Påven kanoniserar helgon som botade AIDS-sjuk och Libanons första kvinnliga helgon
Maronitiska sånger hördes på Petersplatsen på söndagsförmiddagen när den 81-årige påven Johannes Paulus II kanoniserade Libanons första kvinnliga helgon tillsammans med fyra italienare. Inför 25.000 människor förklarade påven att ”helighet är en gåva som Gud ger genom Jesus Kristus. Tro på honom är början på helighet.” På Peterskyrkans väldiga fasad hängde fem porträtt av de nya helgonen.
Det mest uppseendeväckande med de fyra italienska helgonen är att ett av dem har botat en AIDS-sjuk. Det var den norditalienske biskopen Luigi Scrosoppi (1804-1884), som ägnade sitt liv åt fattiga och grundade ett hem för övergivna flickor, som senare blev nunnekongregationen ”Den gudomliga försynens systrar.” Det mirakel för vilket Scrosoppi kanoniserades var att en ung man som var döende i AIDS tillfrisknade på ett oförklarigt sätt. Mannen var med på kanoniseringen på Petersplatsen. Andra fall av oförklarligt tillfrisknande ligger bakom också de andra kanoniseringarna.
Och tänk att biskopen som botat den AIDS-sjuke levde på 1800-talet – när AIDS ännu inte var uppfunnet…
Jaha – då kan man alltså skrota alla bromsmediciner – strunta i kondomer och knulla runt. Bli katolik (de tillåter förvisso inte ett vidlyftigt leverne, men man kan väl köpa avlatsbrev) och tillbe Luigi Scrosoppi när andan faller på.
Måste höra med infektionsklinikerna runt om i landet – om de är medvetna om att deras insatser inte längre behövs på detta område. Nu har vi sparat skattemedel minsann.
Hade hört att 1253 fattiga kinesiska barn insjuknat.
I dag skriver DN att 6244 kinesiska spädbarn insjuknat.
Igår var det två som dött – idag har ytterligare ett dödsfall rapporterats.
Stämmer det – eller är det fler?
Igår var det ett företag som anklagats – i dag är det 22. Ett av dem är Arla – som meddelar att de kommer att lägga ner tillverkningen av mjölkpulver i Kina. Kanske vore det bättre om de var kvar – men skärpte kontrollen?
Jag går in på Arlas hemsida – och hittar en banner från Radiohjälpen – där det står ”Vad kan du göra för världens barn?”
Tja vad svarar man på det?
En stor andel av mjölkpulvret exporteras till asiatiska och afrikanska länder. Hur ser situationen ut för barnen där?
Uppenbarligen är melaminpulver billigare än mjölk. Skulle det hjälpa om man höjde priset på melamin? Eller finns det en annan lösning? En lösning är att främja ammandet.
Affärsmannen Yang Letong, 34 år, berättade att hans tvillingdöttrar har druckit Sanlu-mjölk ända sedan de föddes.
– Även om vi får tillbaka pengar kan våra barn aldrig återfå sin hälsa, sade han tårögd i kön.
– Jag är så förbannad, jag är rasande.
Hade barnens mor kunnat amma, om hon är i livet och har fungerande mjölkproduktion – så hade de sluppit mjölkpulvret. Detta med bröstmjölksersättning var ett stort problem – och en skandal under tidigt 1980-tal i bland annat Turkiet. Findus och Semper lurade familjerna att det var mycket nyttigare att ge barnen mjölkpulver än att amma. Och i reklamen stod att västerländska kvinnor gör så – därför har de friska barn. Man delade ut gratisprover på de turkiska förlossningsklinikerna. Mammorna gav gratismjölken till barnen, bröstmjölkproduktionen hade svårt att komma igång – och de ”var fast” i mjölkpulverberoendet.
Mamsan hette ett av företagen. De hade ofta blonda och blåögda mammor och barn i reklamen – reklam som vände sig till en befolkning där den överväldigande majoriteten är brunögd och svarthårig…
Jo, jag minns det. Jag var där. Diskuterade problemet med en kvinnlig läkare. Jag var inte så gammal, blandade turkiska och engelska – men jag tror hon förstod. Många byar har brunnar med förorenat vatten, och alla föräldrar förstår inte vikten av att koka vattnet. Dessutom är det besvärligt att diska nappflaskor – om man ska hämta vatten till disken.
