För en tid sen var jag på fest. Pratade med Pernille. Hennes karl hade ännu inte dykt upp – han firade med grabbarna. De hade hållit på sedan någon gång på eftermiddagen. Hon var synbart irriterad.
Så småningom dök han emellertid upp. Han hade svårt att dölja sin stolthet. Hade valts in i Par Bricole – ett Bellmansälskarsällskap.
– Jaha – så du älskar Bellman sa jag.
– Ja, jo – han var ju bra.
Det visade sig att han inte visste så mycket om Bellman – men vad gjorde det – han hade valts in. Och han var stolt.
– Vad gör ni där på Par Bricole? Leker ni 1700-tal?
Han var inte klädd i någon stilig stass av 1700-talssnitt nu, bara en vanlig frack och så hade han en liten tratt i gul metall hängande i ett band om halsen. Jag associerade annars Par Bricole med Gustafs skål – de verkar ha kul. Träffade en kul och galen tjej i somras – som jag arbetade med – hon var med i Gustafs skål. Verkar vara ett sympatiskt sällskap.
Men nej – Par Bricole leker inte 1700-tal. De sjunger. Och de är bara män.
– Och vilka väljs in – ska man inte vara extremt intresserad av Bellman om man är med där?
Pernilles karl var på kanelen – och ljudnivån var hög på festen – så jag uppfattade inte riktigt vad han sa. Det lät som om han sa: ”Det är stumpen som avgör” – och förvisso stämmer det. Det är stumpen som avgör. Och så ska man ha två vänner som kan rekommendera en – men som sagt – stumpen är avgörande.
I manliga sällskap är det inte snillet, inte utbildningen, inte erfarenheten som avgör – det är stumpen. De har praktiserat könskvotering så länge de har funnits – och har tänkt fortsätta med det så länge de finns. Vill Bellman-intresserade (eller möjligen Anna-Maria Lenngrenintresserade) damer träffas i hemliga sällskap och sjunga hela dagarna – eller recitera ironiska 1700-talsdikter – så får de bilda egna könskvoterande (eller blandade) sällskap.
Samma sak gäller Riddarhuset – inga kvinnor in i direktionen där inte. Finansmannen Gustaf Douglas ska dock ha en eloge för sitt mod och sin motion. För 100 år sedan fanns det modiga män som vågade föreslå kvinnlig rösträtt också. De röstades länge ner – och hånades. All heder åt modiga människor.
De flesta universitet och bibliotek har numera öppnat sig för kvinnor – de har slutat med sin manliga könskvotering där. Det är bara bland professorer som könskvotering fortfarande tillämpas. Och i spexen – där får tjejer bara vara med om de kan sy kläder, koka kaffe och sminka killar – inte stå på scenen – men i Lund finns Boelspexarna. Vet inte om de har manliga kaffekokare, skräddare och sminkörer.
Glöm inte heller männen i Nobelpriskomittén – de väljer helst snillen med stump. Manliga snillen går före kvinnliga.
För alla kannibaler som vill gå över till vegatisk kost kunde en f.d. student på The Tuck School of Business – Mark Nuckols – erbjuda ett vegetariskt alternativ: HUFU. Produkten är baserad på tofu – och är enligt Nuckels utprovat av de som vet hur människokött smakar.
Verksamheten varade inte länge – kunder fick inte de varor de beställt och hans sida stängdes i mitten av år 2006. Här är dock en arkivsida som visar hur den såg ut:
The Museum of Hoaxes – en bloggsida om bluffar skriver om HUFU och Mark Nuckols.
Mark Nuckols intervjuades i flera tidskrifter. Bland annat The Dartmouth Review: The genesis of this whole seemingly crazy project was a couple years ago when I was reading a book by the anthropologist Marvin Harris titled, Good to Eat: Fields of Food Taboos, which deals with food taboos, and I was reading the chapter on cannibalism while eating a tofurkey sandwich. Then I thought, ”If you can make tofu that tastes like turkey, why not human flesh?”
TDR: Now, how did you come up with the recipe for human flesh flavor? And how will you actually inject the flavor into the tofu? What is the process there?
MN: The Hufu is produced by a meat-substitute processor/producer in the Netherlands, and they pretty much just designed the product to our specifications. I can tell you based on the research that we’ve done that human flesh essentially tastes like beef, but a little softer and a little bit leaner. The stories that people in Samoa or Fiji called human beings ”long pork,” I think that is overdone. People do not taste like pork or chicken.
The Harvard Crimson Magazine skriver: He is currently developing three new ”exciting” products: Delicious Baby Seal, Endangered Panda, and Underprivileged Child.”I think quite a few people from the ruling class would actually favor eating the flesh of poor children,” he says. ”Larry Summers would love this product!”
Angående Larry Summers så har han visst gjort uttalanden liknande de som James D. Watson gjort – kvinnor kan enligt Summers inte prestera något bra resultat inom vetenskapen. Hela hans tal finns här.
Kan man vara en vegetarisk kannibal? Vegetarisk pizza har jag hört om – men vegetarisk kannibal? Jo – det fanns en – ”Den vegetariske kannibalhövdingen Bangzulu”. När jag arbetade på Lilla Tetern i Lund bjöd vi in dem. Biljetterna sålde snabbt slut. Barnen älskade Bangzulu. Alla i bandet pratade en skön skånska.
1991 startades gruppen Bangzulu (”Ove”, ”Sure Kåre”, ”Prinsessan”, ”Österrikaren” och givetvis den vegetariske kannibalhövdingen Bangzulu) som snabbt blev en stor succé bland förskolebarnen i Malmö. I raketfart spred sig ryktet och det talades om Bangzulufeber i staden, barnfamiljerna hade tagit en ny grupp till sitt hjärta. Gruppen släppte 5 CD-skivor, gjorde ca. 800 konserter land o rike runt, samt införde bejublade julshower för barn varav den siste sålde ut Baltiska hallen vid 2 tillfällen samma dag. 1999 gjorde Bangzulu sin sista konsert på Malmö Konserthus. Gruppen avslutades då Bangzulus grundare Mats Bengtsson gick bort samma år. Info från denna sida.
Enligt denna sida skulle ursprunget till ordet kannibal vara detta: Og så har troen på hundehoveder – på sin egen kringlede måde – del i oprindelsen af ordet kannibal: Mongolernes fyrste, der spredte skræk og rædsel i middelalderens Europa, kaldtes Khan; det blev misopfattet som det latinske canis, hund. Columbus rejste i 1492 til Amerika, men han troede som bekendt, at han var nået til Indien, så da spanierne spurgte efter den lokale fyrste, Khanen, fik de til svar af indianerne, at de kaldte sig karibier, hvilket blev misopfattet som kaniba, khanens undersåtter (samtale er ikke let, når ingen af parterne forstår den anden parts sprog). Da spanierne vendte tilbage og ikke fandt de folk, som var efterladt, gik de ud fra, at de var blevet dræbt og muligvis ædt af disse kannibaler.
Wikipedia skriver så här om Cynocephaly – människor med hundhuvuden – och om St Kristoffer:
Cynocephali figure both in pagan and in Christian world-views. A legend that placed St. Andrew and St. Bartholomew among the Parthians presented the case of ”Abominable,” the citizen of the ”city of cannibals… whose face was like unto that of a dog.” After receiving baptism, however, he was released from his doggish aspect (White, 1991). Quite similar was the portrait of St. Christopher, a giant of a cynocephalic species in the land of the Chananeans (the ”canines” of Canaan in the New Testament) who ate human flesh and barked. Eventually, Christopher met the Christ child, regretted his former behavior, and received baptism.
