När jag såg det här fotot tänkte jag att jag sett det tidigare. Bilden är tagen av Paul Hansen – publicerad i DN i en artikel om flykten undan kriget i Sudan. Artikeln skriven av Anna Koblanck.
Fotot är vackert och suggestivt – och lockade mig att läsa en artikel som jag annars troligen missat.
Jag har inte sett det förut – men kompositionen liknar Julius Kronbergs skolplansch ”Jesus vid 12 års ålder predikar i templet” utförd 1903 för Norstedts.
Paul Hansens fotografi har verkligen något sakralt över sig. Läraren – Hamid Najeer Joma ser ut som en ängel – inte så som vi ser dem idag – söta små bokmärkesänglar – utan mer de dömande demonliknande ärkeänglarna – eller något ur Gustave Dorés läskiga Bibel (ja, jag var jätterädd för de bilderna som barn). Den pekande läraren hade också kunnat vara Gud i Sixtinska kapellet – Gud som ger livsgnistan till Adam. Fast denna bild har en mer karismatisk Gud – en som verkligen omges av en mäktig ljusaura och pekar med ett knotigt finger.
För övrigt är det en läsvärd, välskriven och sorglig historia om flyktingar i Darfur.
Ord som återigen får mig att tänka på faran med rädslan för det okända och främlingsfientligheten.
Bakhata Issa Arja Haroom har förlorat hela sin familj, sina föräldrar och syskon, alla utom 11 årige systersonen Jallal. Ur Bakhatas berättelse:
Det tog henne tre dagar att nå fram till gränsen. På vägen såg hon flera döda kvinnor och barn – några offer för utmattning och törst, andra brutalt ihjälslagna. Själv attackerades hon av janjaweed och en grupp beväpnade män i ett militärt fordon.
– De skar upp mina trosor och de skar upp min klänning och de våldtog mig. Det var många, många män, jag vet inte hur många, berättar hon.
Men Bakhata har svårt att få hjälp eftersom hennes mor hade arabiskt ursprung. Många i flyktinglägret anser att araberna har hela skulden i det som sker. Och att de har skuld stämmer delvis – men att anklaga alla araber och alla med arabiskt ursprung för det som några araber gör, är det som gör rädda människor till farliga människor.
För rebellerna råder ingen tvekan om att det är ett folkmord som pågår i Darfur, riktat mot regionens mörkhyade afrikanska folkslag som zaghawa, fur och masalit. Förövarna är den sudansiska regimen och den arabiska janjaweedmilis den utrustat. Upp emot 300.000 människor har dödats och 2 miljoner drivits på flykt under fem år.
De som våldtog Bakhata, var den arabiska janjaweedmilisen. Hon är alltså ett offer för dubbelbestraffning.
Jag ser en parallell mellan denna historia och människor som kommer till Sverige på flykt undan fanatiska muslimska regimer. Och här möts de av fanatiska antimuslimer som vill stoppa flyktingströmmen. Fantiska antimuslimer som anser att den växande skara pojkar som ges namnet Muhammed i Malmö skulle vara något att frukta. Om vi inte vore så rädda för varandra, om vi öppnade ögonen, vidgade vår horisont och lät dessa traumatiserade människor få leva på en plats utan konflikter så skulle denna jord vara en lite bättre plats att bo på.
Läs artikeln i DN.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.