Woman in Black – Palm d’Or

WiB impression

Agent Steven & Agent Kronberg & Agent Martin

I väntan på Guldpalmen (och på att filmen ska klippas färdigt) skriver Woman in Black ett litet nostaligiskt ”ohvadkulvihadeunderinspelnenginlägg”.

Oh vad kul vi hade under inspelningen. Ompostar dessutom det jag skrev på min gamla blogg på den tiden det begav sig (maj 2007).

Avrättning

 Den 21 maj 2007. Tre agenter i färd med att avrätta en möjligtvis oskyldig ung man.

Goya Den 3 maj 1808

Den 3 maj 1808.
Goya dokumenterar avrättningen av de som gjorde uppror mot kejsar Napoleon I i Spanien.
Målningen utförd år 1814.

Manet Den 19 juni 1867

Den 19 juni 1867.
Avrättningen av kejsar Maximilian, målad av Eduard Manet år 1867-68. Tredje och sista versionen.

Den första versionen såg ut så här:

Manet Den 19 juni 1867 första version

Manet tänkte sig att det var mexikaner som avrättat kejsaren, men fick senare höra att det var franska militärer som stod för avrättningen.

Så här såg andra versionen ut:

1867 Manets andra version

Denna version ansågs möjligen för regimkritisk, den gömdes i alla fall undan och efter Manets död skar hans son den i bitar.
För några år sedan fogade konservatorer på National Gallery i London ihop bitarna igen. Denna version utspelar sig i ett öppet landskap.

I version tre har en mur tillkommit som får scenen att kännas kvävande och klaustrofobisk, medan den grönskande friheten anas utanför muren.

Kejsar Maximilian dog inte omedelbart utan måste skjutas ytterligare en gång.

Hur det gick för den unge mannen i filmen får ni själva se när den vunnit pris i Cannes och gått upp på biograferna.

Brinnande vatten!

Har du klickat på länken till Magnus Ehingers intressanta blogg?

Han förklarar sånt som kan verka svårt att förstå – på ett enkelt sätt – och ofta har han hittat roliga filmer som beskriver experimenten.

Här är ett klipp från TV-programmet Mythbusters. Programledarna skapar en hög skumpelare med hjälp av vatten, tvättmedel och metangas…

Att besöka Magnus Ehingers blogg är lite som att gå på Experimentarium i Köpenhamn – eller Tom Tits Experiment i Södertälje (tror jag – har inte varit på Tom Tits)

Fler liknande museer:

Upptech i Jönköping

Fenomenmagasinet i Linköping

Teknikens hus i Luleå

Tekniska museet i Stockholm

Universeum i Göteborg

Jag antar att det finns många fler museer av samma karaktär – tar gärna emot tips.

Vissa av de jag räknat upp är kanske inte så bra – och borde inte varit med. Tar gärna emot tips där med. Hur är det med tillgängligheten – kan man gå med rullstol och barnvagn på museet?

Kåldolmar och kelimer

Med förra årets kravaller färskt i minne vill stadens politiker ta tillbaka gator och torg från höger- och vänsterextremister den 6 juni. ”Vi vill visa att Stockholm tillhör de positiva krafterna i samhället”, säger Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd (fp), till SvD.se. 

Kravallerna beror kanske på att det inte känns som om det finns något att fira. Liksom i brist på annat så kan man puckla på de som firar nationaldag av ”fel anledning”.

Vilken anledning är rätt?

Vem har rätt att fira nationaldag och vad är det vi firar?

Hur många vet varför vi firar nationaldag den 6 juni?

Vi firar den 6 juni därför att Gustav Vasa blev vald till svensk konung på riksdagen i Strängnäs den dagen. 

1000-lapp

Men vänta nu?

Svensk kung – vilket år?

1523 

Men då upplöstes Kalmarunionen och Skåne tillhörde Danmark – så Gustav Vasa har aldrig krönts som konung över Skåne.

Inte heller över Halland, Blekinge, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen eller Lappland. Dessa landskap lydde inte under svensk lag. 

Däremot var Finland svenskt då.
Firar ni 6 juni som er nationaldag i Finland? 

Att harva om vad och vem som egentligen är svensk kan te sig ganska meningslöst. Sverigedemokrater vill mota ut invandrare, men hyllar samtidigt kungahuset – där inte en svensk kotte kunnat skymtas sedan generalen Jean Baptiste Bernadotte som vuxen adopterades av svenska kungahuset och blev kung i Sverige och Norge år 1818.

Sanningen att säga har det inte flutit mycket svenskt blod i de kungliga ådrorna sedan den siste vasen* lämnade tronen. Om det nu spelar någon roll.

Nej – det som är intressant är hur vi inspireras av varandra – hur olika kulturer berikar varandra. Hur byn inspirerar staden, den unge inspirerar den gamle, systern sin bror, hur svenskarna inspirerades i Turkiet och tog med sig receptet på vinbladsdolmar – och hemma i Sverige ersatte vinbladen med vad de hade hemma: kålblad – voilá: den svenska kåldolmen med lingonsylt var född. 

Kåldolmar

Bilden är härifrån där också ett recept på kåldolmar kan fås.

