Förre påven kanoniserade helgon som botat AIDS-sjuk

Denna revolutionerande nyhet hade gått mig totalt förbi och detta skedde ändå för lite drygt sju år sedan.

Jag måste börja läsa tidningarna lite mer grundligt.

Vatikanradion rapporterade den 11 juni 2001 att:

 

Påven kanoniserar helgon som botade AIDS-sjuk och Libanons första kvinnliga helgon

Maronitiska sånger hördes på Petersplatsen på söndagsförmiddagen när den 81-årige påven Johannes Paulus II kanoniserade Libanons första kvinnliga helgon tillsammans med fyra italienare. Inför 25.000 människor förklarade påven att ”helighet är en gåva som Gud ger genom Jesus Kristus. Tro på honom är början på helighet.” På Peterskyrkans väldiga fasad hängde fem porträtt av de nya helgonen.

Det mest uppseendeväckande med de fyra italienska helgonen är att ett av dem har botat en AIDS-sjuk. Det var den norditalienske biskopen Luigi Scrosoppi (1804-1884), som ägnade sitt liv åt fattiga och grundade ett hem för övergivna flickor, som senare blev nunnekongregationen ”Den gudomliga försynens systrar.” Det mirakel för vilket Scrosoppi kanoniserades var att en ung man som var döende i AIDS tillfrisknade på ett oförklarigt sätt. Mannen var med på kanoniseringen på Petersplatsen. Andra fall av oförklarligt tillfrisknande ligger bakom också de andra kanoniseringarna.

Och tänk att biskopen som botat den AIDS-sjuke levde på 1800-talet – när AIDS ännu inte var uppfunnet…

Jaha – då kan man alltså skrota alla bromsmediciner – strunta i kondomer och knulla runt. Bli katolik (de tillåter förvisso inte ett vidlyftigt leverne, men man kan väl köpa avlatsbrev) och tillbe Luigi Scrosoppi när andan faller på.

Måste höra med infektionsklinikerna runt om i landet – om de är medvetna om att deras insatser inte längre behövs på detta område. Nu har vi sparat skattemedel minsann.

 

Mera påvenyheter:

Pope Benedict wearing his red shoes

Påven Benedict XVI bär inte Prada.

Helgonförklara martyren Johannes Paulus II?

Annonser

Judas – Jesus smartaste lärjunge?

NYHETER-14s18gospelFRI_438

Judasevangeliet – som legat och torkat sönder i ett bankfack i 17 år.

Jag lyssnade på Människor och tro på P1. Ett av mina favoritprogram faktiskt. Kanske man inte skulle tro – med tanke på att jag inte är reigiös. Men jag tycker att religioner och frågor om religioner är spännande. De är en del av kulturarvet. Och alla religioner är tätt sammanflätade.

Religioner och kulturer har alltid påverkat varandra. Folk har rest långt. Man har vandrat och färdats över stora hav. Vikingarna arbetade länge långt bort från sina hem – både i det moriska Spanien (Iberiska halvön) – och Mindre Asien – nuvarande Turkiet. Och de tog intryck.

Spår av Gilgamesheposet är lätt att hitta i Bibeln. Och Bibeln – vad är det? Ett evigt ommöblerande av texter – skrivna av olika författare under vitt skilda epoker.

Ibland har vissa manuskript ratats – ibland har de tagits till nåder igen.

Artemisia Gentileschi Susanna och Gubbarna

Susanna och gubbarna, målad av Artemisia Gentileschi 1610

Några av dem – bland annat de Apokryfiska böckerna – är mer kända än andra – de som hela tiden stått i någon av de godkända Biblarna. För visst har ni hört om Joakim uti Babylon – hade en hustru Susanna? Och nog har ni sett minst en målning som avbildar händelsen då de två gubbarna smyger på henne – för att snart hoppa fram och försöka våldta henne?

Då och då hittar man gamla undangömda manuskrip i grottor i öknen. Vissa är rena falsarier. Vissa är äkta – men kommer i små, små bitar – eftersom bönderna och de fattiga herdarna får så lite betalt – och gamla manuskript och annat som kan hittas vid gravplundringar ger en större inkomst än den som jordbruk och boskapsskötsel i torra klimat ger. Säljer man en bit i taget -som visar sig  vara äkta så ger det mersmak – både hos samlare och forskare och museer. Små bitar trissar upp priserna.

Att sedan oseriösa mellanhänder ytterligare fuskar, mörkar och skarvar i – gör inte saken bättre för de forskare som eventuellt är seriösa. De som verkligen vill veta om det finns mer som skulle kunna fogas till historien om Jesus och hans lärjungar.

Fragment från Maria Magdalenas evangelium.

Maria Magdalenas evangelium hittades för lite mer än hundra år sedan – men publicerades inte förrän 1983. Sidorna är bitvis fragmentariska och vissa sidor fattas helt. Dessutom kan man tvista om tolkningen. Vissa gamla skrifter är på grekiska. Jesus talade arameiska – men många av Jesussällskapen talade koptiska. Detta beror bland annat på att de kristna förföljdes av romarna – och Palestina var ett romerskt protektorat. Så många kristna flydde till Egypten – där det talades en blandning av gammal egyptiska och grekiska – koptiska.

När de kristna fått fotfäste i Egypten började de i sin tur förfölja ”hedningarna”. Alexandria var en kulturell smältegel där flera religioner och kulturer levde sida vid sida.