Brösten är – om de fungerar – den optimala behållaren och tillverkaren av näringsrik och melaminfri mjölk. Men kanske får inte föräldrarna föräldraledigt när de får barn i Kina? Kanske måste barnen vara avvanda redan som späda – så att de kan lämnas bort – till släktingar eller daghem – när föräldrarna går tillbaks till arbetet?
Om man istället vill ge barnen komjölk – som egentligen innehåller för mycket protein för människobarn – och alltför lite fett – så måste komjölken förvaras svalt. Fattiga familjer har inte alltid kylskåp. Då blir det mjölkpulver.
Kunde man öppna (hårt kontrollerade) mjölkbutiker – som hade långa öppethållanden och bra kylar – så skulle en viss del av problemet vara löst.
Och om fattigdom och korruption utrotades – vilket kanske är en utopi – så skulle många andra problem lösas på köpet.
Sydsvenskan har fört in sin första lilla notis om jätteskandalen i Kina – inte på förstasidan förstås – och inget egenproducerat material. Men vaför skulle man bry sig? Det handlar ju trots allt bara om 6244 fattiga kinesungar som insjuknat – hittills. Och så kan man kanske misstänka fler barn i övriga asiatiska länder och i ett antal afrikanska länder. Men herregud – vem bryr sig om ifall en djävla massa fattiga gulingar och svartingar insjuknar? Värre vore det om lilla Pelle Jönson i Eslöv fick en fis på tvären och ett fiskben i fiskpinnen… Då kommer ni att få se på rubriker!
Nå NY Times tycker i alla fall att nyheten är så viktig att man både följer de kinesiska polisen på deras raider – och visar en film. Artikeln är skriven den 12 september – och lite mer info har framkommit sedan dess.
Att dricka någons skål har fått en ny fruktansvärd betydelse.
Blanda melamin i mjölkersättningen för att höja proteinhalten när man spätt ut mjölken med vatten…
Hur tänkte de då?
”Spädbarn tål allt – de tar nog ingen skada av att dricka pulveriserade plastskålar”.
Vad som gör saken extra cyniskt är att det återigen är de fattiga barnen som drabbats. Alla som har råd importerar mjölkersättning från utlandet. Endast mycket fattiga kineser köper inhemsk torrmjölk.
Företaget Sanlu skyller på mjölkbönderna. Detta är dock inte första gången Sanlu varit inblandat i en mjölkskandal. 2004 dog 13 barn till följd av näringsbrist – då kvalitén på mjölken var undermålig. Den gången rapporterade de kinesiska medierna att mjölkersättningen var en piratkopia på Sanlus produkter.
Frågan är om det är företaget som gjort sig skyldigt i båda fallen – men att de via ”gåvor” till personer i viktiga befattningar går fria från anklagelser. Att Sanlu till viss del ägs av nyzeeländska mejerijätten Fonterra spelar egentligen ingen roll. När svenska företag etablerar sig i Kina verkar det som om vi tar seden dit vi kommer och låter arbetarna arbeta under vidriga förhållanden. Varför skulle nyazeeländarna vara bättre än svenskarna? Varför skulle de ha renare mjölkpulver i sina påsar?
I somras läste jag åklagaren Xiao Rundcrantz bok Röd åklagare. Korruptionen är mycket utbredd och i princip accepterad i Kina. Helt enkelt en del av systemet. Därför åker fattiga människor fast – medan bättre bemedlade och personer med inflytelserika släktingar i princip alltid går fria. Även från de allra grövsta brotten.
Dagen skriver att 400 barn blivit sjuka av mjölkersättningen – men det stämmer inte – 432 fall av njursten har konstaterats – men totalt 1253 barn har insjuknat – enligt uppgifter den 15 september 2008. Två barn har dött.
OT: Har Aftonbladet, DN och SvD samma rubriksättare? Eller är de bara lata och kopierar TT rakt av? Tja varför skulle man anstränga sig och skriva nytt material – det är ju bara 1253 fattiga kinesungar som blivit sjuka.
En annan sak hade det varit om ett svenskt barn i en svensk småstad blivit illamående av en burk barnmat. Då hade det blivit rubriker! Och undersökande journalistik. Och det hade legat papparazzis utanför ICA-butiken där burken sålts. Och ICA-Stig hade fått stå till svars. ICA hade legat lite lågt tills svenskarna slutat rasa mot matbluffen och siktat in sig på att hata nån skattesmitande minister istället. Eller en massa anonyma låtsassjukskrivna som lever på skattebetalarna. Eller barn som har keps på lektionerna. Björklund ska nog få dem att veta hut.