Äts numera med potatis (denna utlänning hade nått skandinavisk mark vid tiden för Karl XII:s kalabaliker – odlades i botaniska trädgården i Uppsala – men var inte populär som maträtt i de svenska hemmen – introducerades först 1724 på allvar av Jonas Alströmer i Sverige – men svenskarna var länge misstänksamma).  

Turkiska vinbladsdolmar

Turkiska vinbladsdolmar. Bilden kommer härifrån – där man kan få fina recept på olika dolmar.

Dolma betyder för övrigt fodral. Som fodral går även paprika att användas.
Men en kalemdolma ska inte ätas – det är ett pennfodral.

Något som jag länge tänkt på – men inte riktigt satt mig in i är hantverksinspirationer.
Att frakta tyger, kläder, kuddar, mattor och gardiner över haven är lätt och dessa textilier har alltid varit populära exportvaror.

Nog har hantverkarna i de importerande länderna låtit sig inspireras av de exotiska föremål som lossades runt om i våra hamnar? 


Jag njuter varje sommar i
Julius Kronbergs ateljé av de två asymmetriska gardinerna i kelim. Många besökare – särskilt äldre kvinnor frågar om de verkligen är turkiska/kurdiska – de ser så svenska ut.
Och ja, de ser faktiskt ut som röllakan. 

Jag ska kort reda ut begreppen röllakan och kelim:

Röllakan kommer från det fornsvenska ryglakn, som i sin tur härstammar från det tyska ruggelakan – vilket betyder ryggkläde – det vill säga: det som sattes upp på väggen vid den väggfasta sittbänken till exempel. Detta kläde – detta lakan, hängde då bakom den sittandes rygg. Röllakan är en speciell vävteknik – där skarvarna är tydliga. Färgerna brukar inte gå in i varandra.

På liknande sätt vävs kelim. Där finns dessutom små slitsar i väven – mellan färgområdena.Skillnaden är att en kelim ser likadan ut från båda håll – det finns ingen tydlig framsida och baksida – medan röllakan har fram och bak klart definierad.
Kelim vävs ofta av kvinnor i Kurdistan. Vävens mönster berättar en historia.

Kelim vävs dessutom ibland på en smal vävstol i två asymmetriska längder, som sedan sys ihop – för att få ett bredare tyg. Förr sålde man inte familjens kelimvävar – de användes av de nomadiserande grupperna själva. Lätta att plocka med sig, att använda som mattor, filtar och underlag.

Här är några exempel på kelim och röllakan: 

Kelimkudde

Kudde med kelimväv 

Röllakansväv för kudde

Röllakansväv för kudde

 

 Kelim    Röllakan

Till vänster en kelimmatta och till höger en röllakansmatta.

Och som bonus:

Kelimljus

Ett par kelimljus Dessa finns här att köpa.

För den som vill läsa mer om kelimvävar kan jag rekommendera Etnografiska museets bok ”Kelim – symbolfyllda vävnader från Kurdistan”. För övrigt den enda bok jag hittar just nu om kelim. Finns inte att köpa på nätboklådorna, men på museet för 40:-.
En bok om röllakan kunde jag inte finna.

Tack och lov för influenserna.

Tack och lov att vi inte bliver vid vår läst och låter nationalismen bli en hämsko, en grund för inavel.

Tack och lov för kelim, röllakan och kåldolmar samt alla andra influenser som ligger och skvalpar som vågor mellan nationer och kulturer, låt influenserna befrukta konsten, kulturen och kärleken.

Och som halvdansk boende i Skåne får jag väl fira med en Tuborg och vifta lite provocerande med Dannebrogen den 6 juni.

Danmarks nationaldag – som firas den 5 juni – viftar jag naturligtvis med den blågula och dricker Lyckholms.

 

Du gamla, du fria,

Der er et yndigt land, du fjällhöga Nord,
det står med brede bøge

du tysta, du glädjerika sköna!

nær salten østerstrand…

Sydsvenskans diskussion om Nationaldagen

Svenska Dagbladets artikel om Nationaldagskravaller

* Vase – medlem i familjen Vasa

Homofobiska polacker var inte först

Jerry Falwell      Tinky Winky      Ewa Sowinska

Jerry Fawell, Tinky Winky och Ewa Sowinska

 

Att Teltubbie-karaktären Tinky Winky skulle vara bög är inget som polackerna, (med Polens barnombudsman Ewa Sowinska i spetsen) var först med att uttala.

Redan 1999 påstod Jerry Falwell TV-pastor och neofundamentalist, samt talesman för ”America’s Moral Majority” att Teletubbies inte var god underhållning för barn – eftersom Tinky Winky var bög. Förutom handväskan, så skulle den lila färgen och triangeln vara bögsymboler enligt Jerry Fawell. Stämmer det? Jag känner ingen bög med handväska.

Rosa brukar väl vara bögarnas symboliska färg i Sverige i alla fall.

Och triangeln..? Menar han flatornas lambdatecken?

Fast vem vet – han kanske har rätt och jag fel. Men spelar det någon roll?

