är den som har översatt Le Clézios böcker till svenska. Hon har översatt hans böcker sedan 1969. Något som jag tänkte på var att Clézios böcker utkommit på Elisabeth Grate Bokförlag – ett förlag som jag inte tror jag hört om tidigare. Jag tycker om att ett lite mindre förlag har satsat rätt. Att deras försäljning nu kommer att öka lavinartat. Dessutom tror jag inte att uppmärksamheten kring Le Clézio kommer att vara en dagslända – försäljningen kommer att fortsätta i stor omfattning – om än inte i lika stor omfattning som de närmaste två-tre månaderna.

Kommande bok av Le Clézio i år är:

Raga – Att nalkas den osynliga kontinenten

Såg att det är Grate som gett ut Nina Bouraoui  – så helt litet är förlaget visst inte. Och flera Virginia Woolf. Jag antar att jag har en hel del i hyllorna.

Bokomslag

En bok som jag blir nyfiken på är Mohammed Cohen – den arabiske juden av Claude Kayat.

»En lysande skröna, vävd på sanningens varp. Rapp, rasande rolig, respektlös. En riktig sträckläsare. Gack och köp! » Stig Johnsson, Arbetet den 22/5 1994.

Förlaget har en livsfarlig utgivning – jag vill äga allt de givit ut…

~

Fler röster om Le Clézio

SvD

Sydsvenskan

DN hade lite bråttom med att publicera..

Årets nobelpris i litteratur till Jean-Marie Le Clézio

Ã…rets Nobelpris i litteratur gÃ¥r till fransmannen Jean-Marie Gustave Le Clézio, författare till bland annat ”Allt är vind” och ”Öken”.

Fuck you very much the FCC

it's a dirty fork!!

Eric Idle tröttnade en dag på FCC – och skrev en låt som man kan ladda ner här (högerklicka på det länkade ordet ”här” och välj ”spara mål som..” – sparas förslagsvis i en musikmapp).

Alla får ladda ner låten och spela den gratis – utom FCC:

”…it’s dedicated to the FCC and if they broadcast it, it will cost a quarter of a million dollars”.

Here’s a little number I wrote the other day while out duck hunting with a judge, QUACK

Fuck you very much the FCC
Fuck you very much for fining me
Five thousand bucks a fuck so I’m really out of luck
Thats more than Heidi Fliess was charging me.
So fuck you very much the FCC
For proving that free speech just isn’t free
Clear Channel’s a dear channel
so Howard Stern must go
Attorney General Ashcroft doesn’t like strong words and so
He’s charging twice as much as all the drugs for Rush Limbo
so Fuck you all so very much

So fuck you very much dear Mr. Bush
for heroically sitting on your tush
For Halliburton, Enron, all the companies who fail
Lets send them a clear signal and stick Martha straight in jail
She’s an uppity rich bitch, but at least she isn’t male
So fuck you all so very much

So fuck you dickhead Mr. Cheney too.
Fuck you and fuck everything you do.
Your pace maker must be fake
You haven’t got a heart
As far as I’m concerned your just a pasty faced old fart
And as for Condolezza she an intellectual tart
So fuck you all so very much

So fuck you very much the EPA
For giving all Alaska’s oil away
It really is a bummer
When I can’t fill my Hummer
The ozone a no go zone now that Arnold’s here to say
The nuclear winter games are going to take place in LA
So fuck you all so very much

So what the planet fails
Lets save the great white males
And fuck you all so very much

QUACK

Monty Pythons hemsida

Humor i P1

Som bekant är vi trogna P1-lyssnare mycket misstänksamma mot alltförmycket flams och trams i vår intellektuella pratkanal.

”Låt humoristerna häcka på P4 och andra bondkomiska hemvister!” – skulle ha kunnat vara vår devis.

Men av någon underlig anledning har ”På minuten”, ”Spanarna” och ”Public service” i ”God Morgon världen” bitit sig kvar rätt länge i pratkanalen. Inte har jag hört mycket gnäll om dessa fnitter- och flamsprogram.

Jag tycker om ”På minuten” – skulle bara vilja höra slutet av varje historia – vilket inte ingår i konceptet – tvärtom. ”På minuten” får mig att längta efter ett gammalt favoritprogram: ”Sena skrönikörer”. Någon mer som blir salig och sakta suckar av längtan; sena skrönikörer..?

Programmet var ca 60 minuter långt. Tre berättare var inbjudna, det kunde vara författare, skådespelare eller helt enkelt goda berättare med annan profession. De hade cirka 15 minuter var på sig att ostört berätta en skröna. Jag minns att jag för säkerhets skull spelade in programmen – var så rädd att bli störd mitt i.

En av de historier jag minns bäst var en dramatiker som fått den kryptofascistiska organisationen EAP efter sig. Han hade kallat dem ”jävla CIA-agenter” och hade blivit anmäld för ärekränkning.