Det grekiska ordet för kannibal är antropofag – människoätare.
Oäten: En mångordig mellansvensk som fick höra att en person är ”oäten” skulle utgå från att det handlar om ett uttryck kannibaler emellan, men det betyder bara att man ännu inte har ätit – ungefär som att den som är okammad inte har kammat sig än.
KannibalSp. caniba’l, i st. f. cariba’l, af caribe, innebyggare på de karibiska öarna, der spaniorerna första gången träffade bruket af menniskoätning), menniskoätare; grym, vildsint menniska. – Af menniskoätning (kannibalism) tror man sig på några ställen (Belgien, Danmark) hafva funnit spår redan bland de förhistoriska folken; i literaturen från forntiden finnas antydningar derom hos flere folk (skyter, inder, egypter, nordafrikaner m. fl.).
Bekant är den från Nord-Amerika hos aztekerna under 16-17 årh., hos algonkin- och irokesindianer ända till 1813. I Syd-Amerika gödde tupis sina krigsfångar, gåfvo dem hustrur och uppåto slutligen dem och deras afkomma. Fitzroy uppgifver, att innevånarna i Eldslandet likaledes uppåto sina fångar och, vid hungersnöd, sin egen stams äldre qvinnor, hvilka dödades genom qväfning i rök. Flerestädes på Sundaöarna och på öarna i Stilla hafvet har funnits allmän kannibalism. Likaså finnes seden ännu flerestädes i Afrikas eqvatoriala delar, såväl åt vestkusten (enl. Du Chaillu), som särdeles intensiv hos niam-niam och monbuttu (enl. Schweinfurth).
– Hos individer bland naturfolken uppträder kannibalism någon gång, som det vill synas, betingad af en sjuklig lusta, hos eldsländare, australier m. fl. naturfolk oftare af allmän hungersnöd, hvilken senare äfven någon gång föranledt sådan bland mera civiliserade. Dessa fall af menniskoätning äro dock mera undantag och motsvara icke det vanliga begreppet af kannibalism, som sker i större skala och oftast af andra anledningar. Ingenstädes utgör dock menniskokött daglig hufvudsaklig föda, huru ymnigt det än förtäres; men der kannibalism finnes, döljes den icke och anses aldrig vanhedrande eller ohygglig, förrän dess
utöfvare komma i beröring med icke-kannibaler. En ny-zeeländsk höfding förklarade: ”Stor fisk äter liten fisk; insekter äta hvarandra; stora foglar nära sig af små; det är i öfverensstämmelse med naturens ordning att menniskan förtär sina besegrade fiender”.
– Brist på föda eller kanske mest brist på annan animalisk föda torde väl å de flesta ställen hafva gifvit anledning till de första försöken i menniskoätning. Man har dervid funnit spisen behaglig: ”intet är så läckert, som död man”, sade Yiti-öboarna, och alla namn på menniskolik går i deras språk ut på att beteckna något ätbart, godt. Samma åsigt torde ock gälla i Afrika, hvarest på flere ställen denna föda hålles till salu. Till följd häraf ega vanligen öfverallt höfdingarna företrädesrätt till denna mat, och från Yiti, hvarest man stundom i kulinariskt
ändamål stekte fångarna lefvande, berättas, att en höfding ensam förtärt niohundra lik, utan att låta någon annan smaka af dem (Williams). Der ansågs ock denna föda vara för god för qvinnorna; ensamt männen fingo förtära deraf. Der båda könen äro kannibaler, förbehållas dock åt männen de bästa bitarna, som äro barn- och qvinnokött i allmänhet samt bröst, armar och lår. – Då denna föda, liksom all annan, ingår i den ätandes kropp och varder en del af dess substans, förmenade en del kannibaler, att jämte den förtärda materien äfven inkorporerades de psykiska egenskaper, som förut uppenbarat sig deri: den förtärdes styrka, färdigheter, tapperhet, intelligens. Så trodde maorierna, hvilka derför satte mera värde på den
segaste hjelte än på det möraste dibarn. Och med detta förtärande hindrade man äfven sin motståndares tillvaro i det andra lifvet samt vardt sålunda trygg för all skada af honom i framtiden; man förintade derjämte hans sjelfständiga odödlighet och lade den till sin egen. Ju flere fiender maorierna förtärde, dess högre kommo de att stå i efterverlden. Att uppätas var derför å andra sidan den största olycka. I fortsättning med denna tanke stod den hos flere
folk gängse seden att af hämd äta sina enskilde och stammens fiender samt att med uppätning straffa äktenskapsbrytare, förrädare, spioner och andra gröfre brottslingar. – Kannibalismen är sålunda icke alltid och öfverallt en smaksak, utan har flerestädes en, om man så får säga, högre betydelse. Möjligen har den ock haft en religiös på ett och annat ställe, t.ex. hos aztekerna, hvilka i sina teokallier dödade hundraden af krigsfångar och förtärde dem, sedan de åt guden offrat hjertan och blod. G- v. D.
Det verkar som om WordPress och Denis Leary inte går ihop idag – titta på filmen här.
Denis Leary – Life’s Gonna Suck
Life’s gonna suck when you grow up,
When you grow up, when you grow up
Life’s gonna suck when you grow up,
It sucks pretty bad right now.
Hey! If you know the words, Sing along!
You’re gonna hafta mow the lawn,
Do the dishes, make your bed.
You’re gonna hafta go to school until you’re seventeen.
It’s gonna seem about three times as long as that
You’re mighta hafta go to war, shoot a gun, kill a nun.
You mighta hafta to go to war, when you get out of school.
Hey cheer up kids, it gets a lot worse.
You’re gonna hafta deal with stress
Deal with stress, deal with stress.
You’re gonna be a giant mess
When you get back from the war.
Santa Clause does not exist, and there’s no Easter Bunny,
You’ll find out when you grow up, that Big Bird isn’t funny.
funny, hahahahaha!
Life’s gonna suck when you grow up,
When you grow up, when you grow up
Life’s gonna suck when you grow up,
It sucks pretty bad right now.
You’re gonna end up smoking crack, on your back, face the fact.
You’re gonna end up hooked on smack, and then you’re gonna die.
På Svenska Shell anser man att främst två områden i Skåne är intressanta. Dels ett område som i detta sammanhang kallas Höllvikengraven (hela området mellan Malmö och Trelleborg – ända ut till kusten), dels ett område som kallats Colonussänkan. Jag har aldrig hör benämningen förut – men den senare ligger i en sträckning från Kullen i nordväst till Simrishamn i sydöstra Skåne.
22 kommuner kommer att beröras av Shells provborrningar.
Är Colonussänkan ett vedertaget namn för den delen av Skåne? Jag får inte upp någonting annat än denna ”Shellnyhet” när jag googlar. Var kommer namnet ifrån? Är det Shell som namngivit Colonussänkan? I den grekiska mytologin var Colonus den by dit den blinde Oidipus drog sig undan för att dö. Han sätter sig ner för att vila på en sten – men byborna vill köra bort honom. Stenen han sitter på ligger i en helig lund.