För mig representerar Teletubbies ett gäng färgglada bebisrymdfigurer som dricker Teletubbie-saft och har en kompis i solen och TV-apparater i magen. Möjligen kan man tolka in att de är drogliberala eller psykiskt sjuka och att de hallucinerar.

 

Teletubbie-sol

Halluciantion?

 

 

Men sex? Vem tänker på sex när man ser Teletubbies? De är väl de mest osexiga figurer som någonsin gått i färgglad filtdräkt på TV?

 

Polackerna tycker däremot att Nalle Puh är en mycket mer suspekt figur – han har ju bara manliga vänner.

Fast där finns ju den ensamstående mamman Kängu och hennes baby Ru. Men ingen verkar flirta med mamma Kängu.

Frågan är om inte sexet sitter i betraktarens öga?

Jerry Fawell blandade ofta in homosexuella i sina tal. Direkt efter attacken på World Trade Center gav han homosexuella (och abortförespråkare) skulden för det skedda. Deras osedliga leverne beredde vägen för terrorister.

Varför denna fascination av homosexuella? Denna hatkärlek…

Var han smygbög?

Om detta får vi inte veta – Jerry Fawell dog på sitt kontor för några veckor sedan.

 

Tinky Winky-dräkt

Detta är inte den döde Jerry Fawell utan en maskeraddräkt som har varit till salu på Tradera

 

 

DN om Tinky Winky

BBC om Jerry Fawell och Tinky Winky

CNN: Jerry Fawell ber homosexuella om ursäkt för påståenden om 9/11

Sydsvenskan om Nalles Puh manliga vänkrets

Vad tyst det blev…

Porr

Magnus Betnér

Magnus Betnér, foto: Cathrine Edvall

Tourettes!

Här är en människa till som driver med sig själv – jag faller som en fura – medan tårarna trillar och  jag har ont i magen av skrattkramp…

http://quantrill.blogspot.com/2007/04/tourettes.html

Vad jag faller för…

Min vän Rikard är så söt – han gör bort sig jämt – och står för det – det faller jag för.
(Fru Palm behöver dock inte oroa sig – Rikard och jag är bara vänner.)

Programmet Robins är rätt trist – men inslaget med Rikard är kul – han kommer in efter ca 17 minuter och 40 sek – gå dit direkt:

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=824043

Sen kommer ett fullständigt meningslöst så kallat skämt om dyslektiker.
Jag är ingen royalist – men det bästa med kungen är att han har dyslexi – att han också har fel och brister, det gör honom till en människa.

Rikard bjuder på sig själv och sina klavertramp. Vad bjuder programledaren på? Andras klavertramp. Lyteskomik är kul om man har ett kärleksfullt förhållande till det. Inte om man har programledarens von oben-perspektiv.

Ska man skämta om funktionshindrade, så ska man helst vara funktionshindrad själv – eller riktigt skicklig och kärleksfull – som grabbarna i Monty Python. De sparkar åt alla håll.

Jag gillar när Jesper Odelberg – den cp-skadade sit down komikern driver med sig själv.
Hade helst haft med inslaget från Släng dig i brunnen när han berättar om sitt besök på arbetsförmedlingen, eller det om sushirestaurangen – men hittade dem inte.
Det norska TV-programmet Rikets röst får ersätta önskeinslagen. Jesper skickas ut i olika yrkesroller. Denna gång som tatuerare:

Bortkastad tid

Cleaning

Här hemma kan man inte se några spår av bortkastad tid…

Fast så här illa är det ändå inte:

Tangentbord

 Jag har nämligen musen på vänster sida – och så röker jag inte…

Dessutom är mitt tangentbord svart.

Och när forniterna* fullständigt tagit makten över tangentbordet så ska jag göra mig själv en snygg väska av tangenterna – en väska som jag kanske kan sälja för 70.000 och så kan jag köpa en bil – där växellådan och alla dörrar fungerar…

 

Tangentväska

 

Väskan kan beställas här.

 

* Om forniter: de uppträdde i Stephen Kings andra novellsamling Skeleton crew  från 1985 – i novellen ”The Ballad of the Flexible Bullet”

”The Ballad of the Flexible Bullet” is quite different from most of King’s other short stories. It is not horror, but neither is it completely realistic. The story concerns a paranoid writer who believes that a ”Fornit” inhabits his typewriter to help him write. His editor, humoring him, goes along with the idea and says that he has a Fornit too. Soon, the editor, who has begun to drink heavily, begins finding messages on his typewriter from his Fornit when he wakes up from his periodic blackouts. The last message warns him that the writer’s Fornit is about to be killed. When the writer hears this warning, he buys a gun to protect his Fornit but ends up killing himself after he watches his Fornit die. The flexible bullet of the title is madness; it kills just as surely as a lead bullet does, but in an unpredictable way. The story walks a neat tightrope between dismissing the Fornits as products of a deranged mind and admitting their existence: The writer’s wife wonders if madness is catching when she thinks she hears the dying screams of the Fornit from inside the typewriter.

Sedan avslöjas slutet på dramat – så den som själv vill läsa novellen ska inte söka på sidan jag länkar till.

Texten från denna sida.

Lisa Lampanelli