År 346 grundades det första kristna klostret i Alexandria. År 391 beordrade kejsar Theodosius att alla hedniska tempel skulle förstöras, det vill säga även ”Museion” – eftersom det var ett tempel helgat åt muserna – Museion var Alexandrias stora forskningscentrum, med bibliotek och undervisning.

Påven Theofilos av Alexandria var den som utförde ordern. Troligen förstördes inte alla bibliotek på en gång, med tanke på att Hypatia arbetade vid forskningscentret. Theofilus är den som står bakom förstörandet av Serapeum. År 415 kastade sig en grupp kristna över Hypatia, släpade henne till en byggnad som gjorts om till en kristen kyrka, skar av henne allt kött och brände kroppsdelarna.

Mer om Hypatia och Alexandria här.

Det koptiska språket är fortfarande den koptiska kyrkans officiella språk – men som talspråk dog det ut för flera hundra år sedan. Kopterna i Egypten talar idag arabiska.

Stone with Coptic inscription

Sten med koptiska inskriptioner.

 

Tomasevangeliet hittades 1945 i Nag Hammadi i Egypten.

Tomasevangeliet skiljer sig från de fyra evangelier vi är är vana att läsa i Nya Testamentet. Här berättas inget om Jesu liv – eller hur han såg ut. Man får läsa Jesu ord – och Jesus verkar mera vara en vishetslärare än en messias. ”Evangeliet finns mitt i bland oss – och den som söker han ska finna”. Den framväxande kyrkan tog därför avstånd från Tomasevangeliet.

 

En sida ur Judasevangeliet

Judasevangeliet ger en annan bild av Judas än vi är vana vid. Judas har alltid stått för den som  sålde sin vän för 30 silvermynt. Den som förrådde Jesus med en kyss. Den som sitter längst ner i inferno och straffas för sitt stora brott.

I Dantes Inferno hittar man Judas längst ner – i den nionde kretsen:

DVinfernoLuciferKingOfHell m.jpg

Nionde kretsen: Förrädarna mot sina nära och vänner är fast till knäna i en frusen sjö, landsförrädarna till midjan, förrädare till sina gäster till halsen och de som förrått sina mästare är helt infrysta i Cocytos is. Judas, Brutus och Cassius tuggas levande av Satan som är fast i sjöns mitt. Illustration av Gustave Doré

Men i Judasevangeliet står något som känns som en förklaring för mig; Var det inte meningen att Jesus skulle dö för våra synder? Var det inte Gud som bestämt att Jesus skulle korsfästas? Var inte Judas endast Guds redskap?

Enligt detta evangelium var Judas den som stod Jesus närmast. Dessutom verkar flera av de övriga lärjungarna vara lite tröga. Judas var den smartaste – den som Jesus anförtrodde uppdraget att befria Jesus från hans kött.

Att lärjungarna var lite tröga kan man även läsa i de fyra evangelier som finns med i Nya Testamentet. När kvinnorna får veta av ängeln att Jesus är uppstånden tror inte de manliga lärjungarna på dem. Varför skulle ängeln och Jesus visa sig för kvinnorna först?

Kvinnorna vid Jesu grav, Julius Kronberg 1893

Läs Lukas kapitel 24 alla verserna. Här är några:

Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra.

Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder.  Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.

Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.

Senare fortsätter Lukas att berätta om att lärjungarna träffar Jesus på vägen, men de känner inte igen honom:

Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!

Tomas, tvivlaren, Jesus lärjunge tvivlar på om det verkligen är Jesus som uppstått

Tomas tvivlaren petar i Jesu sår. Målning av Michelangelo Merisi da Caravaggio år 1600.

Och när Jesus kommer till lärjungarna tvivlar Tomas. Han vill se om Jesus är stigmatiserad och stoppar in handen i såret på Jesu bål.

~

I radioprogrammet Människor och tro – som jag inledde detta inlägg med – pratar de bland annat om detta Judasevangelium (ca 20 minuter in i programmet). Och de intervjuar den svenske översättaren Jörgen Magnusson – som är blind. Han berättar hur han gjorde när han läste manuskripten. För mig var det ett bonusmaterial – att få veta hur man som blind läser texter som inte är inlästa – och som inte finns som punktskrift.

Judasevangeliet: Text, budskap och historisk bakgrund. Utdrag ur boken på Arcus Förlags hemsida. Finns att köpa bland annat på Adlibris och Bokus 

BBC News: Judas ‘helped Jesus save mankind’

AB: Jesus bäste vän – Judas

AB: Judas förhållande till Jesus byggde på önskan om makt och framgång. För Judas var makt och pengar viktigast, viktigare än Gud och hans kärlek, sa påven i sitt påsktal på långfredagen. (2006)

DN: Nytt ljus på Judas (2006)

DN: Fynd och fusk om Judas. Författaren Lars Anderssons essä och boktips.

En av de böcker Lars Andersson nämner – Fiktioner av Jorge Luis Borges finns både på Adlibris och Bokus. Jag har inte läst den – men lagt den till min önskelista.

Fynd och fusk av Per Beskow är tillfälligt slut – både på Adlibris och Bokus. Jag har lagt den på min bevakningslista.

THE GOSPEL OF JUDAS Translated by Rodolphe Kasser, Marvin Meyer, and Gregor Wurst, in collaboration with François Gaudard – pdf-fil

Roger Pearse har skapat en sida om arbetet med Judasevangelierna

National Geographics sida om Judasevangeliet är mycket svår att läsa. Grå text på kornblå bakgrund. Det är NG som var först med en engelsk översättning.

 National Geographic: Bilder på Judasevangeliets originalblad