Oidipus vid den heliga lunden i Colonus – Fulchran Jean Harriet 1796
Är det så Shell vill att vi ska se på Colonussänkan? Som en helig lund. Och när Shell kommer dit så kör vi bort dem. Shell har dräpt sin far, bedrivit otukt med sin mor – och nu irrar den blinde Shell runt i världen och letar efter en plats att dö på…
Fossilgas – eller naturgas – som vissa föredrar att kalla den – tillhör den grupp av fossila ämnen som vid förbränning medverkar till växthuseffekten. Därför är det anmärkningsvärt att man nu pratar om att göra provborrningar i Skåne efter denna typ av energi.
Varför satsar de inte på förnyelsebar energi? Till exempel biogas – som utvinns ur sopor och annat biologiskt material. Eller solenergi – alternativt vindkraft. Varför vill Svenska Shell lägga pengar på provborrningar efter ett energislag som troligen kommer att förbjudas i framtiden? Bilar ska helst inte gå på bensin – om vi vill värna vår jord, om vi vill undvika att polarisarna ska smälta med oanade katastrofer som följd. Ett alternativ till bensindrivna bilar är el – ett annat är etanol.
Hur kommer det sig att Svenska Shell inte verkar ha en aning om alla rapporter – som alla vi andra är fullt medvetna om? Klimatmötet på Bali har inte ens hunnit avslutas innan Shell lämnar in denna begäran. Politiker i de berörda kommunerna har inte fått någon information och inte heller någon inbjudan till Shells planerade informationsmöte på måndag den 17 december klockan 16 på Börshuset i Malmö.
Gaskraftverk
Försvarare av provborrningarna säger bland annat att borrningarna inte utgör ett stort ingrepp i naturen. Borren i sig är inte större än den som används vid provborrning efter jordvärme.
Nej men som jag skrev – varför borra överhuvudtaget? Den fossila gasen bör ligga kvar i jorden. Den ligger bra där. Och för att kunna placera en borr i naturen krävs tunga fordon som transporterar dit borrarna – fordon – vilkas framfart medför ingrepp i naturen. Och även om det inte rör sig om orörd naturmark och naturskyddsområden – även om det ”bara” är redan uppodlad mark – så är det så att Skåne har den bästa odlingsjorden i Sverige. Om den redan är uppodlad – fortsätt att odla på den. Odla mat, energiskog, raps eller låt den gå i träda några år, låt boskapen beta där – men börja inte leta fossilgas där.
En provborrning må vara ett relativt litet ingrepp – men om de hittar fossilgas – och det bestäms att den ska utvinnas – då stannar det inte vid ”ett litet ingrepp”.
– Vi är i grunden skeptiska till naturgas som energikälla. Fossila bränslen av den typen ingår inte i vår vision om ett hållbart samhälle, säger de skånska fp-riksdagsledamterna Ulf Nilsson, Lund och Tina Acketoft, Helsingborg.
Svenska Shells informationschef Martin von Arronet säger till tidningarna att – Vi lägger stor vikt vid att verksamheten redan från början ska ske på ett miljömässigt och socialt ansvarsfullt sätt. Därför kan projektet komma att innehålla ett moment av spännande teknikutveckling. Helsingborgs Dagblad samt DN
Frågan är varför de då överhuvudtaget ska provborra. Ett miljömässigt och socialt ansvarsfullt sätt är väl att låta den fossila gasen ligga där den ligger – och satsa på förnyelsebar energi istället?
Christer Akej (m), kommunstyrelsens ordförande i Simrishamn: Det här ska stoppas! Simrishamns kommun har under sommaren och hösten starkt engagerat sig mot planerna på att bryta alunskiffer på Österlen. Anledningen till att Bergsstaten avslog de planerna var att ansökarna hade för lite kompetens. – Skillnaden nu är att Shell är ett stort företag och deras ansökan kommer därmed inte att falla på bristande kompetens. Det gör det här till ett större hot. Ystad Allehanda
Fyledalen i närheten av Tomelilla
Kristina Jönsson (m), Tomelillas kommunalråd: Jag ser inga fördelar!
– När man läser om hur många borrhål som behövs för att se om det finns naturgas i marken så förstår man att det här självklart kommer att påverka stora områden.
– Så av den information jag har just nu kan jag inte se några fördelar med Shells vilja att undersöka om det finns naturgas i Tomelilla kommun.
– Genom tidigare fall har jag också lärt mig att markägarna bara äger matjorden och allt under det ägs av staten, så för att påverka det här krävs lobbyverksamhet. Ystad Allehanda
Lars-Ingvar Ljungman, Vellinges kommunalråd:
– Jag var med på 70-talet då det borrades efter olja i Skåne. Argumentet var då att de geologiska förutsättningarna talade för att det fanns olja, men man hittade inget. Så jag tror att samma resultat skulle nås nu.
– Dessutom känns det väldigt konstigt att Shell vill borra efter naturgas samtidigt som ett klimatmöte hålls på Bali, där man säger att man ska minska användandet av fossila bränslen. Sverige ska ju vara ett föredöme i de här frågorna och satsa på biogas i stället.
– Jag trodde först att det var ett skämt. Inte minst nu när miljökonferensen pågår på Bali och alla pratar om hur vi ska göra oss av med fossila bränslen. Jag vet inte riktigt hur de tänker, men det här gör mig inte glad, säger Martina Krueger, klimat- och energiexpert på Greenpeace. Ystad Allehanda
– Att påbörja borrning efter fossilgas i Skåne är helt fel väg att gå, fossilgasen måste fasas ut tillsammans med oljan för att vi ska vara trovärdiga i klimatarbetet. För Skåne är en utveckling där man fokuserar på lantbruket för livsmedel och bioenergi samt turism en mycket mer intressant framtidsväg än att börja borra i vårt vackra landskap, säger Karin Svensson Smith, riksdagsledamot (mp) från Malmö. Sydsvenskan
Lisa Ovesen Botwid, reporter för Sydnytt
Carl Georgsson , vd Svenska Shell AB
Christer Akej (m), kommunalråd Simrishamn
Carl Piper – miljömedveten österlenare – och markägare m.m.
Kristina Jönsson (m), kommunalråd Tomelilla
Olof Tilly/Per Sjöberg, fotograf och redigerare
Alla blev minst sagt tagna på sängen av Shells ansökan om att få borra efter naturgas i stora delar av Skåne. Idag är frågorna fler än svaren, kring när, var och hur det hela ska gå till.
Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna,
vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill,
låt dem få leva, de är ju så sköna!
Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
leka tittut mellan blommande grenar,
låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm,
låt fiskar simma kring bryggor och stenar.
Sluta att utrota skogarnas alla djur!
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa!
Låt sista älven som brusar i vår natur
brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!
Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna,
vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill,
låt dem få leva, de är ju så sköna!
Bröderna Bernhard, Åke och Roy Lindberg – ur Hasse å Tages film Äppelkriget – som spelades in på Österlen…
Uppdatering:
Idag skrev tidningarna detta om Shell. Jag har inte varit på mötet i Malmö – väntar på tidningarnas rapporter därifrån.
Svenska Dagbladet har inte skrivit något överhuvudtaget – till dags datum. DN har bara skrivit en liten notis – de citerade TT den 13 december.