I juni förra året upptäcktes melamin i hund- och kattmat som importerats från Kina. Kinas regering fick varningar från flera europeiska länder och från USA. Tydligen har man nu fått ett överskott av ”proteintillskottet” melamin – och eftersom vi – i resten av världen värnar våra djur så mycket – och förfäras över att kineserna äter hund och katt – medan vi inte verkar bry oss så mycket om att det är barn som tillverkar våra fina gympadojjor och fotbollar och smällare – så har vi tydligen gett fingervisningar om var de ska blanda sin melamin.
Kinesiska barn är mindre värda än europeiska katter och hundar…
Expressen har inte heller skrivit något om det. På melamin hittade jag inget – men på mjölkpulver hittade jag en nyhet från 2004 – som handlade om en ett år gammal skandal som precis avslöjats; näringsfattigt mjölkpulver hade orsakat 50-60 spädbarns död – i Kina. Flera företag var inblandade.
Antipruttbyxan – eller som företaget föredrar att kalla den – ”UnderEase” kan – om man vill se välvilligt på den – vara en riktigt kinky grej att bära på första dejten – den – då man absolut inte vill släppa lönnmördare, blöta fisar – eller jättebrakare.
Nu misstänker jag att det bara är doften/stanken som döljs med hjälp av byxan – ljuddämpande är den troligen inte.
Redaktionen på tidningen Times online – UK – tyckte inte att den var sexig. Inte var den bekväm heller. Och man svettades floder.
Reportern på Times frågar sig:
But does it work? In the case of the pants, the answer is yes. Not once did a colleague or friend comment on anything unpleasant, even when kept abreast of my latest rumblings.
Byxan finns också i större storlekar.
Priset? $24:90 för den lilla och $29:90 för den stora. Frakt och skatt tillkommer.
Times onlline har också provat Marks and Spencers luktfria strumpor – ”Fresh Feet Socks”. Strumpan innehåller antibekteriella ämnen – som ska ta död på de bakterier som orsakar stanken i dina strumpor.
Forskare har uttryckt tvivel – de oroar sig för att detta kan leda till att det uppkommer stammar av multiresistenta bakterier. Herrstrumpan är hur som helst populär. På Marks and Spencer tror man inte att detta i första hand beror på att män är rädda för att lukta illa – men att det beror på att de gillar allt som har med teknologi att göra.
Sju par strumpor kostar £10.
Tack för tipset – Jessika Gedin i Spanarna – fredag 16 maj 2008. Programmet går att lyssna på här i 30 dagar efter att det sänts.
This is an entertaining and educational video in Telugu on Condom usage, to prevent from sexually transmitted infections and HIV, from Nrityanjali Academy, Secunderabad, Andhra Pradesh, India.
Never forget me I am Nirodh,
I am the condom friend ever useful to you.
Never forget me I am Nirodh,
I am the condom friend ever useful to you.
I am made in different colors with fragrance.
I am made in different colors with fragrance.
I am made in different colors with fragrance.
I am sealed with Lubricant.
Never forget me I am Nirodh,
I am the condom friend ever useful to you.
I come in different colours and called by different names.
I am a shield, I can protect you.
Any brand anywhere I can be bought.
Ask for me in a medical shop.
Also available in ”MYTHRI CENTRES” and other shops
I protect you against STI’s
I save everyone from HIV/AIDS
Never forget me I am Nirodh,
I am the condom friend ever useful to you.
Many men and women have used & discarded (unsatisfied) me
Some men and women say I don’t satisfy desire.
I am good-natured and provide satisfaction
I am for you do not neglect me.
I help in stopping unwanted childbirth
I save you and increase your longevity
I remain with you and see that you remain healthy.
Never forget me I am Nirodh,
I am the condom friend ever useful to you.
Never forget me I am Nirodh,
I am the condom friend ever useful to you.
In your youth you become rash and careless
You think no end of yourself
You desire for sex with multiple partners
For momentary sexual pleasure you go to great lengths
You get easily carried away in search of this happiness
You overlook the possibility of STI’s
Oh! My! Look out, you can get HIV/AIDS
Never forget me I am Nirodh,
I am the condom friend ever useful to you.
