Mansprogrammet ”Radio Allan” talar om döden

Lyssnar på Kulturradions program ”En dag ska vi lossna från allt. Ett kulturprogram om döden” (P1 söndag 2 november kl 14.05 – går att lyssna på i 30 dagar efter att det sänts).

Tomas Tranströmers poetiska bild inleder Johannes Ekmans program om döden. Vi möter tre diktare som kretsat mycket kring döden: Carl-Henning Wijkmark, Ernst Brunner och Jacques Werup.

Vi hör etnologen Karl Olov Arnstberg prata om vårt förhållande till döden då och nu. Poesi och andra litterära texter kring döden och musik på temat inramar programmet.

Noterar hur man efter man citerar man efter man. Förutom de uppräknade sex männen nämns Gunnar Asplund, Sigurd Lewerentz, Olof Lagercrantz, Lars Bergström, Verner von Heidenstam, Michael Wiehe, Samuel Beckett, J. M. Le Clézio, Rolf Sersam, Håkan Hardenberger, Edgar Lee Masters, Ingmar Bergman, Lars Forssell, Olle Söderström, Carl Michael Bellman, Emmanuel Swedenborg, Cornelis Vreeswijk, Lars Gustafsson och Hector Berlioz.

25 män. Dessutom berättar Ernst Brunner om två män i hans familj som drunknat – samt en som räddats från drunkning. Och det talas om Carl-Henning Wijkmarks bok Stundande natten – där män ligger på en sal och väntar på döden. Visserligen nämns en kvinna (utan namn) – en sjuksyster som lägger sig bredvid en av männen. Och när man pratar om Samuel Beckets affisch så säger man att en kvinna föder hukande över en grav. 2 kvinnor – utan namn…

Och kors i taket – ytterligare en kvinna – en namngiven dessutom – och poet – och män läser upp en dikt hon skrivit! Namnet på detta unikum: Sara Teasdale! Tadaa – inte helt enkönat!

Hade programmet handlat om döden – men 25 kvinnor citerats och nämnts vid namn (och en man) – så hade det förmodligen hetat ”Kvinnors syn på döden”.

Jag brukar inte räkna män och kvinnor i radioprogram och tidningar – men i detta fall blev det nästan skrattretande många män som travades ovanpå varandra.

Mannen är norm – har inte Kulturradion kommit längre?

PS: För övrigt blev jag nyfiken på Carl-Henrik Wijkmarks bok Stundande natten (har lagt på önskelistan), på Edgar Lee Masters (Spoonriver) och på Sara Teasdale – som jag inte hört talas om förut.

Wikipedia snabba med Le Clézio

Direkt efter att jag hade hört Horace Engdahl läsa upp namnet på årets Nobelpristagare i litteratur – slog jag upp namnet – och si – Det hade inte gått en minut – Jean-Marie Gustave Le Clézio fanns på Wikipedia – som årets Nobelpristagare…

 Bokomslag

Afrikanen

J M G Le Clézios berättelse om ett barns möte med den afrikanska kontinenten och om sin stränge far, ”Afrikanen”, gör Jenny Högström på GP andlös.

Finns på Adlibris och Bokus.

Bokomslag

Och Adlibris senast sålda bok när jag loggade in var – inte oväntat en bok av samme författare – Allt är vind.

Boken finns också på Bokus.

Det var roligt att lyssna på P1:s direktsändning – Kerstin M Lundberg – som länge haft Jean-Marie Gustave Le Clézio på sin önskelista – fick äntligen ringa upp honom och gratulera. Lundberg och Horace Engdahl rekommenderar båda att läsa Le Clézio ”baklänges” – dvs – börja med de senaste böckerna – tex Afrikanen.

De hade också Ulla Bruncrona på tråden – Bruncrona är den som har översatt Le Clézios böcker till svenska. Hon har översatt hans böcker sedan 1969. Något som jag tänkte på var att Clézios böcker utkommit på Elisabeth Grate Bokförlag – ett förlag som jag inte tror jag hört om tidigare. Jag tycker om att ett lite mindre förlag har satsat rätt. Att deras försäljning nu kommer att öka lavinartat. Dessutom tror jag inte att uppmärksamheten kring Le Clézio kommer att vara en dagslända – försäljningen kommer att fortsätta i stor omfattning – om än inte i lika stor omfattning som de närmaste två-tre månaderna.

Kommande bok av Le Clézio i år är:

Raga – Att nalkas den osynliga kontinenten

Såg att det är Grate som gett ut Nina Bouraoui  – så helt litet är förlaget visst inte. Och flera Virginia Woolf. Jag antar att jag har en hel del i hyllorna.

Bokomslag

En bok som jag blir nyfiken på är Mohammed Cohen – den arabiske juden av Claude Kayat.

»En lysande skröna, vävd på sanningens varp. Rapp, rasande rolig, respektlös. En riktig sträckläsare. Gack och köp! » Stig Johnsson, Arbetet den 22/5 1994.

Förlaget har en livsfarlig utgivning – jag vill äga allt de givit ut…

~

Fler röster om Le Clézio

SvD

Sydsvenskan

DN hade lite bråttom med att publicera..

Årets nobelpris i litteratur till Jean-Marie Le Clézio

Ã…rets Nobelpris i litteratur gÃ¥r till fransmannen Jean-Marie Gustave Le Clézio, författare till bland annat ”Allt är vind” och ”Öken”.

Print on demand

Jaha – så har jag skrivit min första print on demand-bok.

Finns här:

Jonathan

Hade velat haft fler bilder med i boken – men så är det det där med rättigheterna.