Se TV4 Öresunds inslag från Shells informationsmöte i Skåne idag. Tidigare inslag. Annika Larsson från Ja till Österlen – Nej till skifferbrytning har tittat på Shells ansökan till Bergstaten om att få provborra i Skåne. Hon berättar att Svenska Shell anlitat en mycket duktig advokat för att skriva ansökan – vilket innebär att förhandlingarna kommer att gå ganska snabbt. Vill man lämna in en protest så måste man vara snabb. Att ansökan kom nu – strax före jul är troligen ett strategiskt drag från Shells sida – man räknar kallt med att folk är upptagna med julfirandet och kanske bortresta. De flesta har inte tid att sätta sig in i frågan. Svenska Shells ansökan till Bergstaten i PDF.
För min del tror jag dessutom att folk i allmänhet inte vet vad ”naturgas” är. Det låter naturligt och miljövänligt – men man borde använda den mer korrekta benämningen ”fossilgas”. För detta är – liksom bensin – ett fossilt ämne – som inte bör användas vid förbränning – med tanke på klimatförändringarna.
Helsingborgs Dagblad skrev två artiklar den 13 december. Denna uppdaterades den 14 december – och jag har missat den. En ny artikel den 17 december: Inga protester mot gasprospektering.
Ystad Allehanda har skrivit några artiklar – men det är mycket svårt att söka bland deras artiklar. På orden: ”Shell, provborra, Skåne” fick jag 0 träffar. Men på endast ordet Shell fick jag 43 träffar – varav alla utom en var ointressanta i sammanhanget. Det märkliga är att de skrivit omkring 4-5 artiklar i ämnet – men att endast en artikel kom upp.
Det märkliga är att det i TT-meddelandet står att 22 kommuner berörs – men sedan säger Shells informatör att: ”Det kan röra sig om ett tiotal hål”. Det måste röra sig om enorma hål i så fall – eftersom 22 kommuner berörs av ett tiotal hål.
Uppdatering:
Den 29 maj skriver Helsingborgs Dagblad att Shell fått tillstånd att provborra på ett antal ställen i Skåne.
Enligt Ystad Allehanda har Shell lovat att återställa allt efter sig – om det blir utvinning. Ett märkligt uttalande – eftersom urskogar tar flera hundra år att återställa, vägar som anläggs knappast kommer att rivas upp och bli natur igen…
Trelleborgs Allehanda citerar Villa ägarnas riksförbund: ”Shells ansökan om gasutvinning oseriös”
Lokaltidningen om Shell Explorations planer på utvinning av fossilgas – så kallad naturgas.
Men den upprörda insändaren verkar inte ha haft någon effekt på politikerna: motorcykelklubben Donalds har etablerat sig i Ludvika. Klubben håller till vid Sockenstugeparken – och enligt Dalarnas tidningar och sr.se verkar det gå hett till där.
Klubbens ordförande – Dick Gottberg går ut hårt med anklagelser angående en påstådd stöld av sugrör – medan de anklagade anser sig oskyldigt utpekade.
Ord står mot ord…
Ludvikaborna har även tröttnat på skräp som sprider sig från klubbhuset. Dick Gottberg ursäktar beteendet med att vissa av medlemmarna är neandertalare.
Dick Gottberg lämnade ett tag klubben. 17 år som ordförande har troligen tärt på hans hälsa. Han drev ett tag en klädbutik – och kanske ville han lämna sitt förflutna bakom sig och skaffa en familj..?
Men motorcykelklubben är som ett gift. Dick Gottberg är inte endast tillbaks i sin gamla klubb – han tar även över ordförandeskapet i Faluns motorcykelklubb – efter Helena Burtus. Burtus – som även är insyltad i Orsa Grönklitt – beskriver klubben som en familj – vilket inte är särskilt ovanligt i dessa kretsar.
Uppdatering:
Det verkar som om dessa kriminella MC-gäng sprider sig. Var uppmärksam – en dag kanske MC Donalds har etablerat sin verksamhet i din lilla idylliska stad. I Skåne tillåter det milda klimatet mc-körning året runt och på vissa ställen har MC Donalds så kallade drive in’s – dvs mc-medlemmarna behöver inte ens klliva av sina s.k. ”hojjar” för att delta i verksamheten.
Men allt är inte mörker; i Helsingör verkar man ha fått bukt med dem – MC Donalds systerorganisation MC Bandidos har flyttat från den stora patriciervilla där de tidigiare höll till och brotten och drogförsäljningen har nästan upphört helt. MC Donalds är annars kända för sin försäljning av så kallad ”coke” – ett starkt beroendeframkallande preparat – vilket säljs tillsammans med sugrör – som jag tidigare skrev – stjäls i Ludvika.
När jag besökte en hemsida med ”coke” noterade jag att några märkliga hallucinogena figurer flöt ut från en behållare som uppenbarligen innehöll drogen ”coke”. Samt en u-båt – vilken fick mig att associera till Beatles drogliberala animerade film ”Yellow submarine”. Jag tror kommunalpolitiker runt om i Sveriges småstäder fått ett större problem på halsen än de velat låtsas om…
The sad truth is that many have been kidnapped and sold into slavery. The going price is about US$30.
The local police chief is in no doubt where the children have gone. ”It’s definitely slavery over there,” he said. ”The kids have to work so hard they get sick and some even die.”
BBC artikeln fortsätter:
So Mali’s Save the Children Fund director, Salia Kante, has a message for shoppers too – think about what you are buying.
”People who are drinking cocoa or coffee are drinking their blood,” he said. ”It is the blood of young children carrying 6kg of cocoa sacks so heavy that they have wounds all over their shoulders. It’s really pitiful to see.”
På 1990-talet fick Elfenbenskusten problem och måste be Världsbanken om pengar. I så fall måste ni slopa kakaostödet, krävde banken. Sagt och gjort.
När garantin slopades rasade priset på kakao och odlarna förlorade större delen av sina inkomster. De sade upp sina vuxna lantarbetare och anställde barn i stället.
År 2001 publicerades en rapport som visade att mer än hundratusen barn arbetar på Elfenbenskustens kakaoplantager, drygt tiotusen som slavar.
SVT Rapport: Barnarbete kan ligga bakom det svenska kaffet
SVT Rapport: Barnarbete bakom billig hemelektronik
En fjärdedel av världens kobolt används av elektronikindustrin. Merparten bryts i gruvor i Zambia och Kongo-Kinshasa.
Över 50.000 barn tros alltså arbeta i gruvorna i Katanga-provinsen i sydöstra Kongo-Kinshasa. Barnen får ofta de farligaste arbetsuppgifterna, som att krypa långt in i trånga gångar där de för hand hackar loss bitar av metallen kobolt.
Kobolt används i uppladdningsbara batterier som sitter i exempelvis mp3-spelare, mobiltelefoner och bärbara datorer. Mer än hälften av världens kobolt finns i det s.k. Kopparbältet i Kongo-Kinshasa och Zambia.
Italiensk sotarpojke och sotare. Foto från 1800-talet
När jag gick i mellanstadiet läste vår fröken en bok som heter Sotarpojken – om en liten pojke som arbetade tillsammans med en elak sotare som kallades Citronen. Boken var hemskt sorglig. Men det var ju på 1800-talet – så det var som en saga – en sorglig saga från ett land och en tid som låg långt bort – och var nästan inte sann för oss. Vi grät lika mycket när Bambis mamma blev skjuten. Men historien om sotarpojken var sann (till skillnad från Disneys film om Bambi) – det var sant att små barn användes av sotare, barn som lättare kunde klättra ner i skorstenarna, barn som kom åt bättre.