Never forget me I am Nirodh,
I am the condom friend ever useful to you.
Avoid disaster, leave aside your fears
Remember me, do not get into trouble
Don’t forget to check the date of manufacture
I am quite delicate take care while wearing
Turn deaf ear to others I am very good
You will remain happy without AIDS
The day you forget me you will find yourself in trouble
Never forget me I am Nirodh,
I am the condom friend ever useful to you.
Never forget me I am Nirodh,
I am the condom friend ever useful to you.
Not only for men condoms are available for women
No need to feel shy use one with a smile
Dear, use me while having in sex
Gay people also need to use me.
Using me each time makes me more safe
Oh! Women take care of your health
Oh! Men take care of your health
Never forget me I am Nirodh,
I am the condom friend ever useful to you.
Never forget me I am Nirodh,
I am the condom friend ever useful to you.
I am made in different colors with fragrance.
I am made in different colors with fragrance.
I am made in different colors with fragrance.
För alla kannibaler som vill gå över till vegatisk kost kunde en f.d. student på The Tuck School of Business – Mark Nuckols – erbjuda ett vegetariskt alternativ: HUFU. Produkten är baserad på tofu – och är enligt Nuckels utprovat av de som vet hur människokött smakar.
Verksamheten varade inte länge – kunder fick inte de varor de beställt och hans sida stängdes i mitten av år 2006. Här är dock en arkivsida som visar hur den såg ut:
The Museum of Hoaxes – en bloggsida om bluffar skriver om HUFU och Mark Nuckols.
Mark Nuckols intervjuades i flera tidskrifter. Bland annat The Dartmouth Review: The genesis of this whole seemingly crazy project was a couple years ago when I was reading a book by the anthropologist Marvin Harris titled, Good to Eat: Fields of Food Taboos, which deals with food taboos, and I was reading the chapter on cannibalism while eating a tofurkey sandwich. Then I thought, ”If you can make tofu that tastes like turkey, why not human flesh?”
TDR: Now, how did you come up with the recipe for human flesh flavor? And how will you actually inject the flavor into the tofu? What is the process there?
MN: The Hufu is produced by a meat-substitute processor/producer in the Netherlands, and they pretty much just designed the product to our specifications. I can tell you based on the research that we’ve done that human flesh essentially tastes like beef, but a little softer and a little bit leaner. The stories that people in Samoa or Fiji called human beings ”long pork,” I think that is overdone. People do not taste like pork or chicken.
The Harvard Crimson Magazine skriver: He is currently developing three new ”exciting” products: Delicious Baby Seal, Endangered Panda, and Underprivileged Child.”I think quite a few people from the ruling class would actually favor eating the flesh of poor children,” he says. ”Larry Summers would love this product!”
Angående Larry Summers så har han visst gjort uttalanden liknande de som James D. Watson gjort – kvinnor kan enligt Summers inte prestera något bra resultat inom vetenskapen. Hela hans tal finns här.
Kan man vara en vegetarisk kannibal? Vegetarisk pizza har jag hört om – men vegetarisk kannibal? Jo – det fanns en – ”Den vegetariske kannibalhövdingen Bangzulu”. När jag arbetade på Lilla Tetern i Lund bjöd vi in dem. Biljetterna sålde snabbt slut. Barnen älskade Bangzulu. Alla i bandet pratade en skön skånska.
1991 startades gruppen Bangzulu (”Ove”, ”Sure Kåre”, ”Prinsessan”, ”Österrikaren” och givetvis den vegetariske kannibalhövdingen Bangzulu) som snabbt blev en stor succé bland förskolebarnen i Malmö. I raketfart spred sig ryktet och det talades om Bangzulufeber i staden, barnfamiljerna hade tagit en ny grupp till sitt hjärta. Gruppen släppte 5 CD-skivor, gjorde ca. 800 konserter land o rike runt, samt införde bejublade julshower för barn varav den siste sålde ut Baltiska hallen vid 2 tillfällen samma dag. 1999 gjorde Bangzulu sin sista konsert på Malmö Konserthus. Gruppen avslutades då Bangzulus grundare Mats Bengtsson gick bort samma år. Info från denna sida.