Skrev till Christo och Jeanne-Claude för att få veta om det var okej att använda denna bild:

Detta var ett av deras tidigaste verk. Utfördes på rue Visconti i Paris sommaren 1962 – när min mamma var där. Hon såg det – men förstod inte vad det var. Ett konstverk sa någon. Folk stod på varsin sida och pratade med varandra – genom muren av oljefat.

Min mamma trodde att det kanske var ett experiment för att se hur folk reagerade när de tvingades gå en annan väg – än de var vana vid – till favoritcaféet.

Men det som Christo och Jeanne-Claude hade tänkt på var järnridån. Verket heter Rideau de Fer – Järnridån – och föddes som ett embryo 1961 – när Berlinmuren byggdes.

Denna bild och andra – av konstnärer som min mamma umgicks med hade jag velat ha med – men jag vågade inte med hänsyn till rättigheter.

Christo och Jeanne-Claude har förresten inte hunnit svara – jag skrev till dem idag.

Men jag var så otålig – så jag publicerade boken utan att vänta på svar – och utan detta foto.

Såg förresten att Lena Donnér som min mamma umgicks med – det var hon som ordnade boendet åt min mamma och hennes väninna Elena i Paris – den Lena Donnér gick visst bort 2006.

Tråkigt.

Fritz fria tår

Filmen Fritz fria tår av Peter Wirén får mig att associera till Nikolaj Gogols berättelse ”Näsan” – som ingick i Gogols antologi Petersburgnovellerna. Dmitrij Sjostakovitj gjorde en opera baserad på Gogols novell.

Ivan hittar en avskuren näsa i det nybakade brödet. ”På vem har du skurit av näsan?” skrek hans hustru ursinnigt.

Ivan försöker göra sig av med näsan.

I en annan del av staden vaknar näsans forne bärare – och blir förskräckt.

Näsan har under tiden hunnit bege sig iväg på egen hand och ställer till en hel del.

På ryska har en animerad film gjorts – tyvärr inte textad på den film i två delar jag hittade på Youtube. Intressant att näsa heter nos (HOC) på ryska. Undrar var nosen har sitt ursprung?

Näsan – del ett – på ryska.

Hittade bara denna bok där näsan ingick – Entimmesboken – och den är tillfälligt slut. 

Likvaka över ett liv

 

upplevelsen av att ligga där och skållas

en obehaglig mystisk kärnkraftslik hetta som hoppar in i porer

ett maskinsurr som av en generator

 

och ens spöklika, otroligt oattraktiva lila lekamen ligger utsatt på en bit lysrörsupplyst plast

 

vad ska man tänka på när man ligger där?

 

på den lilla rännilen som bryter sig loss och forsar fram mellan skinkorna

 

på luften som är ovanligt torr

ohälsosam för en astmatiker – eller hälsosam

 

sprickan i den hårda huden på vänstra fotens häl

sprickan som blir värre om vintern

vintersprickor

 

det svarta mellan lilltån och lilltåns granne – hon som aldrig fick ett namn

det svarta sitter där och fyller en funktion

 

endast stortåns nagel växer utåt

de övriga kröks och går tillbaks till ursprungsläget

 

på huden mellan skulderbladen – huden som sakta blir ett med den lysrörsupplysta plasten

 

den kärnkraftslika hettan hoppar in i porerna

porerna fyllda med uran och plastpartiklar

 

kroppen fuktig och torr – blekt lila

surret avtar och ökar i styrka

 

runtomkring står gråterskorna

tänder vaxljus

 

korgossar går med rökelsekar

rökelser med doft av klor och urin

 

prästen mässar på latin

svanskotan gnager sakta ett hål i plasten

kyrkorummet uppfyllt av en lila halo

 

gråterskorna sveper sina badlakan tätare kring kroppen

baderskorna gråter

skolgossarna leker rörelselekar

stanken av urin och klor ökar med surret

 

kärnkraftssurret tränger in i porerna

kroppen sväller sakta

pressas mot den lysrörsupplysta plasten på alla sidor

en kärnkraftsvarm kropp

 

vakuumförpackat och värmebehandlad

fri från streptokocker och transfetter

nyckelhålsmärkt

till överkomligt pris i din butik

 

~

 

Stereonovell i samverkan med BL och Herr Klokbok 

Vem ska trösta knyttet?

Nu tystnar allt, nu slocknar alla ljusen,

där sitter mårran ensam som ett berg

och runtomkring är hela marken frusen

och själva månen tappar all sin färg.

Och knyttet sa: det här blir inte lätt

för mårran är det värsta jag har sett.

Först piggar han upp sig med en arg och krigisk dans

sen högg han sina tänder djupt in i mårrans kalla svans

och mårran blev så häpen att hon skrek och sprang till skogs

och på en sten satt skruttet och såg på när knyttet slogs.

Att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt,

men de är ännu lättare att trösta efteråt.

Ur Vem ska trösta knyttet – av Tove Jansson

Adlibris, Bokus

Teos tips

Fick ett tips från Teo – en länk till en sida.

Jag känner mig lite orolig för att sidan ska ha påverkat mig lite väl mycket. Är nämligen en sån som lätt fastnar för nymodigheter.

Kan gårdagens aktiviteter ha varit en följd av länken?

Jag var i Malmö och repade inför en film, sen gick jag på Viggos hamburgerrestaurang med min äldste son och åt (goda hamburgare!) och sen var jag på fäktningen. Somnade som en sten – tidigt.

Så innan ni tittar på Teos tips – fundera på hur lättpåverkade ni är. Det finns annars en stor risk att man fastnar i detta:

Teos tips.