Sotarpojken ha för övrigt getts ut på nytt. Bakgrunden till boken är:
Lisa Tetzner (1894-1963) fann en dag i ett bibliotek ett märkligt dokument. Det berättade om hur fattiga bergsbönder i Schweiz i slutet av 1800-talet tvingades sälja sina pojkar till Milano som sotarpojkar för att klara sig undan svält. Med detta dokument som grund skrev Lisa Tetzner sin berättelse om hur sotarpojkarna, klädda i trasor och utmattade av köld och hunger, tvingades utföra sitt tunga arbete. Sotarpojken kom ut första gången 1941.
Barnarbete i en gruva i Colombia. Foto: Dorigny/Rea/Laif
Historien om barnen i Zambia och i Kongo-Kinshasa skiljer sig inte mycket från historien om sotarpojken. Skillnaden är att detta händer nu. Och vi kan kanske påverka.
Hur vet jag inte. Men att jag skriver detta blogginlägg kan kanske vara en bra början för mig. Skriva mail och brev till politiker och företag. Engagera sig i föreningar som arbetar seriöst mot barnarbete och fattigdom. Vad mer?
Kanske finns svaret i denna bok: Ending Slavery: How We Free Today’s Slaves av Kevin Bales. Och denna bok kanske fungerar som en väckarklocka: This Immoral Trade: Slavery in the 21st Century av Caroline Cox och John Marks. Jag har inte läst böckerna – så jag vet inte om de är bra. Dick Harrison skriver en trilogi om slaveriet – del tre kommer troligen snart. Där tar han upp dagens slaveri: barnarbete, trafficking och andra former av slaveri – där personer som utnyttjas i produktionen inte har någon möjlighet att bestämma över sitt eget liv.
Se SVT:s Agenda om barnarbete i Uzbekistan. Barnen plockar bomull som sedan blir till kläder och säljs i bland annat H&M:s butiker. Programmet ligger troligen kvar i 30 dagar – dvs till den 25 december 2007.
Henrik Lampa [från H&M] säger att företaget vill fortsätta arbeta socialt och ekologiskt i globala rörelsen Better cotton initiative, och med FN. Men trots att H&M kraftfullt tagit ställning mot barnarbete vill Lampa i dag, ens efter att själv ha sett Agenda med de namngivna leverantörerna, inte ta ställning för en bojkott av uzbekisk bomull.
Sannolikt skulle då priset på den uzbekiska bomullen sjunka, vilket i sin tur skulle drabba uzbekerna, hävdar han.
TT: Så genom att inte göra något åt barnarbete gör ni en god gärning?
– Vi vill arbeta proaktivt, till exempel i Better cotton initiative, svarar Lampa.
Så här skriver H&M på sin hemsida angående uzbekisk bomull:
Om bomull från Uzbekistan
H&M accepterar inte barnarbete och vill inte att det ska förekomma i någon del av förädlingskedjan. Vår policy mot barnarbete baseras på FN:s konvention om barnets rättigheter. Den omfattar samtliga H&M:s leverantörer, det vill säga alla klädfabriker med tillverkning för H&M.
Men hur de agerat i det aktuella fallet har de inte skrivit.
Enligt Sydsvenskan och SVT ska även Borås Wäfveri ha använt den bomull som plockats av barn – men de har nu slutat med det. På deras hemsida står inget om barnarbete och deras policy i frågan. Däremot skriver de om ekologisk bomull.
Tiina Meri skriver i Sydsvenskan om ”Statliga bomullsbarn”:
I söndags visade SVT:s Agenda ett uppmärksammat reportage som tidigare har sänts på brittiska BBC.
Reportern och fotografen filmar när uzbekisk polis hjälper till att lasta skolungdomar ombord på en särskild busstransport. På en lastbil intill ligger madrasser och täcken – för de övernattningar som barn och ungdomar nu skall göra.
Hela ekipaget ges sedan poliseskort ut mot vidsträckta, gröna och besprutade fält.
Och som sagt – passa på att se SVT:s Agenda om barnslavarna i Uzbekistan – innan den 25 december, när jag antar att programmet inte visas på nätet längre.
Licensierade olympiska produkter tillverkade på fabriker i södra Kina inför spelen i Peking nästa sommar produceras med hjälp av barnarbete och övertidstvång, och betalas med mindre än kinesisk minimilön. Det hävdas i en rapport som släpptes på måndagen av Play Fair Alliance, en sammanslutning av internationella fackförbund.
Artikeln är från i somras – men jag tvivlar på att förhållandena har förändrats. Vidare står det att:
Avslöjandet gjorde Pekings olympiska organisatörer upprörda. Det kastar även en skugga över Internationella olympiska kommittén, IOK, anser Guy Ryder, generalsek-reterare för Trade union confederation, en av de fackliga medlemmarna i Play Fair-kampanjen.
Jag hittade ingen aktuell information på Play Fairs hemsida – men detta hände på en av deras auktioner – då de besökte Sverige inför OS 2004.
Aftonbladet skrev år 2000 om att leksakerna i Mc Donalds Happy meal tillverkades av barn i Kina. Jag vet inte om det har skett någon förändring där än.
Vårt samhällsengagemang
I stället för en skriven policy strävar vi på McDonald’s efter ett etiskt förhållningssätt i alla frågor som berör verksamheten.
Sedan räknas några olika former av engagemang upp – bland annat McDonalds barnsjukhus. Någon specifik punkt angående barnarbete kan jag inte hitta.
I denna film från Youtube berättas om barnslavar i Kina. Tyvärr är både bild och ljud dåliga. Men filmen är textad – både på engelska och – tror jag – mandarin.
Men jag vill avsluta mitt inlägg med en hopfull notis:
Indisk polis undsatte på torsdagen 77 barn som arbetade på en textilfabrik i New Delhi. Räden var den tredje under veckan.
NEW DELHI. I de två tidigare har tiotals barn omhändertagits, enligt en talesperson för stiftelsen Save the Childhood som arbetar med att rehabilitera arbetande barn.
I torsdagens räd fann polisen barnen i ett sjaskigt rum där de satt och broderade sarier och indiska bröllopskläder. Några av barnen var bara tio år gamla och de flesta kom från den fattiga östliga provinsen Bihar.
En bok om barnarbete finns på svenska – jag vet inte om den är bra – har inte läst den. På Amazon står det att boken är för undervisning av barn i skolan, ca 9-12 år.
Here is the dramatic and moving story of one child’s transformation from a normal, middle-class kid from the suburbs to an activist, fighting against child labor on the world stage of international human rights.
Making headlines around the globe, Craig Keilburger and his organization, Free the Children, which he founded at the age of twelve, have brought unprecedented attention to the worldwide abuse of children’s rights. Free the Childrenis a passionate and astounding story and a moving testament to the power that children and young adults have to change the world, as witnessed through the achievements of one remarkable young man.
Men Ika i rutan hoppas jag att jag snart får se igen – här är hon stygg.
Med anledning av köttskandalen stoppar ICA sina reklamfilmer.
Det kan man antagligen läsa i DN – jag kommer inte in på DN.se – och har inte gjort på länge. Kanske beror på att jag inte laddat ner servicepak 2. Jag har problem med Skype också.