Enligt denna sida skulle ursprunget till ordet kannibal vara detta: Og så har troen på hundehoveder – på sin egen kringlede måde – del i oprindelsen af ordet kannibal: Mongolernes fyrste, der spredte skræk og rædsel i middelalderens Europa, kaldtes Khan; det blev misopfattet som det latinske canis, hund. Columbus rejste i 1492 til Amerika, men han troede som bekendt, at han var nået til Indien, så da spanierne spurgte efter den lokale fyrste, Khanen, fik de til svar af indianerne, at de kaldte sig karibier, hvilket blev misopfattet som kaniba, khanens undersåtter (samtale er ikke let, når ingen af parterne forstår den anden parts sprog). Da spanierne vendte tilbage og ikke fandt de folk, som var efterladt, gik de ud fra, at de var blevet dræbt og muligvis ædt af disse kannibaler.
Wikipedia skriver så här om Cynocephaly – människor med hundhuvuden – och om St Kristoffer:
Cynocephali figure both in pagan and in Christian world-views. A legend that placed St. Andrew and St. Bartholomew among the Parthians presented the case of ”Abominable,” the citizen of the ”city of cannibals… whose face was like unto that of a dog.” After receiving baptism, however, he was released from his doggish aspect (White, 1991). Quite similar was the portrait of St. Christopher, a giant of a cynocephalic species in the land of the Chananeans (the ”canines” of Canaan in the New Testament) who ate human flesh and barked. Eventually, Christopher met the Christ child, regretted his former behavior, and received baptism.
Det grekiska ordet för kannibal är antropofag – människoätare.
Oäten: En mångordig mellansvensk som fick höra att en person är ”oäten” skulle utgå från att det handlar om ett uttryck kannibaler emellan, men det betyder bara att man ännu inte har ätit – ungefär som att den som är okammad inte har kammat sig än.
KannibalSp. caniba’l, i st. f. cariba’l, af caribe, innebyggare på de karibiska öarna, der spaniorerna första gången träffade bruket af menniskoätning), menniskoätare; grym, vildsint menniska. – Af menniskoätning (kannibalism) tror man sig på några ställen (Belgien, Danmark) hafva funnit spår redan bland de förhistoriska folken; i literaturen från forntiden finnas antydningar derom hos flere folk (skyter, inder, egypter, nordafrikaner m. fl.).
Bekant är den från Nord-Amerika hos aztekerna under 16-17 årh., hos algonkin- och irokesindianer ända till 1813. I Syd-Amerika gödde tupis sina krigsfångar, gåfvo dem hustrur och uppåto slutligen dem och deras afkomma. Fitzroy uppgifver, att innevånarna i Eldslandet likaledes uppåto sina fångar och, vid hungersnöd, sin egen stams äldre qvinnor, hvilka dödades genom qväfning i rök. Flerestädes på Sundaöarna och på öarna i Stilla hafvet har funnits allmän kannibalism. Likaså finnes seden ännu flerestädes i Afrikas eqvatoriala delar, såväl åt vestkusten (enl. Du Chaillu), som särdeles intensiv hos niam-niam och monbuttu (enl. Schweinfurth).
– Hos individer bland naturfolken uppträder kannibalism någon gång, som det vill synas, betingad af en sjuklig lusta, hos eldsländare, australier m. fl. naturfolk oftare af allmän hungersnöd, hvilken senare äfven någon gång föranledt sådan bland mera civiliserade. Dessa fall af menniskoätning äro dock mera undantag och motsvara icke det vanliga begreppet af kannibalism, som sker i större skala och oftast af andra anledningar. Ingenstädes utgör dock menniskokött daglig hufvudsaklig föda, huru ymnigt det än förtäres; men der kannibalism finnes, döljes den icke och anses aldrig vanhedrande eller ohygglig, förrän dess
utöfvare komma i beröring med icke-kannibaler. En ny-zeeländsk höfding förklarade: ”Stor fisk äter liten fisk; insekter äta hvarandra; stora foglar nära sig af små; det är i öfverensstämmelse med naturens ordning att menniskan förtär sina besegrade fiender”.