En vän till dramatikern rekommenderade en oerhört duktig advokat från Göteborg. Advokaten anlände till Stockholm dagen innan rättegången – men han verkade inte ha koll på någonting överhuvudtaget. Han tappade sina papper, rökte som en borstbindare och påstod att han inte rökte, såg dåligt och hade inget lokalsinne och gick därför fel hela tiden.

Dramatikern insåg att detta försvar skulle han få sköta helt på egen hand. EAP:aren och hans kritstreckrandige ombud var så säkra på att ha vunnit fallet att de gick och skrockade i korridorerna utanför salen.

Så började det hela. Dramatikerns advokat samlade ihop de papper som återigen hade fallit på golvet och bad om en ordningsfråga.

”CIA-agent. Är det en ärekränkning att bli kallad CIA-agent? Vad skulle USA:s regering och säkerhetspolis anse om en person i Sverige blivit dömd för ärekränkning därför att han kallat någon CIA-agent? Är det inte en yrkesgrupp? Precis som SÄPO?”

Rättegången avbröts med omedelbar verkan.

Tyvärr minns jag inte vad dramatikern hette – och jag hittar inte det gamla kasettbandet med historien.

Vet inte om det var i detta program jag första gången hörde om Jan Jönsson och hans möte med Becket. Mötet ledde till att Beckets pjäs ”I väntan på Godot” spelades på San Quentin. Att några fångar rymt från Kumla tyckte Becket var oerhört lustigt. Direktören för San Quentin såg till att missödet inte upprepades. Om du någon gång får möjlighet att höra Jan Jönssons historia från början till slut – ta chansen – även om han skulle behöva en hel natt – eller kanske särskilt då. Historien är underbar.

SR sände dessutom en dokumentär om Jan Jönsson och pjäsen – den hette ”Kumla – San Quentin Tur och Retur”. Det är en repris jag ser fram emot.

Hoppas dessutom att SR plockar upp det gamla programmet ”Sena skrönikörer” igen.

Angående det ännu existerande programmet ”På minuten” – så är det alltid Hans Rosenfeldt som vinner.

Spanarna” är ett spännande och underhållande program – jag får ofta tips om artiklar i tidningen Times som kan vara nog så matnyttiga – nu senast om antiflatulence pants (Jessika Gedins tips). Vad jag har emot programmet är att det är en manlig programledare och tre gäster, varav två alltid är män. Varför?

Och varför avbryter Jonas Hallberg de övriga gästerna? Och varför är Helena von Zweigbergk så snäll när han gör det. Henne gillar jag för övrigt rätt mycket. Skriver kul, smart och bra. Sissela Kyle (som aldrig är där samtidigt som Helena von Zweigbergk) är den som bäst biter av herr Hallberg.

God morgon världen” är ett bra program – mycket varierande. Vad jag har svårt för är dock humordelen: ”Public service”. Jag tycker inte att det är kul att några människor är duktiga på att härma Göran Persson och Gudrun Schyman. Ibland får de till det – men oftast är det pajkastning och bondkomik.

För några år sedan blev det ramaskri när Annika Lantz skulle in genom P1:s finkulturella port. Jag gillar henne och hade svårt att förstå hatet som P1-folket visade.

Om det hade gällt den allmänna omläggningen av programmen så hade jag förstått.

SR har dragit ner oerhört mycket på programkostnaderna – repriser går inte bara en gång – utan minst två. Ibland återigen. Och det är ju trevligt – så att man inte missar något – men det kan ju bli lite tjatigt. Om det dessutom är ett program man inte tycker om – som ”Ring P1” – som av någon anledning går varje dag – måndag till fredag – och då dessutom som förkortad repris två gånger till samma dag. Ja – då är man beredd att helt svika sin favoritkanal.

Mycket P2 har det blivit. Och det är också trevligt.

Lantz i P1 tycker jag om. Och Magnusson i P1– men det går inte längre. Nordegren i P1 tycker jag inte om. Nordegren ska alltid spela så cynisk, cool och avslöjande – men han är en fjant. Om jag inte minns fel så var det han som ”avslöjade” att statyn av Lennart Hyland blivit flyttad så att folk som inte arbetar på radion inte kan se den. Och? Vad spelar det för roll. Men upprörd och arg skulle han ställa de ansvariga inför radiodomstolen. I-landsproblem.

Selimovic i P1 hade jag också svårt för.

I dag skrev Bo Hansson en dikt om kulturbråken i direktsändning i Lantz i P1 – lyssna på diskussionen mellan Annika Lantz, Ulrika Knutsson, Pål Hollender – och på den fina dikt detta ledde till här. Lyssna också på vad Carl Bildt har att säga om vad ÖB tycker. Underbart! Sen pratar de om Lars Norén och DN-bråket.

Vem Lantz sidekick är tror jag inte vi får veta – möjligen är det gårdagens sidekick som återanvänds – Anders G Carlsson. Namnet Ulf återkommer dock. Så sidekicken kan heta Ulf.