Aftonbladet skriver också om Stig i rutan. Men det är ju inte första gången han stoppas i TV. Han skulle ha stannat kvar på Nationalteatern – och sjunga om att livet är en fest istället för att göra en omoralisk schlagerfestival med Hanna från Arlöv.
SvD har jag inget problem med. De skriver bland annat att köttfusket varit känt i flera år.
SvD: Åklagare inleder förundersökning av köttfärsfusket.
Det märkliga är att i måndags stod min son och skulle steka köttfärs och vi pratade om råbiff – som jag tycker om. Jag sa att man inte ska äta det – det har kommit så många rapporter om bakterier och annat i köttet. Han berättade att han ätit det tillsammans med sin far på Operakällarens bakficka, men där är de väl noga med hygienen? frågade min son – och öppnade paketet med köttfärs från ICA.
I dagarna pratas det mycket om att slopa apoteksmonopolet. Ska ICA ta över mediciner och recept också? De som inte ens kan ta hand om sina egna varor.
SvD:s bloggare Henrik Ennart skriver: Kräv utbildad slaktare – som hanterar köttet i butiken. Detsamma har flera matskribenter och kockar sagt i dagarna. Och detsamma säger jag angående apoteken. Jag skulle aldrig köpa medicin hos min ICA-handlare. De kan inte ens hantera posten. Dessutom verkar det som om posthanteringen utgör en hygienrisk i livsmedelsbutikerna.
Fredrik Mellgren skriver i SvD att: Det värsta scenariot vore att släppa marknaden helt fri som man gjorde i Norge. Det fick till följd att tre stora läkemedelsgrossister köpte upp i stort sett alla apotek och alla rabatter från läkemedelsbolagen lägger de beslag på. Inte konsumenterna, säger Donald Macarthur. Donald Macarthur är Läkemedelshandlarnas egen expert. Priserna gick inte ner på grund av att monopolet försvunnit i Norge.
För mig är det i första hand en trygghet att veta att personalen på apoteket är kunnig i medicinfrågor, känner till biverkningar och kan agera kloka gummor. Något som i varje fall personalen på min ICA-butik inte kan.
Ska man slå ihop apoteket med något så vore det vårdcentralerna. Tycker det är krångligt att först köa där med ett sjukt och febrigt barn. Få ett recept av en läkare, släpa den lille stackaren genom stan – och sitta i kö igen på ett apoket – för att sedan gå hem. Vi hade kunnat köa en gång – på vårdcentralen och få receptet utskrivet och hämtat genast – utan att byta väntrum. För ”friska” kunder lär det inte innebära någon förändring; avdelningarna för receptbelagt och receptfritt är redan nu avskilda. Receptfritt skulle på ”mitt” apotek också ha en särskild avdelning. Men apoteket skulle inte vara privat.
I USA – privatiseringens förlovade land – har Michael Moore nyligen gjort en film om sjukvården. På privata sjukhus vill man gärna att patienterna stannar så länge som möjligt – de tjänar pengar på det. Och så måste man förstås ha en dyr sjukförsäkring – om man ska få en god vård. Så vill jag inte ha det i Sverige. Och jag skulle önska att de slapp det i USA också.
Här skriver DN något om apoteksmonopolet – jag får gå in på en annan dator och se vad jag länkat till. Lite mera DN.
Sveriges farmacevtförbund är positiva till ett avvecklat monopol – om försäljningen sker under säkra former.
Jag vet att flera läkare uttalat sig positivt. De vill gärna äga ett apotek. Men jag vet också att flera läkare är ”uppköpta” av läkemedelsbolag. Jag har ibland frågat om inte det billigare alternativet varit bättre när de skrivit ut recept – men läkaren har propsat på det dyrare. När jag sedan kommit till apoteket har de föreslagit det billigare alternativet. Det har enligt dem exakt samma aktiva beståndsdel. Och om jag ska kunna använda mig av högkostnadsskyddet så måste jag ändå ta det billigaste alternativet.
Där kan jag ju välja – jag vet att de är lika bra – men det ena är dyrare. Varför betala mer för samma vara? Hade läkaren varit ägare till apoteket så hade jag köpt det som jag blivit rekommenderad. Ingen hade avrått mig.
När min dotter blev sjuk på Mallorca rekommenderade vår resebyrå en läkare som ansågs seriös. Han skrev ut ett recept på ett penicillin som var så starkt att det sällan skrivs ut i Sverige. Och han sa åt oss vilket apotek vi skulle handla det på. Det var hans svägerskas apotek. Medicinen var ett koncentrat. Man skulle blanda det med vatten. Men vattnet i våra kranar ansågs som otjänligt. Så vi fick köpa renat vatten av svägerskan också. Ville vi ha lite skönhetsprodukter också? Hon drev dessutom en skönhetssalong i butiken.
Jag har aldrig känt mig bekväm på apotek i andra länder. De känns så kommersiella.
Mats Reimbertsson bloggar initierat om apoteksmonopolet. Skriver bland annat om att apotek i glesbygden kan ha svårt att gå med vinst – vilket apotek i storstäderna kan hjälpa upp. Men om de blir privata – får man stöda de små apoteken på landsbygden via skattemedel.
Så här skriver Konkurrensverket: Det blir lättare för konsumenterna att få tillgång till ett apotek om fler aktörer är verksamma på marknaden. Även servicen skulle kunna förbättras, till exempel med mer flexibla öppettider. Kan man inte ha flexiblare öppettider utan att avskaffa monpolet? Flera städer har ju jourapotek. Ofta stänger man en del av butiken – och har endast försäljning över disk. Detta dels för att kunna dra ner på personalen – som då inte behöver vara på flera ställen – dels för att minska svinnet. Jag funderar på hur min ICA-handlare skulle ställa sig inför rånrisken. Med narkotikaklassade läkemedel i butiken så bör den risken öka.
Thomas Nihlén skriver i Aftonbladet: Utred läkemedelssäkerheten – innan Apoteket avregleras!
Jag vill hänga kvar ett tag vid livsmedelsbutikerna. Har de inte tillräckligt många uppgifter som det är idag? Flera anställda vet inte vad skillnaden mellan Åsens lantmjölk och KRAV-märkt mjölk är. Att gömma kilo/literpriset är mer regel än undantag. På apoteket kan man faktiskt jämföra priset på olika huvudvärkstabletter.
De känner ofta inte till hur man ska skicka ett paket med värdefullt innehåll. Lyssnade på ett program på radion om detta. Och har egen erfarenhet av min egen ICA-handlare. De ska rusa ut och ta hand om snusket vid pantautomaten – med jämna mellanrum. De ska kolla leg. på ungdomar som köper alkhol och nikotinprodukter – vilket de ofta inte gör. Min son och hans vänner får oftast handla utan att visa leg. Min son är 19 – så han får köpa öl – men de ska fråga alla under 30. Han ser inte ut att vara över 30.
Jag förstår om min ICA-handlare inte vill missa ett gyllene tillfälle att tjäna ännu mer pengar. Men kära ICAnder – jag litar inte på dig och din personal.
Så här står det på deras egen sida: Gränsöverskridande konst-, pop- och världsmusik, electronica, jazz och blues, ragor och radiokonst, elektroakustik och stråkkvartett, symfonirock och slagverk, visa och postrock…
Skönt att höra något annat än det som hela tiden strömmar ut ur butikernas högtalare. För den som är nyfiken går det att lyssna på gamla program i 30-dagarsarkivet.