– Brist på föda eller kanske mest brist på annan animalisk föda torde väl å de flesta ställen hafva gifvit anledning till de första försöken i menniskoätning. Man har dervid funnit spisen behaglig: ”intet är så läckert, som död man”, sade Yiti-öboarna, och alla namn på menniskolik går i deras språk ut på att beteckna något ätbart, godt. Samma åsigt torde ock gälla i Afrika, hvarest på flere ställen denna föda hålles till salu. Till följd häraf ega vanligen öfverallt höfdingarna företrädesrätt till denna mat, och från Yiti, hvarest man stundom i kulinariskt
ändamål stekte fångarna lefvande, berättas, att en höfding ensam förtärt niohundra lik, utan att låta någon annan smaka af dem (Williams). Der ansågs ock denna föda vara för god för qvinnorna; ensamt männen fingo förtära deraf. Der båda könen äro kannibaler, förbehållas dock åt männen de bästa bitarna, som äro barn- och qvinnokött i allmänhet samt bröst, armar och lår. – Då denna föda, liksom all annan, ingår i den ätandes kropp och varder en del af dess substans, förmenade en del kannibaler, att jämte den förtärda materien äfven inkorporerades de psykiska egenskaper, som förut uppenbarat sig deri: den förtärdes styrka, färdigheter, tapperhet, intelligens. Så trodde maorierna, hvilka derför satte mera värde på den
segaste hjelte än på det möraste dibarn. Och med detta förtärande hindrade man äfven sin motståndares tillvaro i det andra lifvet samt vardt sålunda trygg för all skada af honom i framtiden; man förintade derjämte hans sjelfständiga odödlighet och lade den till sin egen. Ju flere fiender maorierna förtärde, dess högre kommo de att stå i efterverlden. Att uppätas var derför å andra sidan den största olycka. I fortsättning med denna tanke stod den hos flere
folk gängse seden att af hämd äta sina enskilde och stammens fiender samt att med uppätning straffa äktenskapsbrytare, förrädare, spioner och andra gröfre brottslingar. – Kannibalismen är sålunda icke alltid och öfverallt en smaksak, utan har flerestädes en, om man så får säga, högre betydelse. Möjligen har den ock haft en religiös på ett och annat ställe, t.ex. hos aztekerna, hvilka i sina teokallier dödade hundraden af krigsfångar och förtärde dem, sedan de åt guden offrat hjertan och blod. G- v. D.
Vill vi ha ett samhälle där alla är stöpta i samma form? Eller är det okej att vi är lite individuellt utformade? Charmigt rentav? Kanske en förutsättning för liv?
För den som är ute efter enhetlighet vore inavel mellan enäggstvillingar kanske det optimala, men eftersom de är av samma kön – så behövs det två par – två ”perfekta” par.
Eller kloning – ännu bättre – vi klonar en enda människa – så slipper vi de udda, de oslipade, de kantiga.
En människa – en Malkovich kanske? John Malkovich möter sig själv – ”I huvudet på John Malkovich”.
Jag vill ha olika människor omkring mig. Bra om vissa är organiserade – medan andra är drömmare. Bra också om de organiserade kan stå ut med drömmarna och vice versa…
Vissa är intelligenta, andra har en enorm social kompetens.
Några är lite snustorra, andra födda med stor portion humor.
Som medlemmarna i Moomsteatern. Tyvärr verkar det som om de drabbats av sjukdom – annars hade jag rekommenderat ett teaterbesök. De håller till i Malmö. Ser nu att alla föreställningar är slutsålda…
Moomsteatern är kända internationellt – Sydsvenskan var med när de åkte på turné till Slovenien:
Alla är lite tagna, inte minst av det översvallande mottagandet på scenen kvällen innan. Efter den två och en halv timme långa föreställningen ville applåderna aldrig ta slut. Inte heller det fortsatta nattliga firandet.
1953 lyckades James Watson och Francis Crick presentera en modell över DNA-molekylens uppbyggnad. Nio år senare fick de nobelpris.
Fransic Crick, en på många sätt ärans man, har hävdat att barn som inte har tillräckligt goda arvsanlag mycket väl kan mördas:
”Inget nyfödd barn borde få kallas människa förrän det genomgått vissa tester när det gäller arvsanlag”. James Watson förklarar närmare: ”Om ett barn inte levnadsförklaras förrän tre dagar efter förlossningen kunde föräldrarna beredas tillfälle att ta ställning medan bara ett fåtal har den möjligheten under nuvarande system. Läkarna kunde låta barnet dö om föräldrarna så ville…”
För tio år sedan ansåg han att om det visar sig att homosexualitet är genetiskt betingat, vilket han trodde att det var, så borde alla gravida kvinnor ges rätt till abort. Så sent som för några månader sedan hävdade han att svarta hade gener som gjorde dem mindre intelligenta än vita, och att detta var förklaringen till varför Afrika var fattigt… Detta föranledde obskyra ogransiationer att jubla…
Artikeln i SvD är skriven av professor Svante Linusson – vars yngsta dotter är född med Downs syndrom. Han är rädd för det samhälle vi skapar på grund av att:
Idag, onsdag, beslutar landstingsfullmäktige om budgeten för hälso- och sjukvården i Stockholm. I den ingår en av sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydbergs (fp) käpphästar: att rensa bort icke önskvärda människor så effektivt som möjligt redan i fosterstadiet.