Programmet påmminner ganska mycket om Kalejdoskop. Så här skriver de själva: I Klingan hör du varje vecka nya plattor varvat med reportage och intervjuer. Det rör sig ofta om hybridmusik som bottnar i flera traditioner, musikaliska byrackor, musik från kulturella korsvägar, musikaliska experiment i mötet mellan genrer – infallsvinklarna kan bli många.
Här finns också ett 30-dagarsarkiv att lyssna på. Dessa två program är verkligen sådana man blir glad av. Klingan presenteras av Lennart Wretlind.
Kungliga Operans Kör. Foto: Mats Bäcker Kungliga Operan
Och så det gamla programmet Eldorado med Kjell Alinge. Det behöver knappast presenteras. Och för den som lyckats missa det under alla år – gå in på 30-dagarsarkivet… På söndag den 9 december: Kjell Alinge har träffat Mats Ek med anledning av Stockholms-operans uppsättning av Orphée, Héctor Berlioz version av Orfeus-myten.
Massor av klassisk musik förstås. Ikväll – torsdag 6 december klockan 19.30 kommer P2 Live klassiskt sända en konsert med Hanna Hartman. Också den ska gå att lyssna på via 30-dagarsarkivet.
På förmiddagarna sänds Önska i P2 med Pernilla Eskilsdotter. Jag fick med ett önskemål där för drygt ett år sedan. Det var ingen särskild kompositör – jag ville bara höra en kvinnlig kompositör – tycker visserligen mycket om Mozart, Beethoven, Bach, Haydn och de övriga gubbarna – men något verk av en kvinna måste väl musikhistorien kunna presentera? Jag fick flera värdefulla tips av lyssnarna – och under några veckor spelades minst ett verk per gång som komponerats av en kvinna. Nu verkar den gamla spelordningen vara återställd.
Alma Mahler – kompositör
Clara Schumann, Alma Mahler och de övriga ligger och dammar på hyllorna. Och där ligger de väl kvar tills någon annan lyssnare får den briljanta idén att önska en av alla kvinnliga kompositörer som uppenbarligen har varit verksamma och skapat fantastisk musik. Men människan är väl ett vanedjur.
Dessutom kan jag på rak arm inte nämna ett enda verk av en kvinnlig kompositör – medan jag troligen kan rabbla upp över 20 av män.
För snart en månad sedan anordnade Malmö symfonirkester – MSO – en konsert med spelmusik, ”Joystick 2.0”. Konserthuset fylldes av TV- och datorspelande ynglingar och män. Där fanns också ickespelande publik, traditionella konserthusbesökare och spelande kvinnor. Men för första gången var män och ynglingar i majoritet på konserthusets klassiska arrangemang. Jag var inte där, jag arbetade den kvällen – men min son var där. Orvar Säfström var kvällens värd.
Jag tror jag ska ringa in till Önska i P2 och önska något av Yoko Shimomura. Hennes musik spelades i alla fall på konserthuset i Stockholm förra sommaren. Yoko Shimomura har en lång meritlista – bland de senaste verken finns bland annat musiken till Monster Kingdom: Jewel Summoner för Sony PSP. Man kan lyssna på Yoko Shimomuras musik på Youtube – här är ett klipp från Kingdom Hearts: Organization XIII.
Nå – nu lyssnade jag i alla fall på P1 – på Selimovic i P1. Programmet skulle handla om varför svenskarna inte kände sig som européer. För min del förstår jag inte frågeställningen. Redan i lågstadiet fick jag lära mig att vi bodde i Sverige, Skandinavien, Norden, Europa, Tellus, Vintergatan, Universum.
Vad menade Selimovic? Skulle jag känna mig mer som europé än som svensk? Och hur känner man sig då? Som sydeuropé känner jag mig inte. För det är jag inte. Möjligen känner jag mig som en nordeuropé. I alla fall är det vad jag är.
Men så kom den gamla vanliga tolkningen: Trots att vi har varit med i EU i en massa år – så har vi svenskar svårt att identifiera oss med Europa.
Åh – nej – inte han också! Så EU är detsamma som Europa? Vilken världsdel tillhörde vi innan årskiftet 1994-1995 – när Sverige gick med i EU? Världsdelen Skandinavien? Där Norge fortfarande ligger – för de är ju inte med i EU = Norge ligger inte i Europa? Eller hur menar de? Och var ligger Schweiz? Världsdelen Kanton? Nä – det ligger ju i Kina – och dessutom heter det numera Guangdong. Men schweizarna kanske är kineser?
Gäst i studion var Cecilia Malmström – EU-minister. Hon kände sig europeisk – för hon var uppväxt bland annat i Frankrike. Gäst i studion var även Jan Hammarlund – som sjöng sin fantastiska sång Jag vill leva i Europa.
Jan Hammarlund protesterade mot sammanblandningen EU/Europa. Tack! Äntligen en människa som har begripit. Jag tyckte om dig innan – och jag tycker om dig ännu mer nu!
För den som vill lyssna på Selimovic går det bra att lyssna på 30-dagarsarkivet. För den som vill lyssna på och kanske ladda ner Jan Hammarlunds sång Jag vill leva i Europa (på spanska) – så kan man gå in på hans hemsida. Där finns fler sånger av honom att ladda ner.
Det händer ofta att det jag just pratat om – eller skrivit om nämns på radion – som om de hör vad jag säger. Just nu går UR:s Personligt: Om globaliseringen på P1. Det handlar bland annat om s.k. världsmusik. Och om Urkult (ful hemsida – skärp er!). Tack för att ni påminde mig. Urkult och Multikulti (ytterligare en ful hemsida från en butik med en vacker idé, ett mysigt café och fantastisk musik!) – som inte får förbigås om man vill höra något annat än de reklamfinansierade radiokanalernas upprepningar av samma skiva.
Det finns ytterligare en Multikultihemsida – men den verkar vara under uppbyggnad – här.
Finanstidningen Fortune har sammanställt en lista över världens 25 mäktigaste personer.
På plats 22 fanns den enda kvinnan, Pepsi Colas vd Indra Nooyi. Hon är också en av de få personer på listan som inte är född i västvärlden.
Listan på de tio mäktigaste ser ut så här – jag har länkat namnen till sidor med lite bakgrundsinformation – för den som vill läsa mer.
Steve Jobs – vd för Apple. ”Vit” – född i USA – men med en syriskfödd far. Dock bortadopterad vid en veckas ålder av sina föräldrar som var ogifta och ännu studerade.
Rupert Murdoch – vd och ordförande, News Corp. Vit – född i Australien.
Lloyd Blankfein, ordförande och vd, Goldman Sachs. Vit – född i USA.
Eric Schmidt, vd, Larry Page och Sergei Brin, grundare av Google. Fjärdeplatsen innehas av tre personer – vilket gör att Indra Nooyi egentligen halkar ner till plats 25. Alla tre är vita, de två första födda i USA, Sergei Brin är född i dåvarande Sovjetunionen.
Warren Buffett, ordförande och vd, Berkshire Hathaway. Vit – född i USA.
Rex Tillerson, vd och ordförande, Exxon Mobil. Vit – född i USA.
Bill Gates, grundare och ordförande, Microsoft. Vit – född i USA. Jag trodde han skulle komma högre upp.
Jeff Immelt, ordförande och vd, GE. Vit – född i USA.
På plats nummer 12 finns Li Ka-shing, född i dåvarande Kina. Numera bosatt i Hong Kong. På fjortonde plats finns Lakshmi Mittal från Indien. På plats nummer 18 finns Marius Kloppers – vit men född i Sydafrika. På plats 22 kommer som sagt Indra Nooyi från Indien och på 23:e plats hennes landsman Ratan Tata.
En god förutsättning för att hamna bland de 25 mäktigaste är alltså att vara vit man, född i USA och växa upp i en ganska välbärgad familj. Inga så kallade afroamerikaner fanns bland de 25 mäktigaste. Och ingen amerikansk kvinna.
Man talar om att många asiatiska kvinnor har ett stort inflytande i politiken. Aktuell är Benazir Bhutto i Pakistan. Indira Gandhi var länge Indiens premiärminister, hennes svärdotter – Sonia Gandhi – leder numera kongresspartiet i Indien.
Farooq Sulehria skriver på Intisbloggen om ”kvinnoeliten”. Inlägget inleds:
Länder som Pakistan, Indien, Bangladesh och Sri Lanka är inte mest kända för sina feministiska statsstyren. Men trots det stora förtrycket av kvinnor har dessa och andra länder röstat fram flera kvinnliga statsöverhuvuden. Till exempel ståtar Sri Lanka med att ha valt världens första kvinnliga premiärminister 1960.
Det är ett mycket intressant inlägg som går igenom flera av de kvinnliga toppolitikerna i Asien.
När jag tar en närmare titt på den 22:a kvinnan på Fortunes ”maktlista” – Pepsi Colas Indra Nooyi – så läser jag att hon är den femte kvinnan på listan Powerful Women. Vilket förvånar mig. Hon är den första på Fortunes lista – om det finns fyra viktigare kvinnor – så borde de rimligtvis finnas med på Fortunes lista. Men sen ser jag att The Most Powerful Women of the World är en lista av ett annat magasin – The Forbes.
Sonia Gandhi leder det styrande Kongresspartiet. Euroasiat.
Cynthia Carroll koncernchef för Anglo American company. Vit – amerikan.
Patricia Woertz koncernchef i jordbruksbolaget ADM. Vit amerikan.
Irene Rosenfeld – Styrelseordförande Kraft food. Beslutade att kalla sig chairman – som är den vanliga beteckningen för styrelseordförande – istället för det föreslagna chairwoman. Vit, amerikan.
Jag vet inte riktigt vad de båda magasinen grundar sin rankning på. En faktor är förstås förmögenhet, en annan troligen inflytande – politiskt eller ekonomiskt. Kanske sitter de i styrelser för stora företag. Men det borde finnas människor – både män och kvinnor som styr i det fördolda. Personer som av en eller annan anledning inte vill synas.
En stor skillnad mellan Forbes lista över de tio mäktigaste kvinnorna och Fortunes lista över världens mäktigaste personer är att fler nationaliteter finns representerade på Forbes lista över de mäktigaste kvinnorna. Överst en tysk kvinna, sedan en kvinna från Kina. På plats nummer tre Ho Ching – finansminister i Singapore – och först på plats nummer fyra en person född i USA. Condolezza Rice – afroamerikan – något som inte ens fanns på Fortunes lista över världens 25 mäktigaste personer.
Indra Nooyi på femte plats från Indien, följd av Sonia Gandhi, född i Italien, svärdotter till Indira Gandhi, som mördades 1984. Änka efter Rajiv Gandhi som mördades 1991.
På sjunde plats finns listans första amerikafödda vita person – Cynthia Carroll. Nummer åtta – Patricia Woertz är också vit amerikafödd. Samma sak med nummer nio – Irene Rosenfeld och Patricia Russo, nummer tio.
När jag gjorde lite efterforskningar hittade jag fler listor, listor som inte exakt överensstämde med Forbes lista. Där finns Financial Times lista över Europas mäktigaste kvinnor och Fortunes lista över världens mäktigaste kvinnor.
Europas tio mäktigaste kvinnor enligt Financial Times:
1. Anne Lauvergeon, styrelseordförande, Areva. Född i Frankrike.
2. Cynthia Carrol, vd, Anglo American. Märkligt att hon kom med bland européerna. Hon är född i USA.
3. Antonia Ax:son Johnson, ordförande, Axel Johnson. Svensk.
4. Ana Patricia Botin, är både direktör och styrelseordförande på Banco Español de Crédito. Spanien.
5. Carla Furse, vd, Londonbörsen. Född i Kanada.
6. Valerie Golding, vd, Bupa
7. Patricia Russo, vd, Alcatel-Lucent. Hon är också amerikan – född i New Jersey.
8. Güler Sabanci, ordförande, Sabanci Holding. Turkiet.
9. Annika Falkengren, vd, SEB. Sverige.
10. Monika Ribar, vd, Panalpina. Schweiz.
Världens tio mäktigaste kvinnor enligt tidskriften Fortune:
1. Cynthia Carrol, vd, Anglo American
2. Anne Lauvergeon, styrelseordförande, Areva
3. Majorie Scardino, vd, Pearson
4. Patricia Russo, vd, Alcatel-Lucent
5. Linda Cook, affärsområdeschef, Royal Dutch Shell
6. Anne-Marie Idrac, chef för SNCF
7. Marina Berlusconi, ordförande, Finninvest
8. Güler Sabanci, ordförande, Sabanci Holding
9. Ana Patrica Botin, ordförande, Banesto
10. Nancy McKinstry, ordförande, Wolters Klüwers
Här är den nationella spridningen inte lika stor. Frågan är vilken lista som ligger närmast ”sanningen” – och enligt vilka kriterier man gått. Det är Fortune som sammanställt listan över världens mäktigaste personer – den som listar en kvinna först på 22 plats – och som inte listade en enda afroamerikan. Beror det på att afroamerikaner inte har lika stor makt som vita – eller beror det på att Fortune förbisett dem? Och hur är det med den nationella spridningen? Har Fortune varit mer protektionistisk i sin lista? Kan det vara så att det finns fler och mäktigare personer utanför USA än man velat se hos Fortune?
Om en europeiskt eller asiatisk tidskrift hade gjort listan – hur hade den sett ut då?
Vi vet ju hur Oscarsnomineringarna ser ut; ”årets bästa…” och så en klass som heter bästa utländska film – där resten av världen – dvs allt som är producerat utanför USA – ska tävla i en klass.
Arabvärlden lös med sin frånvaro. Möjligen hittar man någon av dem i listan på världens 100 mäktigaste. Jag tittade inte efter. Och jag undrar om det inte finns fler mäktiga personer i både Asien, Europa, Latinamerika och Afrika.
Att kvinnorna kom så långt ner på listan förvånar mig inte. Men jag funderar på om inte Melinda Gates och de övriga männens hustrur borde räknas in bland de mäktigaste männen. Jag antar att hälften av mannens förmögenhet är hustruns – om de inte skrivit äktenskapsförord. Melinda Gates är t.ex. den som tillsammans med Bill Gates ägnar sig åt välgörenhet genom Bill & Melinda Gates Foundation.
Och som sagt – jag undrar vilka kriterier de olika magasinen gått efter.
Kronberg skrattar och ler 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.