och vidare:
Man ska börja med massutbildning av barnmorskorna. Det självklara att samtidigt informera om vad Downs syndrom innebär nämner politikerna ingenting om.
Det ger ett eko av vad Schlaug skriver på sin blogg om nazisternas utrensningar av icke önskvärda spädbarn. Barnmorskan gavs den dubbla rollen att både välkomna nya liv och att skicka dem till bödeln.
Jag anser att aborträtten ska vara fri. Men om vi pressas att göra abort – för att samhället anser att barn med Downs syndrom inte är välkomna – då är aborten inte en frihet – utan ett tvång.
Hur känner sig en förälder som tackat nej till en abort? En förälder som valt att behålla sitt barn – med extra kromosom och extra charm – och kanske extra arbete? Vågar man be samhället om hjälp? Eller ska man skylla sig själv? Stå sitt kast, bita ihop, härda ut…
Och precis som Svante Linusson undrar jag; är det värt att lägga två miljoner per foster för att ta reda på om de har Downs syndrom? Finns det inget viktigare att lägga pengarna på?
Och var ska vi dra gränsen? Ska vi abortera på grund av kön, vänsterhänthet, sexuell läggning, allergier, kortväxthet, fel hårfärg..?
Ett mumsigt mellanmål i den trista politiska debatten.
Detta är vad jag kallar miljöpolitik ut i fingerspetsarna – bokstavligt talat. Att producera sin egen föda, bära den med sig, inte använda farliga bekämpningsmedel och inga onödiga förpackningar. Kevin Rudd – kanske Australiens näste premierminister är en sann miljövän.
Vad gör vår egen Reinfeldt? Mumsar navelludd och dricker tåbira?
Jo, det var väl det man kunde misstänka – när Kristdemokraterna började bli ett riktigt vettigt parti – så skulle en grupp tokstollar bryta sig ur och bilda ett nytt parti.
”Per Kronlid likställer ett abortförbud med rattonykterhet.– Det är förbjudet att köra onykter. På samma sätt borde det vara förbjudet att ta ett ofött barns liv, säger han till SvD.se.”
Samma Per Kronlid är tveksam till om en kvinna skulle få göra abort efter en våldtäkt – eftersom han antar att en abort innebär ett större psykiskt lidande än att föda ett barn som blivit till under våldtäkten. Jag vet inte ens om jag behöver kommentera hur otroligt korkat han uttalat sig. Är han medlem av en sekt? Är han hjärntvättad till att säga så?
Varför ska man värna cellklumpars rätt att utvecklas till människor, när de utvecklas i en kropp som inte vill ha ett barn?
Värna de barn som redan fötts. Lägg energi på att göra det lättare för barnfamiljer – både barn till sammanboende och ensamstående föräldrar.
Samhället har blivit ganska barnovänligt. Man fortsätter med nedskärningarna i barnomsorg och skola. När jag var barn fanns både kurator, psykolog, tandläkare och skolsköterska i skolan. Nu står de flesta skolor utan något av detta. Skolsköterskan kanske finns i skolan någon eller några dagar i veckan. I min skola fanns det en skolsköterska där varje dag – hela dagarna. Där fick man plåster och en liten pratstund om man kände sig lite ledsen. Var man mycket ledsen fanns kuratorn och psykologen.
Snälla abortmotståndare – SE de barn som redan är födda!
SE de barn som lever i misär!
SE de som bor under en presenning!
SE de som lever med psykiskt sjuka föräldrar, de som lever med missbrukare.
Se till att både barn och föräldrar får den hjälp de ber om, den hjälp de behöver – innan ni hävdar cellklumparnas rätt att utvecklas till människor.
Kronberg skrattar och ler 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.